Den här påskhelgen ska jag förtränga, den är inte värd att minnas. Det är nu fjärde dagen jag tillbringar i halvdvala, under en filt. Visserligen flankerad av påsk-haren och lilla vovven, men så värst mycket påsk-känsla har inte infunnit sig. Med huvudvärken från helvetet, hosta, febergräns, matt- och orkeslös och allt mitt lukt och smaksinne har försvunnit. Jag känner absolut ingenting. Möjligen smått illamående och dålig aptit. Jag har gjort mina lovar till kylskåpet som var rejält välfyllt lagom till påsk. Där var en stor lammstek, flera förpackningar sill att lägga in, många flaskor rosé-bubbel som väntades på att korkas upp. Ostar, prinskorvar och lax. Jag vet inte om jag feberyrat, men jag inbillade mig att lamm-steken pekade finger åt mig från sin kylskåpshylla.
Vem var jag att vara så övermodig och tro att jag skulle klara mig från smittan? För det gjorde jag nu inte. Fick provsvar i morse. Jag är positiv i Covid-19. Hur nu de kan kallas positivt.
Så det blir till att fortsätta tillbringa tid under filten. Och fr om ikväll får jag inte längre sällskap av lilla vovven. Ikväll flyttar dottern och lilla vovven ut på allvar, och ihop med pojkvännen. Tills nu har hennes kläder och grejer hängt kvar, under Borås-tiden, men nu ekar rummet snart tomt. Och eftersom jag i mitt mående och sinnesstämning är lite extra skör just nu, så känns det faktiskt väldigt, väldigt sorgligt. Nu är definitivt "barn-perioden" i mitt liv över. Vart tog alla år vägen??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar