När jag stod och lagade middag fick jag telefonsamtal från Visby. Jag ringde på ett hus att hyra igår och nu hörde hyresvärden av sig och jag fick napp!! Vi har bestämt oss för en dryg vecka på Gotland i juli tillsammans med döttrarna. Jag har letat på många ställen och mycket har varit uthyrt och fullbokat. Fortfarande är juli den populäraste semestermånaden. Men igår hittade jag ett privat hus som var ledigt precis på rätt vecka och nu fick jag kontakt med hyresvärden och jag slog till direkt!
Efter middagen ville dottern ha håret toppklippt och sedan skulle studentgåvorna färdigställas och kort skrivas. Hittade riktigt bra "klokord" på nätet som jag plitade ner och hoppas dom tar till sig.
Så tänkte jag att eftersom jag nu fått tag på hus, vore det ju bra om vi kom till ön också. Plats på Gotlandsfärja med bil kan också vara svårt att få tag på mitt i sommaren. Jag gick ut på hemsidan och fyllde i alla uppgifter och hittade lediga avgångar både dit och hem. Så blev det också bokat och klart.
Då återstod två nätter där vi behövde någonstans att sova, innan vi ska få stugan. Tänkte på Fårö och sökte på ett par pensionat och ett vandrarhem, men det var fullt. Efter mycket letande hittade jag tillslut ett litet pensionat vid namn "Slow Train". Så här stod det skrivet om stället i Svenska Dagbladet, visst låter det mysigt!!
""Franskt på Fårö
Mitt på karga Fårö, bland raukar och öde slätt finns ett romantiskt franskt pensionat. Här råder en atmosfär som tagen ur en roman.
Jag ska till Fårö och pensionat Slow Train. För att kunna göra spännande avstickare väljer jag Lummelundsvägen, väg 149, som går längs Gotlands västkust.
I Stenkyrka stannar jag till och besöker Carola Edlund och hennes sagolika ateljé/medeltidsbutik. Ett paradis för flickor som vill prova prinsessklänningar. Någon kilometer bort ligger Ihreviken med sin Karibienliknande strand.
På Café Ihre gård serveras god lunch. En mil senare åker jag av mot Häftings gårdsmejeri i Hangvar. Här finns både krämig fårost och exklusiv tryffel.
Tyvärr är vinodlingen Hallshus stängd när jag passerar och jag får nöja mig med att beundra utsikten som för tankarna till Provence.
Därför överraskar inte skylten Crêperie Tati då jag anländer till Fårö. Både pensionatet och crêperiet ägs av fransyskan Valeriáne Placier. Slow Train har fått sitt namn efter en låt av Bob Dylan, Valeriánes favoritartist.
Inredningen är mysig med nersuttna fåtöljer, guldramar och spetsgardiner. Bokhyllorna dignar av klassiker och lyrik.
I matsalen serveras frukost som bland annat består av yoghurt med hallon, hembakat bröd och små assietter med smör och ost. Prisnivån gör att alla sorters människor hittar hit.
– Om jag tar mer betalt kommer jag bara att få en sorts klientel. Jag vill att alla människor ska mötas här. Mitt mål har varit att skapa en atmosfär som påminner om en fransk middag, säger hon.
Under flera år reste Valeriáne runt jorden och letade efter en plats att slå sig ned på. Sommaren 2002 klev hon in på det märkliga Kutens bensin och blev kvar. Kutens har länge varit känt bland musikintresserade världen över.
För sju år sedan blev huset mittemot Kutens till salu, Valeriáne slog till och pensionat Slow Train föddes.
En gång om året åker hon tillbaka till sin barndoms Provence för att hälsa på sin mamma.
– Men jag vill genast hem till Fårö och till Slow Train igen.""
Jag ringde och fick prata med ägarinnan (som bröt vackert på franska) Och tänk, hon hade lediga rum precis rätt nätter, så nu är det också bokat.
Känner mig mycket nöjd med att ha uträttat så mycket ikväll!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar