Trött, less och hungrig låste jag upp cykeln för att trampa hemåt kl 18.30 i kväll. Det har varit en lång dag med fyra dubbelpass och däremellan elever som sprungit ut och in för att få tag på mig och velat prata. Det har uppdagats en konflikt mellan två flick-grupper i min klass och jag har roddat i detta. Skrivit föräldramejl, kontaktat kurator och bett om hjälp som i sin tur kontaktat psykolog och nu har det ordnats ett gruppmöte som jag mejlade ut information om. När elevgrupperna sett detta ville dom komma och prata. Oro och många funderingar förstås. Men lite svårt att ta och prata om sådant samtidigt som man har lektioner. När lektionerna var slut och alla elever gått strax efter kl 16 skulle jag ta itu med eftersläpande bedömningar av färdiga elevalster. Då kom en kollega upp som behövde prata. Så det blev inte så mycket gjort som jag hoppats.
Men tack du lilla koltrast som sjöng så vackert att sången studsade mellan skolbyggnaderna och ekade vackert över skolgården. Och tack du nästa lilla koltrast som satt högt uppe i lönnen på Noréens väg och sjöng så välkomnande och vackert när jag närmade mig hemmet. Du trotsade kylan och sjöng med liv och lust.
Små säkra vårtecken som värmer en frusen och trött med ögoninflammation.
Nu har jag varit ute och täckt över rosenbuskarna jag beskar i går. Meterologerna har utlovat minusgrader även i natt. Men nu dricker jag en kopp te och sen blir det sängen direkt. Imorgon är en ny dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar