.... känner jag mig ikväll. En irriterande urinvägsinfektion har smugit sig på mig. Kände lite igår men tänkte att det skulle gå över. Det gjorde det inte, efter lunch slog den till med full kraft och jag skippade veckohandling som jag planerat göra efter jobbet. Lindade en varm pläd runt mage-rumpa, la upp fötterna och satt med min stickning varvat med att springa och försöka kissa, med jämna mellanrum. Det svider som eld och kommer blod, så min ynklighet är faktiskt befogad.
Fick det väldigt ofta när jag var yngre, men nu har jag varit förskonad i flera år.
Ska ta svepa ett glas vatten med äppelcidervinäger, ta en alvedon och krypa till sängs.
När jag drog ut soptunnorna till vägen nyss kikade jag upp på himlavalvet för att få en skymt av fullmånen, men det var tjocka moln och duggregn, så jag nöjer mig med den här bilden;
Det är en tröst att man alltid har något att vara tacksam över!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar