Lektionerna är en sak, men det är allt det andra som man måste rådda i, det som man inte kan styra, men som måste tas tag i på en gång. Mellan lektionerna eller på lunchen.
Högstadieungdomar.
Dom är både barn och halvt vuxna. Dom blir kära och olyckligt kära. Dom kan säga elaka saker till varandra. Dom är egotrippade och själviska. Dom tappar bort saker. Dom är urusla på att komma ihåg saker. Dom bryter ihop och gråter. Dom retas och säjer sekunden efter; skoja bara. Dom hittar på en massa bus som är mer eller mindre oskyldigt. Det smäller, det brinner, det slåss, det hånglas, det skrattas, det gråts. Och vilket språk dom använder! Och så dessa förbaskade mobiler!
Jag tänker ibland som min gamla kollega som nu gått i pension sa; -Man skulle blivit fyrvaktare!
Men sen glimmar det till ibland och känns roligt och bra, jag vet ju det.
Jag har så många goda och bra relationer, både med ungdomar, föräldrar och kollegor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar