Lika malplacerade som de fyra stackars små vitsippsknoppar såg ut, där de stack upp ur nattens snötäcke, i skogsbacken bakom vårt hus. Lika malplacerad kände jag mig på min cykel idag.
Lika tungt som dimman dolde domkyrkotornen från sikt, lika tungt var det att få cykeltramporna att gå runt och att föra cykeln framåt.
Och gissa om jag blev utskälld av min kära syster när jag svarade i telefon då jag flåsande klivit av och parkerade min cykel på Bangårdsgatan.
Det var dags att fixa nya naglar. Jag messade igår och berättade om min dagsform, men fick tummen upp att komma. Och eftersom jag tänkte att det mest är nerför till stan och att jag sen får sitta still i två timmar, herregud det måste jag ju klara. Det skulle ju dessutom kunna bli ett test på om jag är redo för att börja jobba.
Låt mig säga så här, det är inte bara nerförsbacke till stan. På hemvägen är det dessutom en jäkla massa uppför. Det tog mig 45 min att komma hem. I vanliga fall cyklar jag på en kvart.
Men jag kokade varm choklad som jag svepte och så la jag mig och sov middag.
Jag ska inte jobba imorgon, är inte där riktigt än.
Men jag har i alla fall snygga naglar. Svagt aprikosfärgade med lite glitter. Och visserligen är bilden lite suddig, men se så dom matchar färgen på tulpanerna i min fina vårbukett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar