Det gick bra att jobba idag. Hade bara ett dubbelt lektionspass och i den klassen var hälften av eleverna sjukanmälda, så det blev lite av en mjukstart!
Mina kära slöjdlärar-kollegor kom upp efter lektionen varav den ena utbrast;
-Du ser annorlunda ut! Ja nu vet jag, du ser äldre ut!
Vill ju inte påstå att det värmde.....
Det fanns väl kanske en kort period när man var 16-17 år då man blev smickrad av ett dylikt uttalande. Men inte nu, när man snart ska fylla 63.
-Men du kanske har gått ner i vikt, fortsatte hon.
Och ja, jag har rasat 7 kg, och upptäckt att det blivit väldigt mycket hud som hänger och slänger, det är liksom inte så elastiskt som när man var yngre. Då hängde hud och skinn med kilona ner eller upp. Nu hänger det bara med upp, sen blir det tomt skinn som fladdrar kvar när kilona går ner.
I mitt fall har jag tappat en del i ansiktet nu, och skinnet som blivit över hänger liksom ner som om jag skulle vara grinig och sur. Får väl försöka kompensera det hela med att försöka skratta och le mer...
Och leva efter följande devis;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar