Vemod

Jag storstädade huset idag och när jag var klar satte jag mig med kaffe och smörgås och lyssnade på det allra sista programmet Sommar för i år.
Jag vet att augusti räknas som en sommarmånad, men när skolterminen kört igång, känns det som höst.
Ändå vill jag hålla kvar känslan av sommar!
Jag åt frukost ute på altanen, liksom att vi fikade där när min syster med barnbarn kom på besök och nu ikväll åt vi middag medan regnet smattrade på taket och skymningen sänkte sig - fast då hade vi tänt stearinljus och satt på infravärmen.
Jag älskar verkligen hösten också, men ett visst mått av vemod infinner sig här i gränslandet. Kanske beror det främst på att jobbet startar och hjulen börjar rulla med inrutat schema och oavbrutna tider att passa, plikter att utföra.
Så är det nog så att det känns lite extra tungt i år, eftersom jag egentligen ville något annat. Jag hade begärt tjänstledigt för att prova något annat i ett år, men det blev inte så.
Jag jobbar kvar, och jag har bestämt mig för att "gilla läget" och göra det bästa av situationen. Tänker att det är någon mening med att det är som det är och att när tiden är mogen så blir det något annat.
Och nu ska vemodet och jag krypa till sängs och sova. Imorgon bitti kommer 28 stycken förväntansfulla 13-åringar till sin allra första dag på högstadiet!! Och det är mitt jobb att se till att dom känner sig välkomna!!