När jag vinkade hej-då till maken i morse så måste jag säga att jag kände mig väldigt nöjd över att få stanna hemma på förmiddagen. Vilket busväder!! Jag satt med min te-kopp o glodde ut på alla snöflingor som dalade från himlen och la sig som ett vitt täcke på marken. De stackars fåglarna hade nog gärna haft kvar frö-behållarna ett tag till.
Sen fortsatte jag bära saker och rodda om i källaren och i mitt nya sy- och väv-rum. Men jag hade lite oflyt idag. Först drog jag ut en låda full med knappburkar. Den satt lite fast så jag tog i och då lossnade plötsligt baksida och botten så allt hamnade på golvet i en enda röra. Det var bara att plocka upp och sortera och så hämta hammare och trä-lim och tvingar och laga. Sen bar jag upp lådor och hurtsar och skulle lägga på skrivbordsskivan när den stötte till makens bricka med odling av persilja och basilika. ALLT hamnade upp och ner. Det var jord i översta lådan, det var jord över halva rumsgolvet och de stackars persiljeplantorna blev helt deformerade. Tack och lov så hade i alla fall inte plantorna vattnats på morgonen, då hade det varit kladdigt att få upp, nu kunde jag sopa och dammsuga. Innan jag cyklade till jobbet så hann jag ställa iordning och bädda sängarna i källaren. Dom ska invigas nu i helgen, då vi ska passa barnbarn fredag-söndag.
Ber att få avsluta med en bit av Sofia Sievertsdotters "Ord för dagen" idag;
Vi väljer hur vi ser på det förflutna; som stenar i hjärtat eller språngbrädor till växande. Oavsett vad vi har gått igenom och formats av, äger vi oss själva. Alla händelser sedan vi föddes är pusselbitar i det pussel som har modellerat våra liv. Vår uppgift är att leva det motiv som vi vill se.
Återkommer söndag kväll. Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar