Det kan ha varit 1968. Jag var 10 år och på syslöjden i skolan hade vi fått börja sy på symaskin. Gamla gröna Singer, minns jag. Det var en slöjdpåse först, med monogram broderat med små, fina stjälkstygn. Sen skulle vi få träna mer att sy rakt, och då skulle alla barn sy varsitt stick- och virkfodral. Det fanns inget alternativ. Alla människor behövde väl ett dylikt!? Faktum är att jag har haft väldigt stor nytta av detta fodral. Det används än idag som förvaring till jumperstickor och virknålar.
Men jag har ju dessutom en massa strump- och rundstickor! På dessa står inte storleksnummer och hitintills har jag haft alla samlade i ett plaströr och i en plastpåse. Nu hade röret spruckit sönder och i plastpåsen var det en salig röra och trassel.
Det var anledningen till att jag satt vid symaskinen igår, och så även en stund idag. Av gamla tygrester har jag nu ordning och reda på strumpstickor....
.... och rundstickor. Snyggt och prydligt blev det och tänk så lätt det blir att hitta rätt i fortsättningen. Inget mera letande och sorterande för att hitta rätt storlek och rätt antal.
Måste säga att jag känner mig väldigt nöjd!
Och när nu svanskotan trasslar, så kanske det är symaskinen som får mer av min tid. Visserligen kunde jag använda både cross-trainer och rodd-maskin på gymmet i morse. Och ben, rygg och armar gick bra att träna. Men när det kom till magmusklerna så var det kört. Jag brukar köra tre olika varianter, men ingen gick att genomföra. Inte heller maken klarade av det pga sitt spruckna revben. Nej, nu blir det till att låta magen svälla ut och ta plats. Vi åt blåbärsbullar till fikat och ikväll blir det varsin öl till Pytt i pannan. Förfallet har börjat och beach -23 har ingen chans....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar