Ändrade planer!

Jag skulle aldrig sagt det där om att "torsdagar kan jag gå hem tidigare och då är det inga möten"!! Idag kom jag inte alls hem så tidigt som jag trodde, dessutom var jag tvungen att åka tillbaks för ett stormöte senare på eftermiddagen. Detta pga ett bråk på skolan på onsdagseftermiddagen som mynnade i en misshandel på en buss. Efter mötet fick jag ringa till berörda föräldrar och berätta vad deras söner deltagit i, och att vi under nästa vecka kommer att samla föräldrar och elever i samtal med rektor, socialarbetare och polis. Det är turbulent på skolan just nu. Genom årens lopp har det till och från varit det. Det blir aldrig "långtråkigt" att arbeta med ungdomar....... Hade i alla fall en trevlig kväll att se fram emot. Min syster och jag skulle äntligen gå ut och äta tillsammans, det var längesedan nu. Det blev fisk-och skaldjursgryta, en flaska vin och mycket prat om ditt och datt, systrar emellan. När jag nyss kom hem höll "systrarna emellan" härhemma på att baka för fullt. Dom planerar för fullt en middag för storebror Gustav med flickvän till imorgonkväll.

Det som göms i snö....

I morse vräkte regnet ner när jag cyklade till jobbet! Förra veckan visade termometern på minus 20 grader! Snacka om ombytligt väder! Trist med mildvädret, jag har bara hunnit åka en gång på mina nya skidor!! Positivt var att jag hittade äldsta dotterns cykelnyckel i trädgården ikväll när jag kom hem. Hon tappade den, en stressig kväll i början av vintern. Minns inte vad hon var sen till, men hon var jättearg och fick springa ner i källaren och leta reda på extranyckeln. Men som sagt: ikväll dök den upp. Lite rostig, men funktionsduglig. Jag hoppas att vintern bara tillfälligt är borta, än vill vi ha tid för skridskor och skidor! Maken får ändå uppleva vinter och skidföre i fyra dagar. Han reste upp till Sälen i eftermiddags och ska stå på skidor tillsammans med kollegor från ett dentallab i Örestad. Själv fortsätter jag jobba (hör ni martyren....) två dagar till. När det är onsdagkväll, är ändå värsta delen av arbetsveckan avklarad (23 lektioner och två möteseftermiddagar). Torsdag-Fredag är lite lugnare (6 lektioner). Så jag ska inte klaga!!

Francesko Kovács på skolan

Idag när årskurs 9 skulle ha sin "elevens val-tid" fick dom istället en föreläsning av Francesko Kovács. "Francesco Kovács föddes 1929 i Italien av ungerska föräldrar. Hans far dog tidigt och hans mor beslutade sig då för att lämna sina två söner hos släktingar i Ungern. Själv återvände hon till Italien för att ta hand om familjens skrädderi . En gång om året åkte hon till Ungern för att hälsa på och lämna över pengar till mat och kläder. Under andra världskriget såg Francesco för första gången krigets ansikte. Han såg "icke-önskvärda människor" såsom judar och zigenare deporteras av nazisterna och hörde skadade soldater berätta om ryska övergrepp. Francesco och hans bror bestämde sig då för att gå med i en underjordisk partisangrupp, en grupp som inte stod på någon av sidorna i kriget, utan kämpade för ett fritt demokratiskt Ungern liknande Sverige eller Schweiz. Fyra månader efter andra världskrigets slut, när Francesco bara var 16 år (jämnårig med de elever som idag lyssnade på honom) blev han arresterad och anklagad för spioneri för USA:s räkning. Detta visade sig vara början till ett drygt 10-årigt helvete. Efter nio dagar av förhör med tortyr, sömnlöshet, mat- och vattenbrist och tre skenavrättningar fördes Francesco till ett Sovjetiskt fängelse i Ungern där han dömdes till 10-års straffarbete i Sibirien. Domen blev "mild" på grund av hans tämligen låga ålder, arkebusering var annars ett vanligt straff. Med tåg blev Francesco och hans medfångar forslade från Ungern. Dessa resor kan jämställas med tyskarnas sätt att transportera judarna. Trånga vagnar med lite mat, ingen värme och ingen toalett. För att undslippa kontroller vid gränserna stod det ”Krigsmaterial” målat på tågens väggar. I arbetslägret var livet kanske ändå svårare. I ett enda rum fick alltför många fångar vistas och bo. I en matsal serverades maten som bestod av 350 gram bröd, en skål soppa och ibland lite balanda (salt sill, havre och lite rotfrukter) och efter en lång arbetsdag i skogen åts detta flitigt. En gång i veckan fick fångarna besöka duschrummet, där tvångsrakades och avlusades de. Fångarna, människorna, försvagades fort och sjukdomar spreds. Francesco fick exempelvis dysenteri men överlevde tack vare att en gammal vis man matade honom med kol. Befrielsen kom med Stalins död 1953 och alla fångar fick amnesti. Dock fick de en påminnelse innan de lämnade lägret om att ”de hade blivit väl behandlade och att ryssarna har långa armar”. Väl fri hamnade Francesco i Italien där han också tillslut återförenades med sin mor och bror. Francescos hamnade så småningom i Sverige och Uppsala, där han fortfarande bor och verkar. Enligt Francesco dog mellan 60-70 miljoner människor i Gulag-lägrena. Ett av Francescos budskap är att förmedla de otäcka händelser som format hans liv. De får aldrig mer inträffa eller glömmas. Här kommer vi alla in i bilden och har ett ansvar och val. Den enskilde människan kan och ska förändra!"

Miljöombyte

Har suttit hela dagen med min chef och fem kollegor och gått igenom frågeställningar inför skolverksinspektionen som kommer till vår skola någon gång under vårterminen. Kan bara konstatera att jag inte är någon "producera papper-människa". På ett sätt kan jag visserligen erkänna, att som omväxling kändes det lyxigt att få förflytta sig från skolans lokaler till Eklundshof konferensanläggning. Vi satt i ett vackert vindsrum i en av det gamla kasernområdets lokaler. Ett stort härligt fruktfat, levande ljus, vattenkaraffer. 10-kaffe med goda smörgåsar, lunchbuffé i en fantastisk lokal-allt sådant är man inte van vid som kommunalanställd i skolan. Och att få sitta en hel dag utan att bli störd av något elevärende. Så i studiesyfte var det ändå intressant och ett avbrott. Men nog mår JAG bättre av att få skapa något mer praktiskt. Men jag har suttit och stickat i soffan nu ikväll, så jag har fått det lystätet tillfredsställt också.

Och vilken miljö som är mest inbjudande, råder det väl ingen tvekan om??!!

Frisk söndag!

Förintelsens minnesdag idag. Jag hörde ett radioprogram idag med en man som släpptes från Auswitch 27 januari 1945, nu var han tillbaka på platsen och berättade om några av sina hemska upplevelser, över 80 år gammal. Det var oerhört gripande och jag fick blinka bort tårar för att se vad jag sydde. För det var vad jag gjorde idag mitt på dagen. Maken gav sig av kl 08.00 i morse, för att vara skridskoledare ute vid kusten, söder om Väddö. Jag skjutsade flickorna till deras respektive jobb, för att sedan åka till blomsterbutiken och "bunkra" blommor!! En av mina favoritsysselsättningar!! Det blev både snittblommor och krukväxter. Slängde ut gamla halvvissna amaryllisar och julrosor igår, så nu ville jag ha in vårkänslor i huset!

I köket blev det så här hemtrevligt! Sedan ägnade jag, som sagt, eftermiddagen åt att sy. Nu är första lapptäcket halvfärdigt. Gick på ett spinningpass och så bjöd son med flickvän in sig på söndagsmiddag så jag bakade bröd, marinerade kycklingfiléer, rostade rotfrukter och kokade dinkel. Oj, oj, oj så skönt att vara fri från magsjukan !!!

Utslagen...

...var vad jag blev i torsdagsnatt. När jag lagt mig för att sova, började plötsligt hela världen snurra, tillsammans med magen. Jag fick springa ut på badrummet och stoppa huvudet i toaletten för att kräkas. Så fortsatte det natten igenom. Vid fyratiden på natten var det väldigt jobbigt. Det fanns liksom inget att få upp, men ändå så hulkade jag i kräkkramper. Ska jag ge fler detaljer?!! Fick med mej en papperskorg till sängen när jag stapplade dit för att slumra in. Sen sov jag hela fredagen. Hade av någon anledning dragit på mej feber, så det var inga problem att sova. Fick teskedsvis i mej lite avslagen pepsicola. I morse när jag vaknade kändes det rätt ok. Ingen feber och jag fick i mej en tallrik filmjölk. Sen fick jag värsta städrycket. Så kan jag bli när jag varit sjuk och sängliggande. Då ska alla baciller väck! Jag ställde fönstren på vid gavel, hängde ut täcken och kastade lakanen i tvättmaskinen. Jag dammade, dammsög och våttorkade golv. Skurade toaletter och handfat. T om putsade köksfönster och bytte gardiner! Vad det nu var för baciller som fastnat där, kan man ju undra. Ganska matt var jag, men efteråt mycket nöjd med mej själv. Det är väl det ända positiva med magsjuka, det går snabbt över!!

Juntan

Det sved i kinderna och glasögonen immade alldeles igen när jag nyss promenerade hem från kvällens syjunteträff. Termometern visade på minus 20 grader och en promenad på 20 minuter var fullt tillräckligt. Men jag tycker att det är underbart med den här vintern!! Syjuntan var som vanligt mycket trevlig. Idag fick jag tips om ett ställe där man kan söka stipendier för skrivarkurser för lärare, en folkhögskola som ev söker lärare i textil, jag fick råd om hur man gör rent silver på ett enkelt sätt, jag fick tips om en bra biofilm och jag fick höra en jättefin dikt som jag ska få på pränt via mail. Och ja, jag stickade några varv på min sjal!!

