Sista lektionspasset på tisdagar är Elevens val. Det är sista passet för dagen, så vi håller på till klockan 15.55, och det är sent. Särskilt den här perioden på året, när mörkret sänker sig tidigt. Alla är trötta och vill hem!
Idag stod lektionssalen öppen från rasten medan jag var i mitt arbetsrum och ringde ett samtal. När jag kom in och kollade närvaron, saknades två pojkar, så jag fyllde i dom som frånvarande.
Efter en halvtimme, när jag behövde hämta material i vävrummet (ligger mellan de två textilslöjdssalarna), så hörde jag ljud från den mörklagda salen. När jag tittade in fick jag se de två saknade pojkarna. Dom satt längst in i ett hörn och spelade spel på varsin surfplatta. -VAD gör ni här? Jag har frånvaromarkerat er. - Men hallå, vi är ju här, vi sa till Maja att hon skulle säja att vi satt härinne. -Fast det är faktiskt er uppgift att tala om för mig att ni är närvarande. Dessutom anser jag att ni ändå är frånvarande från slöjdarbetet. -Ja men, vi skulle precis gå och hämta..... -Jaha, 30 minuter in på lektionen?!
Båda lomade iväg och hämtade sina slöjdpåsar. Jag lät dom sitta i salen och tittade till dom med jämna mellanrum. Nog fortsatte en del spelande, men dom virkade också, så jag lät det bero. När alla andra plockat undan och gått från salen, kom båda pojkarna in och ifrågasatte varför jag inte sagt åt dom att lektionen slutat. -Jag vet att är det något ni kan hålla reda på så är det sluttiden!
Oj, vad dom muttrade och beklagade sig medan dom plockade undan.
När dom lämnat salen sa den ena av pojkarna högt: -SURPUPPA!
Jag smålog för mig själv. Med all rätt hade jag verkligen varit en surpuppa, och det ordet klingar betydligt gulligare än satkärring!!
Dagens köksbild; reglarna är lagda. Taket ska sänkas för att bereda plats för spotlights.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar