Dålig stämning!!!

Vid dagens middag;
Pappan ifrågasatte hundköpet.
Yngsta dottern med gråten i halsen kom med sina motargument men reste sig  efter en stund upp för att gå (maten knappt rörd).
Pappan sa bestämt åt henne att stanna, undrade hur hon tänker. Nu blir det ingen Gotlandssemester.
Yngsta dottern fräste Jag följer inte med. Jag kan flytta. Ni förstår mig inte. Det här är min dröm. Varför kan ni inte vara glada för min skull.
Pappan sa, det drabbar oss också, vi måste också få tycka, när skolan börjar hur ska det bli då, en hund kan inte vara ensam mer än fem timmar i sträck. Ska du skolka för att ha en hund.
Äldsta dottern invände sammanbitet; jag är också hemma och kan hjälpa till.

Så där höll det på middagen igenom. Äldsta dottern reste sig och gick, yngsta dottern reste sig och gick. Yngsta dottern smällde igen ytterdörren utan ett ord och försvann. Äldsta dottern ropade från hallen; jag tar en promenad.
Vi satt kvar och pratade. Maken tycker att han lämnats mer utanför än mig. Jag har fått knapphändig information, men säkert mycket mer än maken-kan ju bero på att jag också en gång velat ha hund och inte är lika emot. Men jag har pratat flera gånger den senaste tiden och försökt stoppa detta, eftersom jag tycker att hon binder upp sig för så lång tid. Hon som pratat om att resa efter studenten t ex.
Nu har hon tagit saken i egna händer och slagit till. Hon har betalt handpenning och ska hämta hem valpen i nästa vecka. Jag kan inte förbjuda henne nu, det kan inte maken heller, men han är mycket  besviken och arg.
Det är krig!!!