Öppet hus på jobbet

När jag vaknar på morgnarna brukar jag ligga kvar i sängen och tänja ryggen till liv i olika ställningar 10-15 minuter. Samtidigt går jag igenom dagen som komma skall och försöker tänka tacksamma tankar för att få en positiv start. I morse var det lite svårt med det positiva, eftersom jag visste att tolv timmars arbetsdag väntade. Men så kom jag på att tack vare att vi alla var beordrade att jobba kväll på skolans "öppet hus" så ska vi få halva 29 april ledig. Där hittade jag en positiv infallsvinkel!! När jag kom till jobbet och öppnade mailen fick jag mig också ett gott skratt. Ett mail från en socialarbetare jag träffat på ett möte i fredags hade skrivit att det var roligt att träffa mig citat; "jag kan förstå att du får bra kontakt med dina elever för du verkar så trevlig o obehaglig".......Tur att han skrev trevlig först, annars hade jag nog känt mig fundersam! När jag började på skolan för 14 år sedan var det knökfullt med besökare på öppethus-kvällarna. De senaste åren har det varit väldigt glest. Många privata skolor har tillkommit samtidigt som elevantalet sjunkit. Min egen arbetsplats har halverat sitt elevantal sedan jag började. Nu ska vi marknadsföra oss och slåss om de barn/ungdomar som finns. Själv stod jag i slöjdsalen och hade elever som jobbade, dom tycker att det är skoj att komma ett sådant här tillfälle. Som kompensation ska dom få ledigt en lektion, men de flesta utav "mina" elever ser det som en chans att få extra slöjd. Så visst är det lite trevligt, men jag var riktigt trött på slutet.

Elevarbeten

Idag har eleverna i särskolan fått designa sina egna tyg med hjälp av sprayflaskor som jag fyllt med textilfärg och lite vatten. Oj vad det sprutades! Först lite försiktigt, men när dom upptäckte vilken effekt färgstänken hade på den vita ytan blev dom ivrigare och ivrigare! -Oooo, det blir fyrverkeri, utbrast en. -Ha-ha det ser ut som blod, jag är en vampyr, sa en annan. Förra veckan lät jag en annan klass spruta på sina tyger. Den gången hade jag inte täckt golv och väggar. DET gjorde jag idag, kan jag tala om!! På dessa tygstycken ska det maskinbroderas någon text eller bild och sedan ska det sys till örngott.

Matminnen

Häromdagen sa yngsta dottern; -Mamma kan du inte göra sån där köttsoppa som mormor brukade bjuda på?! Direkt blev jag så sugen på det, har bara inte tänkt på det på väldigt länge. Men ikväll har här långkokat högrev och nu på slutet tillsammans med rotsaker och lagerblad, och det doftar ljuvligt i köket. Nu väntar jag bara på att köttet ska svalna så att jag kan skära det i småbitar. Sedan är middagen till imorgon färdig! Så mycket mat mamma gjorde som liksom bara blivit bortglömt. En del gör jag inte eftersom jag minns det som rätt äckligt, t ex bruna bönor och fläsk, kålpudding, makaronilåda, dillkött, paltbröd eller kålsoppa. Men man ändrar ju smak, så kanske borde man prova som vuxen. Sen alla rätter som det bara inte blir av att jag gör, fast jag tror att jag skulle tycka om dom; stekt, salt sill med löksås, kalops, kåldolmar eller kalvstek. Det kan ju bli tvärtom också, att något man tyckte mycket om som barn, numera inte faller en i smaken. Så är fallet för mig när det kommer till stekt lever med potatis och gräddsås, klarade inte av konsistensen på köttet. Men många härliga matminnen har mamma gett mig! Den som inte klarar av att jag ens säger ordet MAT ikväll, är stackars maken som kom hem och direkt gick och la sig med en "kräkhink" bredvid sängen. Undrar om det är vinterkräksjukan? Känns inte så lockande att krypa ner intill honom ikväll.......

Batterierna är laddade!

Det är underbart att få vistas utomhus den här årstiden. Söndagen bjöd på en härlig vinterdag, omväxlande sol och små lätta snöbyar, inte så mycket vind och bara 7-8 minusgrader. Maken drog iväg redan tidigt imorse för att åka ut till Ljusterö och åka skridskor med friluftsfrämjare. Vi andra tog en skön sovmorgon och vid frukosten ringde vi son Gustav och hörde om han ville låna ut bilen så vi kunde åka till Fjällnora. Han var själv sugen på en skridskotur, så där hade vi tur! Snabbt fixade jag ner flickornas skridskor från vinden, vi gjorde matsäck och klädde oss för att en knapp timme senare bli upphämtade av. Fjällnora bjöd på fin tjock is och plogad bana. Massor av folk var redan på plats. Så mysigt att ha "barnen" med. Gustav åkte stora varvet med kompisar medan "vi damer" åkte mellanstora varvet. Flickorna skrinnade på hockeyrör, pappan gör sina försök att övertala dom att prova långfärdsskridskor med jämna mellanrum, men ännu har han inte lyckats! Tillbaks efter varvet grillade vi korv och drack kaffe och varm choklad innan vi bilade mot stan. Jag hann sy lite på mitt lapptäcke innan jag förberedde middagen och sedan stack iväg på ett spinningpass. Maken hade kommit hem från kusten, så vi bastade tillsammans innan maten. Det är något speciellt med söndagsmiddagar. Ett härligt avslut på helgen där vi planerar veckan som komma skall. Man är behagligt trött i kroppen efter utevistelse och fysisk aktivitet. Batterierna är laddade. Nu krävs bara en natts sömn innan veckan kan starta!

No one puts baby in a corner....

...kunde inte låta bli att avsluta lördagkvällen med "Dirty Dancing". Fjärde gången jag ser den tror jag! Äldsta dottern ville se den för att jämföra med musikalen vi var på i höstas. Åååå, jag minns ännu första gången jag såg filmen på bio, 1987, hur jag fick rysningar av det sexiga dansandet. Rysningarna har avtagit, men visst är den lite söt!! Har haft en fantastisk lördag och skaffat massor av energi! Började dagen med ett skönt yogapass. Senare på förmiddagen åkte vi för att köpa längdskidor, pjäxor och stavar till mig. Det är två år sedan jag åkte skidor sist och efter den säsongen fick jag slänga mina skidor som jag köpt begagnade och använt många gånger, nu var dom verkligen utslitna så belaget hade släppt. Så faktiskt första gången i mitt långa liv som jag köpte sprillans ny utrustning. Naturligtvis måste vi hem och testa! Så efter fika vallade maken mina nya skidor och så gav vi oss ut i Hågadalen-Nåsten på en skidtur. Det var drygt femton minusgrader, vindstilla, solen stod lågt eftersom klockan var tre och det var alldeles sagolikt vackert och så härligt, härligt!! Faktum är att DET gav mig rysningar!!!! Vi åkte till efter att solen gått ner, kanske 11-12 km, och det var så roligt. Jag är så nöjd och glad!!

Fredagstrött

Veckan har varit intensiv. (Och jag avslutade den med ett intensivpass på Friskis&Svettis-haha!) Det var en tuff dag idag, med möte, slagsmål mellan elever, utrymning av fritidsgård, lektioner där det plötsligt damp ner nya elever som inte kunde prata svenska och så en stackars deprimerad tjej på det som skulle med ett flyg men som inte ville och så fick jag ordna med taxi och hjälpa henne på i sista sekunden. Puh-jag har verkligen varit utmattad ikväll, så efter middagen blev det tv-maraton med Skavlan och en brittisk långfilm som var riktigt typsikt "brittisk-rolig". TUR att det är helg-här ska vilas ut och hämtas nya krafter!!

Hon hjälper mina ögon att se på mig själv!

Så förklarade en elev för mig idag, när jag frågade hur samtalet med hennes kurator varit. Jag tyckte det var så fint sagt och jag berättade för min elev, att det var ett uttryck som jag ville lägga till min samling. Skulle inte vi alla behöva ha hjälp med att se oss själva ibland?! Jag tänkte på det väldigt starkt idag, när min äldsta dotter och jag satt och fikade tillsammans vid köksbordet. Hon känner sig lite vilsen i tillvaron, känner lite ångest över att hon inte alls vet vad hon ska göra i livet. Hon ska ju resa till Australien snart, men hon har ingen plan för vilken vändning livet ska ta när hon kommer hem. Hon pratade om livskris och att hon känner sig gammal. Dessutom tycker hon inte om sin kropp och sitt utseende. Visst kan man känna igen sig hur det var?! Och jag försökte; "-Det finns inget som säjer att man måste staka ut sitt liv. Njut av resan, du vet inte vad som väntar, kanske får du massor av idéer på vägen. Ha det roligt, tänk inte för mycket på framtiden. Och du ÄR så vacker. När du blir äldre kommer du att inse det". Så där pratade jag på och försökte peppa. Men visst kommer jag också ihåg att det inte hjälpte vad min mamma sa, hon var för nära och man trodde inte hon verkligen förstod hur man mådde!! Men jag skulle önska att min älskade dotter hade någon som kunde få hennes ögon att verkligen se sig själv. Ja, jag önskar att alla människor fick ha någon som lärde en se sig själv. När jag var på Allenergi-mötet före jul så fick vi träna oss att se på oss själva utifrån. Först i egenskap av någon närstående persons ögon, sedan med våra egna. Det var en nyttig övning. Jag blev ju dessutom sedd igår, av min chef, och det fick mig att se på mig själv i lärarrollen. Och jag var riktigt nöjd med det jag såg!!

Dagar kan vara på olika sätt.......

I april 2012 fick vår skola ny ledning. Det har blivit många förändringar sedan dess, många till det bättre. T ex idag hade jag besök i två lektioner av vår rektor och därefter hade vi medarbetarsamtal i en dryg timme. Det var riktigt bra, för på så sätt fick hon ju faktiskt en inblick i hur jag arbetar, och vi hade något konkret att utgå ifrån när samtalet satte igång. Jag fick väldigt mycket lovord och det kändes naturligtvis roligt och bra, att få bli bekräftad av sin chef. Av eleverna känner man ju och får direkt återkoppling-i synnerhet om dom tycker något är dåligt.... Men jag får ofta höra bra saker också, jag har många bra elevrelationer. Dock blev jag väldigt besviken idag när fyra killar i klassen kom och sökte upp mig för att dom ansåg sig orättvist anklagade för att ha smällt smällar i korridoren. Dom bedyrade sin oskuld och "ville ha upprättelse". På arbetsplatsträffen senare på eftermiddagen fick jag reda på att en av eleverna setts tända på smällare två gånger igår. Dessutom hade alla fyra ertappats med att plocka isär en av datorerna i bildsalen för att stjäla minneskortet! Både jag och min klassföresståndarkollega blev så otroligt besvikna. Vi har pratat länge med varann i telefon nu ikväll, om hur vi ska gå vidare. Imorgon ska fyra av våra kollegor prata med killarna en och en. Den där delen av jobbet tycker jag inte om, tyvärr är den inte jätteovanlig. Dagens personalmöte inleddes med linssoppa, vår rektor vill att vi ska hålla på till klockan sex istället för fem som förut och då blev vi lovade soppa för att orka. Det är inte lätt att sitta still mellan kl 16 och 18 när man varit igång och haft lektioner hela dagen. Efter mötet åkte jag bara hem och bytte kläder och drog iväg på träning, och så när jag kom hem pratade som sagt jag och min kollega i telefon. För 33 år sedan idag befann sig maken och jag på Storliens högfjällshotell-vi drack champagne, dansade halva natten och förlovade oss. Dagar kan vara på olika sätt......

En vanlig tisdag-helt ok!

Idag blev det till att skotta när jag kom hem efter jobb och träning. Säkert en dm nysnö har fallit under dagen. Den var lätt och fluffig och full av fantastiska kristaller som gnistrade i gatlyktans sken. Yngsta dotterns pojkvän har äntligen återvänt efter sin fem veckor långa resa i Malaysia, Singapore och Bangladesh. Han hade fantastiska upplevelser att berätta om medan dottern och jag lagade gulashsoppa tillsammans. Maken och jag avslutade kvällen med varsin konjak och sista chokladbitarna ur julasken, medan vi tittade på sista avsnittet i den danska serien Lykke. I det stora hela en riktigt bra dag!

Jag har nigit för nymånens skära!

Som en liten tunn skära hängde månen i den sprakande, kyliga vinterkvällen, när jag jobbat färdigt och skulle cykla hem. Det är något magiskt med månen och Bo Bergmans dikt dök upp i mitt huvud. Nymåne; då borde man sova riktigt bra också, men natten som var stämde inte det för mig. Jag låg och vände och vred mig i sängen. Kände mig som en hund som springer runt, runt i sin bädd innan han hittar rätt. Så det var lite segt i morse, men eleverna var alerta och högljudda första lektionen, så då vaknade jag till, och sen har det gått i ett. Kom hem vid fem och då hjälptes dottern och jag åt att förbereda middagen så att den skulle vara färdig att äta efter vårt gemensamma gympapass. Kvällen har jag ägnat åt ett nystartat stickprojekt. Nu ska jag äntligen sticka av garnet jag spunnit och växtfärgat för kanske 25 år sedan! Har inte vetat vad det ska bli, men nu har jag börjat på en sjal som jag tror kan bli rätt ok.

Tjugonda knut

Nu är det ett år sedan jag började skriva den här bloggen. Familjen hade kommit hem från Thailand och den 12 januari 2012 startade jag. Nu har det blivit som att "borsta tänderna"!! Jag har fått ett behov att skriva några rader varje kväll. Idag har jag tagit det ganska lugnt, det är väl det söndagar är till för?! Maken gav sig iväg på skridskoisen med sin nybörjarkurs redan klockan halvnio i morse. Bägge döttrarna skulle iväg och jobba, den ena på Ikea, den andra på städjobbet. Själv åt jag en låååång frukost och därefter gick jag ner i källaren och sydde en elefant.....

Nu har apan fått en kompis!! På eftermiddagen gick yngsta dottern och jag till Friskis & Svettis och löste nya kort och så deltog vi i ett spinningpass. Sedan blev det dags att fixa söndagsmiddag. Son och flickvän, som bilade från Sälen efter fyra skiddagar, ringde och bjöd in sig också. Trevligt! Och tursamt nog hade jag köpt lammfilé så det räckte. Med en risotto med getost, sparris, en blandad grönsallad och ett gott portugisiskt rödvin avslutades helgen i mysig samvaro.

Nu är glada julen slut, slut, slut......

Så är det definitivt slut på julen för den här gången. Nu är alla julsaker, pepparkakshuset och julgranen väck. Till eftermiddagskaffet smaskade jag i mig den sista lussebullen. Visserligen är tjugonda knut inte förrän imorgon, men vi var redo idag! Jag har kånkat upp alla saker på vinden och maken har dammsugit upp alla granbarr. (Som det fanns miljontals av)!! För övrigt har jag varit på en häftig textil utställning på Kaleido idag. Det var vernissage av den textila utställningen med olika ansikten; "Jag ser dig" av Elisabeth Lovén. Hon var där, mycket generöst berättade hon om sin konst, lät mig fotografera och erbjöd sig t om att komma ut i skolan och berätta om sitt arbete som textilkonstnär för ungdomarna, utan att jag hade bett henne. Jag kände mig bara tvungen att berätta att jag var textillärare, eftersom hon själv berättade traumatiska minnen om sina egna "syslöjdsfröknar". Tänk, det är ganska vanligt att man får höra hemska historier om just syslöjdsfröknar. Riktiga ragator som verkligen tagit bort all lust till att jobba textilt. Hoppas inte mina elever kommer att minnas mig som en sådan ragata!!! Jag tillbringade också, nästan två timmar, i butiken Quiltbiten i förmiddags. Nu har jag plockat på mig tyger till mina babytäcksprojekt, och det riktigt kliar i fingrarna av att få sätta igång!

Tillit

Allenergi har snart en ny sammankomst och detta är temat; "Vi går in i en tid av sammanhang och översikt - att välja bort ensidigheten och förändra den inre kapaciteten till en simultan förmåga. Släpp envisheten i din framfart och låt saker och ting lägga sig tillrätta inombords innan du förändrar din värld eller förkastar det till synes värdelösa. Kanske har det mer innehåll än du i ögonblicket har förmåga att se?" "Tilliten finner frid och ro i varje ögonblick och fordrar inget utan tar väl vara på tiden du befinner dig i utan att förändra tonen. Så liten är du varje gång du tror du vet och så stor är du när du verkligen VET! Och hur vet du det? Jo, den känslan som upplevs i hela kroppen när sanningen manifesteras fysiskt är oemotstridlig och kräver varken förklaring eller förtydligande! Ty så vis är naturen, att allt som sker i andanom, sker i kärleken till dig själv!” Jag läser raderna om och om igen för att ta till mig.....

Ilskan födde kreativ energi!

Två av mina favoritpass på Friskis&Svettis har flyttat från Ekeby till Väderkvarn den här terminen. Trist, eftersom det tar fem minuter på cykel till Ekeby och till Väderkvarn tar det en halvtimme. Idag hade jag bestämt mig för att ta bussen till ett Core-pass med Mats, som är en superbra ledare. Precis när jag gick över gatan kom bussen och körde in till hållplatsen. Just när jag nått bussens bakparti började den blinka för att köra igen. Jag sprang och bankade på mittendörrarna, men bussen fortsatte. Dock stannade den för en bil som skulle passera och då hann jag fram till chauffören och viftade med mitt busskort, men döm om min förvåning när han bara ruskade på huvudet och fortsatte köra!! Jäklar så arg jag blev! Hur kunde han vara så oförskämd, det hade tagit honom max 20 sekunder att släppa ombord mig. Ilsket halvsprang jag hem och svor hela vägen. Nu skulle jag få en varning på kortet också eftersom det var försent att boka av passet, och cykla skulle jag inte hinna. Min första tanke var att ringa och skälla på Uppsalabuss så jag letade efter telefonnumret, men när jag väl hittat det så ändrade jag mig. Passet var redan förlorat, jag kunde lika gärna göra något roligt av kvällen. Och roligt för mig är t ex symaskinen!! Jag har ett tag gått och grunnat på några lapptäcksarbeten, behöver några doppresenter längre fram ivår. Ikväll fick jag en idé, så efter lite skisser och rotande bland tyger satte jag igång med att sy en apa i paperpiecing. Det är lite som att lägga pussel, bit för bit sys fast mot ett underlag i en viss nummerordning. Pilligt men roligt. Så nu är jag igång med starten på ett litet täcke. Kanske var det en mening med att jag inte skulle träna ikväll?!

Jag önskar dygnet hade flera timmar!

Jag önskade mig pensel, färg och block för akvarellmålning i julklapp. Jag fick det av min dotter. Nu önskar jag att man kunde önska att få tiden för att använda dessa grejer också! En liten stund varje dag skulle jag vilja sitta med block och färger. Jag målade en del förr, gick en kurs när jag var barnledig med första barnet. Det är svårt men skoj, och jag har inga planer på att bli någon mästare, bara få hålla på för att det är roligt. Hade en tanke om att använda mig av akvarell i särskolan, som en förstudie och inspiration till ett större grupparbete med torrtovning. Hoppas på att få till ett samarbete med bildläraren.

I snigelfart!

Det här har varit den segaste dagen på evigheter!! Studiedag. Förmiddagen gick vi igenom och diskuterade likabehandlingsplanen. Lunch. Eftermiddagen gick vi igenom och disuterade elevhälsoplanen. Vi satt i smågrupper. När klockan äntligen började närma sig 14, kändes som den plötsligt stannande. Jag satt i soffan i personalrummet så jag såg klockan på väggen mot köket. Varje minut klickar det liksom till när visaren flyttar sig. Det var första gången som jag överhuvudtaget reflekterade över det ljudet. Det liksom skar till i kroppen för varje minut som hoppade fram. Jag kunde inte koncentrera mig på diskussionerna. Vid halvtre fick jag äntligen resa mig för att gå upp i klassrummet och packa upp varor som kommit under dagen. Anledningen till min frustration var två; 1, Maken skulle till ögonmottagningen. 2, Äldsta dottern skulle köra upp. Bägge dessa händelser började kl 14. Jag skickade sms till maken strax efter halvtre. Han satt och väntade på undersökning med droppar i bägge ögonen som gjorde att han knappt såg något. Han lovade höra av sig när han visste något. Kvart över tre skickade jag sms till dottern: " Jag får snart ett nervöst sammanbrott, ring så fort du kan!" En minut senare ringde hon. YES! DET GICK VÄGEN!! Underbart, en sten lättade från mitt bröst. Två timmar senare fick jag kontakt med maken. Han såg fortfarande suddigt, pga ögondropparna. Näthinnan verkade ok, trycket i ögonen var bra, anledningen till "blixtarna" är en början till ögonkroppsavstötning. Han ska akta sig för slag mot ögat, inte gnugga i ögonen och ta det lite lugnt ett tag. Återbesök om ett tag. TACK OCH LOV!! Kände mig nästan euforisk på kvällen. Vi åkte och köpte stenugnsbakad pizza och korkade upp en flaska vin för att fira. STOR tacksamhet känner jag ikväll!!!

Ögonblick som kan förändra livet

Tänk så fort allt kan förändras! Man vet det ju när man läser i tidningar eller hör nyheter. Olyckor, sjukdom, krig, naturkatastrofer. Men riktigt påtagligt blir det nog inte förrän det drabbar din familj eller en nära vän. På ett kort ögonblick kan allt förändras. Sonen fick en sladd när han körde hem från fotbollsträning i Heby i torsdagskväll. Det var nollgradigt och ishalka. På en raksträcka, i 90 km/tim fick han en sladd. Han frikopplade och parerade och fann sig plötsligt i motsatt fil, bilen rusade bakåt och gick inte att stoppa. Tack och lov var det sent på kvällen och ingen mötande trafik. Färden slutade mot en snövall nere i ett dike. Johan kunde kliva ut ur bilen oskadd. Tio minuter därefter kom en bärgningsbil körandes och han fick hjälp att dra upp bilen. Det gick att köra den därifrån. Tala om änglavakt!! Maken kom hem från skridskoisen igår och klagade vid middagsbordet över "konstiga blixtar" i ögonvrårna. Idag hade dessa förvärrats och kommit med bara några sekunders mellanrum. Han fick en akuttid hos läkare. Efter undersökning ställdes en preliminär diagnos; "ögonkroppsavstötning" möjligen "näthinneavlossning". Det sistnämnda kan vara allvarligt. Imorgon har han fått tid hos en ögonspecialist. Jag önskar av hela mitt hjärta att även han har änglavakt!

Tredje gången gillt!

Den här dagen har innehållit flera av de aktiviteter jag tycker bäst om! Jag har tränat, jag har lagat extragod mat, jag har handarbetat och jag har lyssnat på radio och bra musik! En söndag/trettondag helt i min smak! Behövde ladda inför arbetsstarten imorgon. Tänk vad det här jullovet försvann snabbt! Dessutom behövde jag ett nytt mobiltelefonfodral. I förrgår tappade jag mitt senast broderade på cykelvägen från busshållplatsen vid Ica Väst när yngsta dottern och jag gick hem genomfrusna, efter att ha väntat 45 min på en buss mot Stockholm som aldrig dök upp! Jag gick vägen tillbaka och letade alldeles efter att jag upptäckt förlusten, men den fanns inte. Kanske fick någon annan glädje av den!

Så här ser det ut som jag gjorde idag, bilden tog jag innan jag sydde ihop de båda sidorna. Får se hur länge jag lyckas behålla det här-mitt tredje!

Rust and bone

Idag kom jag att tänka på en reklam jag såg för många år sedan. Kan ha varit för något rengöringsmedel. Det var iallafall emot stålull. Man fick se en konståkningsskridsko i ett badkar och höra ett förskräckligt gnisselljud som fick det att skära i kroppen. Det ville väl visa att stålull gjorde mer skada än nytta. Anledningen till att jag kom på det idag var att jag gjorde rent ugnsglaset med just stålull som jag hittade långt in i städskåpet. Det var effektivt! Gammalt inbränt matfett försvann efter ihärdigt gnuggande med stålullen. Måhända gjorde det mer skada än nytta, men just nu är ugnsglaset iallafall skinande blankt och fint! Jag ägnade förmiddagen åt att städa! Efter en kopp kaffe tog jag bussen ner på stan och inhandlade vitt vin på systembolaget och så gick jag på bio. "Rust and bone" en fransk, mycket stark och händelserik film. Sevärd!! Jag var först alldeles ensam i biosalongen, men precis när filmen skulle börja, kom det ytterligare tre kvinnor. Kanske är 14.15, lördag, en dålig biotid?! För mig passade det utmärkt, för sedan kunde jag åka hem och baka bröd och laga fisksoppa till hela familjen. Maken kom tillbaka från "rek-tur" på skridskoisarna, äldsta dottern kom från arbetet och bägge sönerna med flickvänner kom hem. Härligt att samla alla runt middagsbordet!! Kvällen avslutades med kortspel! Jag älskar sällskapsspel, det blir alldeles för sällan nu förtiden. När pojkarna var yngre och bodde hemma och vi hade gäster, så avslutade vi alltid kvällarna med sällskapsspel. Nuförtiden blir det sällan. Och så är klockan över midnatt och det har blivit dags att sova!

Stockholmsutflykt

På Hallwylska palatset i Stockholm visas just nu en utställning med kläder från tv-serien Downtown Abbey. Den skulle egentligen tagit slut 6 januari, men har visat sig så populär att den förlängs till den 20 januari. När yngsta dottern och jag kom dit idag, ringlade sig kön långt ut på trottoaren. Jag har själv inte sett tv-serien, men kläder från längre tillbaka är intressant att titta på. Även nya kläder, jag minns en utställning på samma ställe för några år sedan där man visade drottning Silvias nobelklänningar från flera år. Oj, oj vilka klänningar. Kläderna idag var inte så många som jag trodde, men gav ändå en bra inblick från en svunnen tid. 1900-talets femton första år ungefär. Man skulle velat prova-men som en vän jag träffade sa;-Vi skulle aldrig komma i dom!! Och dom såg verkligen nätta ut, ändå var korsetten betydligt "snällare" än tidigare epokers, och kläderna hängde relativt löst på kroppen. Vackert var dom i alla fall klädda. Men dottern blev också vacker senare när vi-efter att ha jagat i massor av butiker-äntligen fick tag på en efterlängtad pälsväst. Räv och kanin i samma väst. Vilket öde för de djuren som i livet är fiender att nu få dela samma plagg........ Lite senare på eftermiddagen slöt maken och äldsta dottern upp och vi gick på restaurang och åt middag innan kvällens stora begivenhet; La cage aux folles på Oscarsteatern!

Vilken fantastisk föreställning!! Bland de bättre i musikalväg jag sett. Fart och fläkt, bra sångarinsatser, härlig musik, fantastiska dansare, underbara kostymer och dessutom väldigt, väldigt rolig. Vi var alla på ett strålande humör när vi vid kvart i elva-tiden bilade hem mot Uppsala igen. Med melodin ; Vår bästa tid är nu, ringande i öronen!

Lat maja!!

Så lyxigt skönt att unna sig att sova till man vaknar! För min del har det inneburit 9-tiden, hela lovet. Fast idag blev jag väckt kl 8 av en motorsåg som brummade på i skogsbacken utanför vårt sovrum. En stor tall spräcktes på mitten, förmodligen av snötyngden, strax efter julhelgen. Nu tog kommunen hand om riset! Jag låg kvar och drog mig till halvtio i alla fall!! Efter frukost for äldsta dottern och jag på ett träningspass innan hon skulle åka och jobba och jag skulle åka och veckohandla. Eftermiddagen ägnades åt att sortera upp alla lösa blad med olika recept som jag samlat på mig under året. Nu ligger det fint sorterat i mina pärmar igen! Provade ett av recepten till middag, en mycket god italiensk pastarätt med salciccia-korv, oliver, mascarponeost, vitt vin, tomater och basilika. Det var så gott att det krävde ett glas rött! Nu ska jag och maken se en brittisk tv-serie som vi började följa igår, sen blir det sängen, för imorgon måste jag ställa klockan. Det ska bära av mot hufvudstaden minsann!!

Vad ska man tro på?

Jag följer varje dag Sanna Ehdins blogg, och idag skrev hon om nyårslöften. Att om inte hela människan är med i löften/drömmar så blir det bara grusade förhoppningar. Att om man verkligen vill något så måste både kropp, tankar, känslor och själ vara förenade. Jag roade mig med att kolla upp lite om vad som skrivits om själen, eftersom jag själv tänkt att det är tankar och känslor som ÄR själen. Hittade massor, framförallt beskrivet om vad själen är inom olika religioner. Men sagan nedan tyckte jag var söt: "Det var en gång en gammal, gammal själ, som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också, ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten. För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen. De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag. “Jag vill dit”, sa den gamla själen.”Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.” “Men din tid till Sammansmältningen är så kort”, varnade Vakten. “Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.” “ Jag vet”, sa den gamla själen. “Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.” “ Så låt det få bli som, du vill”, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen. Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dag han föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från Evigheten. “Men har du inte väldigt kort tid kvar?” viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla pojken. “Tiden är kort, men glädjen är stor”, svarade den gamla, gamla själen. Och fastän mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra , inte oss själva ens. Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp. Men pojken växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han också. Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat. Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då Sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjsmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda. För människorna såg det ut som att pojken fick en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd, just som Vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt. Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människorna som behöver den. Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott." Peter Pohl Ur “Jag saknar dig, Jag saknar dig” Nästa lilla utdrag kom från en frågesida på en gammal blogg i Aftonbladet; "Själen är det som gör mig till den jag är, där tankarna blir till, där personligheten sitter. Vår bas som formar oss till att bli olika.... Den kan vara övertäckt med massor av andras tankar och känslor....eller inte beroende på vad som hänt i livet." Får plötsligt Tomas Di Levas sång i huvudet "Vad ska man tro på"??

Bröllopsdag

Så var det dags för nya almanackor med oskrivna blad! Jag har suttit och fyllt i min nya röda almanacka för 2013 idag. Längst bak där det finns plats för anteckningar skrev jag; "Respect yourself enough to walk away from anything that no longer serves you, grows you or makes you happy!" Jag skrev "Dina känslor äger dig inte; det är bara bitar av information!" Jag skrev "Saker kommer till mig, lätt och enkelt" Jag är ju lite svag för ord som berör mitt innersta! Vi sov länge idag och när jag kom ner i köket stod en stor bukett med flerfärgade tulpaner på köksbordet. Vi firar 29-årig bröllopsdag idag och maken vet att jag är svag för tulpaner fr om 1 januari och framåt. Det inger vårkänslor! Vi gick en långpromenad och tände ljus på gravarna och i minneslunden. Det var halkigt och slaskigt, det vackra vinterlandskapet vi hade hela december är som bortblåst nu, snön har försvunnit väldigt fort. Maken är glad, för det här innebär att isarna börjar bli åkbara! Så inför morgondagen står termosar färdiga att fyllas med kaffe och choklad på diskbänken och i hallen ligger ispik, långfärdsskridskor och ryggsäck färdiga att tas på inför morgondagens utfärd. Själv planerar jag nog sovmorgon!!