En ny chans i morgon

 I morse vaknade jag av att en fågel kvittrade, eller snarare skrek till, utanför fönstret, vilket kändes märkligt den här årstiden. Kanske ville den ha sagt att det var dags för oss att gå upp och fylla på fågelborden! Vi gör det varje morgon sedan några veckor tillbaka och det tar inte många timmar förrän alla frön är uppätna och båda borden är tomma. Nu när det är minusgrader ute så är hungern stor.
Det har varit frosthalka hela veckan och i går pratade man på nyheterna om att det var många halkolyckor. Jag tänker med oro på mina nära som varje dag bilpendlar flera mil till sina jobb. Men i nästa stund tänker jag att jag måste hejda min oro. Sa till min äldsta dotter i helgen (som oroar sig över allt möjligt); "Att oroa sig är som att betala ränta för ett lån man inte fått"! Hörde det på en podd i förra veckan och tyckte det var en ganska bra metafor. Men man kan inte tala om för andra hur dom ska göra, utan att göra det själv! Och jag har-med åldern-blivit mindre orolig.

Och oavsett hur fel man än tänkt idag så får man en ny chans i morgon!