-Men mamma, ska du vara alldeles ensam kvar här?!!
Så utbrast dottern när hon satte sig i bilen för att åka mot Karlsborg och imorgon vidare till Hälsö utanför Göteborg. Mina barn, framförallt döttrarna har alltid varit bekymrade över att jag ska vara ensam. Det är ju väldigt omtänksamt av dom, men jag försäkrar dom gång på gång om att det inte är någon fara. Att det rentav kan vara riktigt skönt att få vara ensam och tänka sina tankar färdigt, reflektera, äta när som, var som. Tror t o m att det kan vara nyttigt! Dessutom är jag inte ensam, jag har två hundar som sällskap! Det är jag och dom till söndag kväll, då kommer dottern tillbaka.
Jag citerar Sofia Sievertsdotter från boken "Andetaget, Livet, Evigheten, vägledning i varje ögonblick"
När dagen närmar sig sitt slut, hjälp mig att sakta in mina tankar, mina ord och mina gester så att varje rörelse är förankrad i den jag är. Låt mig avsluta min dag med tacksamhet och med en känsla av stillhet och ro.
Hjälp mig att se vad som har varit betydelsefullt, äkta och berörande idag. Låt mig sammanfatta och sätta ett värde på de timmar jag har bakom mig, vad livet än har givit eller tagit. Påminn mig om att varje dag är av vikt.
Denna kväll, hjälp mig att ärligt se den osminkade versionen av mig själv och min dag. Gör mig villig att justera det som längtar efter utveckling. Påminn mig om att tacka för motgångar likväl som för medgångar.
Med dom klokorden ska jag sätta på pastavatten, värma köttfärssås och hälla upp ett glas vin. Tack för nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar