Det ligger en hel del sanning i det gamla talesättet ovan!
Å ena sidan, så behöver jag egentligen inte bekymra mig längre, när barnen är vuxna får dom ta eget ansvar. Å andra sidan, slutar ens barn aldrig riktigt upp med att vara ens barn.
Att detta finns i mina tankar just nu beror på att vi idag skjutsat son Johan med flickvän till Arlanda. I vintras köpte dom billiga flygbiljetter till Thailand, när Norwegian släppte sitt Asienflyg. Tre veckor ska dom vara borta och resa runt i Thailand och Malaysia.
I går tog sonen fram sitt pass, bara för att upptäcka att det gått ut den 23 juni.
Och så ringde han till mig för att fråga hur han skulle göra...
Han löste det genom att bila till Arlanda och skaffa ett tillfälligt pass hos passpolisen och därifrån bila till Malaysias ambassad i Stockholm där dom hjälpte honom att utfärda ett visum.
Nu tror dom att det ska fungera....
Jag håller tummarna och försöker att inte tänka på det, eftersom jag ändå inte kan göra något åt situationen - och dessutom var det så otroligt klantigt att inte kolla upp passet, han har vetat om resan i ett halvår!
Äldste son Gustav ringde ikväll och funderade över bilköp. Han och flickvännen får hem en valp den 11 juli och nu behöver dom köpa större bil.
Dotter Karin beställde nya flygbiljetter för långresa igår. Den 15 oktober åker hon med en kompis till Asien för en rundresa i Thailand - Malaysia - Bali. I bilen på väg hem från Arlanda pratade hon om att kanske ta en avstickare till Melbourne på väg hem....
Yngsta dotter Ingrid har fullt upp med sin lilla valp som stundvis är ett riktigt monster och attackerar tår och fötter.
Ack ja, dessa barn. Vad vore livet utan dom!?!
Nu blir det avbrott i skrivandet för ett par dagar. Dotter Karin och jag ska bila till Södermanland i morgon bitti. Återkommer på fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar