När jag från min halvdvala emellanåt kikar upp så är detta lilla hundhuvud precis så nära som det verkar. Med tanke på hennes andedräkt så är jag precis då inte så ledsen över att jag tappat luktsinnet. Hon har parkerat ihoprullad mot mitt bröst med huvudet på min arm och så har vi legat idag. Jo, hon har egentligen flyttat, men dottern och vovven kom hit idag eftersom det skulle vara hantverkare i lägenheten. Det blev ett tröstande sällskap!
För nu har jag legat i sju dagar. En hel vecka som bara försvunnit som i ett töcken. Det blev plötsligt en vardag; att stiga upp vid 8-8.30, få i sig en kopp te och sen förflytta sig till soffan under en filt. Jag har varit behjälplig med middag vid 18-tiden, fått i mig lite grann, lagt mig framför teven och "sett" vad som helst för att hålla mig vaken till kl 21. Någon form av rutin måste man ju ändå ha.
Så fort jag förflyttar mig så blir jag yr och snurrig och jag får ta stöd eller sätta mig ned. Och då pratar vi inget "Tjo faderittan-snurr" som att man druckit några glas champagne och ska slå klackarna i taket...
Men sådana tider ska väl komma så småningom hoppas jag. Tills dess får jag nöja mig med att slötitta på Bonde söker fru......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar