Titeln kommer från Sofia Sievertsdotter. Jag tänkte på dom idag när vi städade och rensade i trädgården och gjorde den redo för hösten och vintern. Det kan ju lätt kännas en smula vemodigt att sommaren är förbi, men orden stärker och jag inser att det samtidigt är skönt och tryggt att vi har den här "eviga cirkeln".
Ett träd som släpper taget om sitt blad lyfter möjligheten för kommande blads blomning. I naturen härskar perfektion och vi är en del av den. Ett blad i taget lyfter framtiden i färg. Höst är att titta ärligt på nuets nakna grenar. Det är att närma sig jorden, rötterna och cirkeln som omsluter det levande och döda. På hösten firar naturen allt och alla som en gång blommat.
Vi skördade de sista tomaterna,
och titta så fina chili-frukter. Bullarna skördade vi inte, men dom satt fint till varsin kopp kaffe ute i solen efter några timmars arbete.
Sen tog jag en välförtjänt paus och satt ute och fortsatte mitt broderi. Nu har jag tagit ett varmbad och krupit i myskläderna. Skrattade lite åt dottern som klätt sig fint för att gå på en middag och frågade mig om hon skulle ta mocca-stövlar eller loafers, skulle jeansen vara nerstoppade i stövlarna och kunde hon ha "over-size-jackan" eller borde hon ha den svarta kappan?? Jag menar, där stod jag, tant 65, i rutiga flanellbyxor med knä-häng, en sliten bomullströja och en poncho, inte direkt någon trendsättare.... Men vi kom överens och det blev, skinny jeans i moccastövlar med over-size-jackan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar