När glaset är halvtomt, tåget redan gått och inget annat heller går riktigt din väg, är det inte fel att påminna sig om att det -nästan- alltid kunde varit värre. Du har ju åtminstone inte drabbats av någon naturkatastrof.
Jag är väl inte direkt någon muntergök i skrivandets stund. Febern har stigit, huvudvärken håller i sig, jag är lätt illamående o saknar både smak och lukt. Jag har sovit bort i princip hela dagen.
Beklagade mig kanske en liten smula för maken i morse.
Men vad hade jag för det.....
När jag sa; -Usch så tråkigt att hela påskhelgen bara försvann i ett töcken.
Då kontrade han med; -Ja men tänk så bra att vi passar på att vara sjuka när det är helgdagar, då behöver man inte vara borta så mycket från jobbet.
När jag flyttade mig från sängen till soffan för att få någon slags skillnad på dag och natt, samtidigt som jag grymtade över att mina krafter inte räcker till något annat än att ligga och tomglo. Då tog han en promenad. Han sa; jag måste röra på mig annars blir jag tokig.
När jag försökte få någon timme att gå satte jag på avsnitt 37, säsong 6 av den australiensiska serien om fårfarmarna på landsbygden. Relations-serie av det snällare slaget.
Maken tittade på Vetenskapens värld, och lyssnade på någon podd om kvinnliga flygpionjärer.
Det är lite som att jag är Ior och maken är Tiger.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar