Efter en intensiv arbetsdag cyklade jag hem vid fem-tiden. Fräschade upp mig lite och så gick dottern och jag på studentuppvaktning. Där bjöds på god buffé och levande musik ute i trädgården. Vilken fantastisk dag alla studenter fick idag!
Resten av kvällen har jag nu suttit och planerat maten till ett "home-coming-party" till dotterns ära.
På fredag kommer nämligen äldsta dottern tillbaka från sitt fyra månaders långa Australienäventyr och på söndag ska vi fira det. Spanskt tema blir det och jag har letat recept och skrivit inköps- och planeringslistor.
Fick en tår i ögat när jag tog fram ett gammalt kollegieblock att anteckna på. Det var gulnat i papperet så det har legat ett bra tag i vårt förråd. En sida var skriven och det stod med snirklig, vacker skrivstil från en reservoarpenna följande; "Såsom ett försök att vidmakthålla ett någorlunda läsligt och förståeligt skrivspråk kommer jag att varje dag" Där slutade meningen i ingenting.
Det var min pappas handstil, och jag såg honom framför mig vid sitt skrivbord. Han var kamrer och förde böcker för hand, alltid med reservoarpenna. Hans handstil var perfekt och han var mycket duktig och noggrann när han förde sina böcker. På slutet av sin levnad blev hans handstil nästan oläslig pga skakiga händer och han blev allt sämre med siffror och räkning. Kände han av detta redan på ett tidigt stadium med tanke på den här meningen?! På arket innan hade han skrivit ordet Bassängen och så har han tagit ut en massa ord ur det ordet genom att kasta om bokstäver.
Var det ett sätt att hålla hjärnan igång. Min lilla pappa, han hade så mycket tid över när han slutade arbeta. Han sa aldrig mycket, och nu undrar jag så vad han egentligen gick och tänkte på.
Plötsligt känner jag mig lite sorgsen.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar