Den enes död den andres bröd.....

Bilden ovan är tagen 1959. Det är jag som är bebisen i famnen på min äldsta bror Kjell som just tagit realen på Brantingsskolan.
I morse, 54 år senare, befann jag mig på samma plats. Jag och min kollega var här tidigt för att plocka vad som plockas kunde ur textilslöjdssalen. Skolan var spöklik tyst och tömd på det mesta. Det kändes sorgligt på något sätt. Hur många elever har inte genom alla år trampat på dessa golv? Hur mycket ljud har inte ekat mellan dessa väggar? Och nu ska allt rivas, mejas med marken för att ge plats åt bostäder. Elevantalen har minskat och skolan är så sliten. Men man undrar i alla fall. Elevantalen kommer att öka igen, särskilt med de nya bostäder som byggs i området. Skolan skulle underhållits bättre, så hade inte renoveringsbehovet varit så stort.
Men jag är ju inte någon politiker, bara en syslöjdsfröken, som i och för sig var väldigt tacksam för att få den möjligheten att plocka material. Och vilken guldgruva! I en skola, byggd på 50-talet finns resurser vill jag lova! Bilen var knökfull när vi var färdiga!!

Vi ska på födelsedagskalas i morgon och jag var och köpte blommor efter jobbet idag. Hittade inga fina ytterkrukor, så efter middagen tillverkade jag egna. Vaxduk på insidan och linneväv  med namnbroderi på utsidan, det borde väl fungera?!!