Tio meter band! Inköpt
på Insjöns väveri. Suktade efter stora linnedukar i all slags färger och olika lokala drällar, men den plånboken hade jag inte med mig idag.
Tänkte på symboliken i band. Knyta vänskapsband, kärleksband, bandet mellan en mor och hennes barn. Knutna band i kampen mot bröstcancer, mot tarmsjukdomar, mot prostata, mot epilepsi, mot hiv. Band som krigsveteraner bär. Sorgbandet som mer är som en svart armbindel.
I mitt fall är tanken med banden att de ska bli handdukshängare till den väv jag håller på med nu. Som ett slags band på livets väv kanske?!
Så tittade jag på Frasses fina tassavtryck i snön och började fundera över symboliken i att göra avtryck. För avtryck det gör vi alla på olika sätt. Vilka avtryck finns kvar av oss? Beror nog på vem du frågar. Vilka avtryck av medmänniskor minns du själv? Så många olika, tänker jag. Från mina föräldrar och syskon genom uppväxten. Från lärare jag haft som sett och uppmuntrat mig att våga. Från vänner jag mött som delat glädje och upptåg. Från min man, som jag träffade så tidigt i livet, vi som delat så mycket livsavgörande händelser och fortsätter att dela i vårt gemensamma liv. Utan avtryck från andra, så vore livet ganska torftigt. Tänk att ett litet tassavtryck i snön kan få tankarna att spinna iväg så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar