När blev jag felprogrammerad??

Igår fick jag en trevlig överraskning. Mina arbetskamrater skickade en bukett vår-injektion med bud! Milda aprikosa färger i olika höjd med fluff, passade min sinnesstämning utmärkt!

Jag hade bestämt mig för att försöka hålla mig vaken på eftermiddagen, hade redan sovit tre timmar på förmiddagen. Inte orkade jag läsa, ingen lust att handarbeta eller se på någon film.  Men se då plockade jag fram kortleken och satte mig vid köksbordet och la patiens, dom två varianter jag lärde mig som barn hos min moster Inga i Sannerby. Det blev nästan som en nostalgitripp och höll mig -om inte på benen- så i alla falla vaken!

Imorse när jag vaknade efter 10 timmars skönhetssömn så tyckte jag att jag kände mig ganska pigg ändå. Maken dukade frukost och tänk vilken lycka när jag bet i den rostade mackan. Jag kände smaken av apelsin- och citronmarmeladen! Smaken av citrus och socker!! Inte bara den halkiga konsistensen och de torra, smuliga brödet som jag tuggat i mig under 10 dagar tillbaka. Jag blev så lycklig! OCH när jag tvättade händerna, så kände jag hur tvålen doftade. Lycka igen!

Därför bestämde jag mig mitt på dagen för att brygga mig en kopp kaffe. Jag värmde mjölk och fyllde på med nymalet, nybryggt kaffe, i precis de proportioner jag brukar. Satte mig tillrätta och drog in den goda doften och så sippade jag försiktigt på den heta drycken. BLÄ! För att i nästa sekund spotta ut det igen! Det smakade vedervärdigt! Skit, lervatten, bensin, vad vet jag inte. Men definitivt inte kaffe!!

Men hoppfullheten dog inte med det, för jag plockade fram lite garn och halv-lade mig i soffan och startade upp ett nytt projekt. Jag hade kraft att hålla mig vaken och jag hade fått tillbaka handarbetslusten. 

Maken satte sig att titta på Sirius fotbollspremiär och jag gav honom lite nötter och ett glas vin medan jag plockade fram det som skulle bli middag. Jag älskar ju att ha ett glas vin bredvid mig när jag lagar mat, så jag hällde upp ett till mig med. Det doftade som det brukar (vårt "husets vita" Chateau Ste Michelle). Jag tog en försiktigt sipp och lät det dansa runt i munnen. För att sekunden efter spotta ut det rakt ner i vasken! Var tvungen att fråga maken om det blivit dåligt, men han sa att det smakade precis som vanligt.

När blev jag felprogrammerad??

Förhoppningsvis är jag ändå påväg åt rätt håll nu när smak, lukt och ändå lite livskraft återvänt. Jag ser fram emot en ny vecka med försiktig optimism!