Den här sammetslena rösten minns jag från min barndom, liksom visan som är bitterljuvt vacker. Även om jag inte har något emot november, som i all sin gråhet, med ljuset som för varje dag äts upp av mörkret, ändå är blek-grått snällt och vackert på sitt sätt.
Nu tror jag det är meningen att vi ska ta det lugnare. Låta mörkret omsluta oss och ge oss tid till eftertanke och reflektion över vårt sätt att leva vårt liv. Fundera över hur vi bäst njuter av vår stund på jorden.
Sofia Sievertsdotters skriver;
När vi håller oss nära naturens årstider förstår vi att även vi får fälla höstens skymmande löv.
Kraften vi besitter har ingen början och inget slut, den är fri precis som vi.
Vi är fria att följa kraftens ljusaste viskningar, precis som naturen.
Vi är burna på livets starka axlar, precis som flyttfåglarna, längtan och gräset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar