Kura gryning

 Jag vet att man "kurar skymning", men i tisdags och onsdags morse kurade jag faktiskt gryning. 

Jag gick från min säng i gästrummet och tog 2-månadersbebisen från hennes mammas bröst och smög ned till vardagsrummet. Mamman skulle få sova lite extra och jag vyssjade bebisen till sömns och satt med henne i famnen allt medan gryningsljuset smög sig på. Det är svagt och kommer sakta, tillsammans med ett stilla snöfall, och det ger en alldeles speciell känsla. Ett varmt, sovande barn i famnen, en snarkande bulldogg bredvid, där satt jag som i en liten bubbla och bara kände mig alldeles lycklig. 

Sedan i går kväll är jag tillbaka i radhuset i Uppsala. Idag har maken och jag varit och hjälpt yngsta dottern i hennes nya lägenhet. Eller, det var väl mest maken som fixade; installerade en tvättmaskin, satte upp en taklampa och skruvade ihop ett bord. Själv gick jag ut med lilla vovven, eftersom dottern har bihåleinflammation och inte mår så bra. 

Det är gråväder utanför fönstret och det känns nästan som det är dags för "kura skymning", men solen ska faktiskt vara uppe två timmar till. Och om två timmar ska vi på en middagsbjudning, så nu ska jag kika i garderoben efter något att sätta på mig.