Helvetets port och andra mysiga ställen!

En lördagseftermiddag i november, vad passar bättre än att avklara 14 km längs Sörmlandsleden!

Skog på väg in i vila är inte bara grå, även om regnet ihärdigt droppar från en moln-tyngd himmel. Med regnkläder och rejäla vandringskängor får man uppleva tystnaden, dofterna och underverken.

.

Helvetets port kallades en passage längs med den gamla landsvägen mellan Dunker och Hyltinge. Det var en brant backe och därefter två klipp-block som stod så pass tätt att man fick lov att pressa igenom häst-ekipagen, när det begav sig. Vi kunde med lätthet passera!

Dropparna hängde som små, genomskinliga kristaller i träden och på stigen låg multnade löv.

Vilken precision, att lyckas falla så här mellan två, tätt växande trädstammar. Som ett vackert konstverk.

Vackra konstverk var även de vissnade ormbunksbladen som glänste kopparskimrande i allt det grå.

Vi övernattade på Plevna-gården i Malmköping, Sveriges första militärsjukhus, uppfört 1886. Från 1926 blev det seminarium för småskollärarinnor, 1931 blev det vilo- och rekreationshem för lärarinnor och från 1980 drivs det som hotell och konferensanläggning.  Vi bodde i ett rum i Gröna Villan som flyttats från Sparreholm, där det drivits som pensionat av Greta Garbos faster.

Så nog kände man historiens vingslag alltid.

Efter vandringen blev det bastu, prosecco och go-middag.

Go-middag fick vi även idag när vi uppvaktade den här gossen, som fyller 64 år. Min kära kusin Åke, som inte längre bär blond lugg och väst, men som lagade den godaste svamp-toast och hjortfilén och korkade upp en Amarone som inte gick av för hackor. Och att få sitta i hans kök och äta och prata- det hör till lyx-stunderna i livet.

Nu har vi på is-hala vägar tagit oss tillbaka till Uppsala och det är dags att göra sig redo för en ny arbetsvecka. 

Sofia Sievertsdotter sätter som vanligt ord på känslor som passar till bilderna från gårdagens vandring;

"Hela naturen påminner om att vila i andetagen och livet. Solen skyms ibland av moln, precis som vår egen inre sol ibland skyms av rädsla stress eller felprioriteringar. Men den finns där. När solen skingras kan vi lysa igen och hjälpa himlen att lyfta upp hjärtan som fallit."