I morse startade yngsta dotterns sista gymnasieår. Hon gick upp extra tidigt för att ta ut vovven på promenad.
Det var bara det att vovven inte alls ville gå ut och gå så tidigt! Hon ville inte gå ut alls utan ligga kvar och sova!
Jag började senare och lekte med vovven när dottern cyklade iväg till skolan. Det blev alltså inget sorgligt avsked, hon märkte inte ens att matte gick.
När jag åt frukost satt hon nedanför och fick slicka lite fil efteråt.
Sen gick hon ett varv på nedervåningen, tuggade lite på sitt tuggben men började nog undra lite var matte var. Ett litet ynkligt voff gav hon ifrån sig när jag diskade frukostdisken, sen var hon borta.
Jag gick runt och letade och ropade. Hon är ju väldigt liten, så det är inte alltid lätt att veta var hon är!
Tillslut gick jag upp på övervåningen för att göra mig iordning. Då hittade jag henne! Hon hade rullat ihop sig på mattes rosa morgonrock som fallit ned på golvet. Där låg hon och snusade in doften av sin försvunna matte! Oooo vilka moderskänslor som sattes i svallning - så rörande!!!
Resten av dagen var det storasyster som var hundvakt.
Nu är vardagen här för alla i familjen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar