Tomtar och Amarone!

Kom hem en kvart i sex och for runt som en duracel-kanin för att städa och pynta, innan fredags-tröttheten slog till!
Maken hade varit iväg på "Black Friday" och inhandlat ett par s k "Ice-bugs", sådana där kängor med piggar i sulorna, för att klara halkan. Halva priset idag.
För vintern slog till i natt. Vi fick vakna till ett vackert vinterlandskap, men ack så halt!
Så det var säkert en bra investering!
Själv, investerade jag i guld-glittriga decembernaglar! Lite mer fåfänga där.......

Så småningom började de kännas ganska så stämningsfullt här hemma och jag gjorde en kantarellsås, ugnsstekte klyftpotatis och vände ett par luffarbiffar i stekpannan. Till det korkade jag upp en bättre Amarone.

Så bland tomtar och Amarone, tillbringade jag min fredag!

It´s the most wonderful time of the year......

Den här låten spelades i radio när jag i beckmörker och ösregn körde bil genom stan i rusningstrafik. Och flera gånger fick bromsa för att cyklister utan lyse eller gångtrafikanter utan reflexer plötsligt korsade min väg. Galningar!!
Det kändes lite surrealistiskt med konstrasterna i den glättiga melodin, texten och så verkligheten.
För så särskilt "wonderful" var det nu inte!

Men jag har fortsatt lite med mitt adventspyntande. Inhandlade idag amaryllisar, ilexbär, buxbom, julstjärna och en granriskrans. Hann dock aldrig så mycket mer efter veckohandling, besök hos frisören och matlagning. Maken var på möte så jag parkerade i soffan med min mat-tallrik och tog igen gårdagens missade avsnitt av Bonde söker fru. Igår hade vi AW på 7 Flaskor och det blev sent.

Men jag fick lite "wonderful-vibbar" från dottern i Insjön som visade bild på när hon skottade framför huset. Där hade det fallit ett par dm snö och var riktigt julkortsvackert.
Och maken har varit på skridskomöte, så det var väl det närmaste vinterväder vi kom här, för regnet fortsätter smattra mot rutan.

Och imorgon blir det oavsett "wonderful" - för det är FREDAG!!

Smygstartar adventspyntandet

Idag har jag så smått börjat göra adventsfint i huset. Slutar tidigare på tisdagar, och eftersom vi ska bort i helgen, vill jag på söndag komma hem till ett hus med julkänsla, spela julmusik och dricka den första glöggen!

Jag stänkte och strök julgardinerna och satte upp och jag har placerade ut (men jag tände INTE, det är för tidigt) julbelysningen.
Och så gjorde jag färdigt den sista klappen till adventskalendrarna.  Minstingen ska få en julaftonshaklapp!

Hämtade två av barnbarnen på förskolan i eftermiddag och var med dom tills pappan kom från sitt arbete. När jag skulle åka hem sa jag; På lördagförmiddag kommer jag förbi med en överraskning till barnen. Eftersom jag riktade mig till pappan, trodde jag inte att dom hörde, men 5-åringen blev eld och lågor. -Ge mig en ledtråd!  -Den börjar på söndag och räcker i 24 dagar, sa jag. Han funderade       -Jag spelar fotboll på söndag, ska du spela fotboll med mig farmor?  När jag ruskade på huvudet ställde han sig mellan mig och dörren och sa - Jag släpper inte ut dig förrän du berättar. Men jag stod på mig och sa att han fick fundera på den ledtråd han fått.
Tänk så roligt det är att ha hemlisar!

Mörk dag, Hett te

När jag nu på morgnarna står i vardagsrumsfönstret och sippar på mitt varma citronvatten så ser jag inte så mycket. Det är kompakt mörker och skuggan av min egen spegelbild möter mig i rutan.  Jag ser också de två bleka lyktorna som lyser upp lite av cykelvägen och skogsbrynet.

Jag äter havregrynsgröt och dricker te med honung och mjölk. Te som heter Vintersaga.

Jag ser också till att hinna brodera några stygn innan jag måste göra mig iordning.

 I samma stund som jag vrider om nyckeln för att åka till jobbet, känner jag hemlängtan!

Och nu är det kväll och jag sitter här i soffhörnet, inlindad i en skön filt, med mitt rykande varma glögg-te.

Och snart ska jag krypa ner under mitt varma, sköna vintertäcke i linne-lakan och läsa min bok som är så bra.

Och sen får jag sova min skönhetssömn och drömma om ljusets återkomst och långa sommarkvällar.

För att imorgon bitti, återigen stå där i vardagsrumsfönstret och stirra ut i mörkret.

Firande dagen lång, del 2

Så var det dags för nästa födelsedagsfirande. Och den här gången blev det på rätt dag!
För 27 år sedan klämde jag ut den här människan! Och som jag skrev på paketen; visserligen är det din födelsedag och du får några gåvor, men DU är gåvan till oss!

Så vi bilade genom höstgråa landskap i morse, make, syster och jag, till Insjön.

Här dukades det upp till lunch i matsalen.

Det bjöds rykande het morots- och palsternackssoppa med pepparotsvispad creme fraiche, friterade morotsskal, färsk timjan och nybakat bröd.

Och till dessert en ljuvligt söt mandeltårta med nybryggt kaffe.

Frasse tog allt med jämnmod.

Och han var, för övrigt, inspiration till vantarna jag stickade som födelsedagspresent! Ett super-roligt stickprojekt!

Firande dagen lång, del 1

Syster och jag gav bort en överraskningsdag när svägerskan fyllde 75 i september, idag skulle den äntligen bli av!

Vi startade med förmiddagskaffe på Vetekatten. Via en hemslöjdsbutik och alla fantastiska blommor på Hötorget, strosade vi till ett julpyntat NK, där vi letade oss ner i källarplanet till Melanders fisk.

En god pocherad torsk med saffrans och chablis-sås blev lunchen. Sen fortsatte vi till Grevgatan och Vinkällaren Grappe.

Här deltog vi i en vinprovning på tema Beajoulais.

Promenad till Sergels torg och Kulturhusets tillfälliga teaterlokal under fontänen.

Vad hände efter sagans slut? Föreställningen "Och så levde dom lyckliga" med Yvonne Lombard och Meta Velander bjöd på skratt och eftertanke.

Dagen avslutades med champagnedrink på bar Lusette på stationen.

Där funderade jag över hur syster och svägerska ska fira min 75-årsdag. Om 14 år är svägerskan 89 och syster 87.......

Friday feeling!

Att tända värmeljuset med oljan "Kraft och Glädje" och låta den ljuvliga, stärkande doften sprida sig i huset.

Att fylla badkaret med riktigt hett vatten, tända ljusen i badrummet och krypa ner i vattnet med en bra bok och en drink.

Att fortsätta i köket med skön musik i högtalarna och tillreda en god middag.

Att sitta tillsammans med maken, äta, skåla och prata av sig om veckan som gått.

DET är Friday Feeling på högsta nivå!

Dessutom ser jag fram emot en helg fylld av trevligheter!!

I valet och kvalet

Britta Marakatt-Labba eller Jimmie Hult?
Vad skulle jag välja?
Den första är en textilkonstnär, som gör fantastiska broderier som skildrar Samernas liv. Hon skulle ha föreläsning på Uppsala Konstmuseum ikväll.
Den andra är en ung bartender, som blandade cocktails på 7 Flaskor ikväll.
Kultur eller nöje?
Med på kultur skulle jag få min arbetskamrat som jag träffar varje dag.
Med på nöjet skulle jag få min goda vän som jag inte träffat på ett bra tag.

Det blev detta;

Inhale - Exhale

På vårterminen får vi lärare uppge önskemål inför kommande läsår.  Inför detta läsår skrev jag att jag dels önskade gå ner i tid för att kunna få en ledig dag i veckan. Jag skrev även att jag ville slippa mentor-skapet.

När jag började på skolan, för 20 år sedan, då fick man de sista arbetsföra åren slippa mentorskap. 

Så är det inte längre.

Och nu har vi fått en klass som ger huvudbry. Så gott som varje dag inträffar något. Om en lärare är på väg till en för att säga något, ja då kan man nästan vara säker på att det har med klassen att göra.

Ikväll satt jag kvar efter arbetslagsmötet och skrev mejl till fyra olika föräldrar. Igår gjordes ett gemensamt klassutskick till alla föräldrar angående den situation med kränkningar, hårda språkbruket och allmänt bus som råder.

Just den biten av läraryrket är faktiskt inte särskilt rolig!
                                                        
Därför var jag ganska trött och less när jag kom hem vid 18-tiden, men jag tog direkt bilen för att åka och veckohandla.

Sen längtade jag bara hem till tv-soffan och Bonde söker fru. Blev ostkaka och glögg-te till middag, och så svalde jag den sista penicillintabletten. Var tvungen att äta en kur för att bli av med urinvägsinfektionen.

Och nu längtar jag bara till sängen! Godnatt!

96 paket!

....Eller; Ibland gör man saker innan man hinner tänka på konsekvenserna!

Det var ju så roligt att sy adventskalendrar! Jag letade fram gamla jultyger i gömmorna, jag sydde bälgfickor och jag broderade siffror och klippte ut former efter pepparkaksmått. 

Det blev två vepor, så mina 4 barnbarn kommer att få dela på en kalender per syskonpar. Men vad gäller paketen, så måste dom ju få varsitt, varje dag.

Alltså blev det 96 paket. Och inte så himla lätt att komma på vad dom ska innehålla!

Men nu är jag i alla fall på gång, har bara några kvar att införskaffa!

Och i och med detta så blir det nog bara något litet till julklapp.

Är så glad att vi i familjen kommit överens om att inte ge julklappar till varandra. Bara något litet till barnen, som tomten kan komma med. Det är verkligen en lättnad, bättre att ge något litet när andan faller på, och kanske något större på respektive födelsedag.

Det närmar sig ju faktiskt! Adventspyntet åkte ned från vinden idag. Jag gick upp för att leta julklapps-papper, och tänkte att det var lika bra att ta ner kartongen med pynt. Nästa vecka ska det upp, tro det eller ej!

Skyll inte på dig själv

Alltså det känns verkligen så, måndagar är inga favoritdagar, den här hösten. Faktum är att jag räknar ner till jul-lovet, för till vårterminen kommer dom se lite annorlunda ut.
Och ja, jag är verkligen den som förespråkar att "Dagen idag den är min" och att man måste ta tillvara varje stund och leva i nuet. Men jag har svårt att uppbringa den känslan när jag har en särskild lektion.  Dessutom har jag väldigt många lektioner på måndagar så veckan kick-startar verkligen.
Men nu är den gjord och det är bara fyra stycken kvar den här terminen!

Det är väl så med saker som man försökt påverka, men inte kan göra något åt. Man får göra det bästa av situationen, genomlida och gå vidare.  Inte ta på sig någon skuld.

Jag fick stanna kvar och övertyga min lärarstudent också, att hon inte hade någon skuld i att klass 7, sista lektionen, var mer än lovligt röriga. Hon hade fullt sjå, när hon fr om idag och fram till jul ska "ta över" den klassen. Efteråt kände hon sig misslyckad och besviken. Men hon gjorde sitt bästa, och att klassen var extra rörig idag hade andra orsaker.

Alltså är inte det alltför vanligt? Jag menar att vi skyller så mycket på oss själva, fast det oftast är så många orsaker till att saker inte går vår väg? Och så anklagar vi oss och mår dåligt i onödan.

Det bidde en fingertutt!

Eller rättare sagt, det blev två stycken!
Idag har jag färdigställt ett par vantar som jag stickat på, jag gjorde tummarna, fäste alla trådar, broderade in detaljer,  blötte dom, sträckte och drog, och nu ligger dom på tork.
Jag har också sytt färdigt två stycken adventskalendrar.
Jag har städat hela huset.
Jag har bytt sängkläder.
Jag har slagit in paket.
Jag har betalat räkningar.
Jag har lagat en rysligt god jordärtskocksgratäng.
Jag har ringt min väninna i Norge och pratat länge.
Jag har badat bastu.
Maken och jag avslutade kvällen framför en tv-serie "Innan vi dör". Sjätte av åtta idag, och efter varje har jag sagt; -Nej nu vill jag inte titta mer, jag får en sådan hjärtklappning. Men ändå bänkar vi oss där varenda söndagkväll....

Jag har inte gått igenom min klass inför mötet i morgon lunch.
Jag har inte skrivit ner frågor till en elev inför en redovisning i morgon förmddag.
Jag har inte förberett mentorstiden inför i morgon bitti.

Det handlar om prioriteringar!

Och ni kommer väl ihåg sagan om Mäster Skräddare? Han som skulle sy en kostym, men det slutade med att det "bidde en fingertutt".

Själv var mitt mål för dagen att göra just "två fingertuttar"!!

Arne Alligator och andra djupa middagssamtal.....

För två veckor sedan hade jag lagat fisksoppa och tagit med till dottern i Insjön, men glömt Tryffel-aiolin hemma i Uppsala. Därför var jag  bara tvungen att laga samma slags fisksoppa ikväll för att avnjuta den tillsammans med den inköpta Tryffel-aiolin och en smörig Chardonnay.
Behöver jag säga mer?!
Tryffel-Aioli! Mmmmmm......smakade som något Gud fader själv lagat!!

Samtalet vid middagsbordet rörde Arne Alligator!



Vi ska nämligen vara barnvakter imorgon, och när vi satt och kikade på olika aktiviteter dök denne, för oss, okände figur upp! Med tanke på antal visningar på You Tube, så är han inte helt okänd för andra!

Vi får väl se vad vi hittar på, men kl 9 i morgon bitti, ska vi infinna oss hos äldste son med familj, för att starta upp med knattegympa för deras äldste. Sen får vi se hur dagen fortskrider.

Nu ska vi avsluta fredagskvällen med att avsmaka whiskey-flaskan maken fick förra fredagen.

Med tanke på att den innehåller 60,9 % alkohol, så får det bli varsitt pyttelitet glas.
Annars kanske farmor och farfar inte blir så bra barnvakter......

Tiden vill att vi ska bestämma över den!

Han sa så Ernst Kirchsteiger.
Jag fick höra att han gästat Skavlan förra fredagen, och eftersom jag var ensam hemma ikväll, intog jag min middag framför Svt Play.
Jag är ju lätt betuttad i den mannen, även om jag fortfarande nästan rodnar när jag ser honom, för jag minns hur galet jag betedde mig när han skulle signera min bok, för några år sedan.

Titta här så fint han skrev till lilla mig. Ett hjärta t o m!!

Jag stod i kön och väntade på min tur och tänkte att något skulle jag väl säga. Och så kläckte jag ur mig; -Du är mitt ljus i mörkret! 

VEM, säger något sådant! 

Jo jag.

Blev väl lite starstrucked....

Men det är preskriberat nu, han har väl säkert hört värre saker i sin dagar, så det där är nog glömt för hans del.

Klok och charmig är han. Och i boken "Lyckan i det lilla" jag köpte då står det bl a så här;

Vi skall vara produktiva och effektiva! 

Då kan det kännas som bortkastad tid

att sitta vid sitt köksbord en regnig dag

och titta på regndroppar mot rutan som

rinner som tårar av ljus nerför fönstret.

Jag tror att det är då som vi är närmast

oss själva och det liv vi är satta att leva.

En känsla av att du styr tiden.

Och vet du. Tiden tycker om att du styr.

Jag tror att tiden behöver vila ibland.

Sånt där tycker jag är lite fint!

Dagens tankar i en högstadielärares huvud

En del jobbdagar tar verkligen musten ur en! Idag var en sådan dag.

Lektionerna är en sak, men det är allt det andra som man måste rådda i, det som man inte kan styra, men som måste tas tag i på en gång. Mellan lektionerna eller på lunchen.

Högstadieungdomar. 

Dom är både barn och halvt vuxna. Dom blir kära och olyckligt kära. Dom kan säga elaka saker till varandra. Dom är egotrippade och själviska. Dom tappar bort saker. Dom är urusla på att komma ihåg saker. Dom bryter ihop och gråter. Dom retas och säjer sekunden efter; skoja bara. Dom hittar på en massa bus som är mer eller mindre oskyldigt. Det smäller, det brinner, det slåss, det hånglas, det skrattas, det gråts. Och vilket språk dom använder! Och så dessa förbaskade mobiler! 

Jag tänker ibland som min gamla kollega som nu gått i pension sa; -Man skulle blivit fyrvaktare!

Men sen glimmar det till ibland och känns roligt och bra, jag vet ju det.

Jag har så många goda och bra relationer, både med ungdomar, föräldrar och kollegor.

Lite ynklig....

.... känner jag mig ikväll. En irriterande urinvägsinfektion har smugit sig på mig. Kände lite igår men tänkte att det skulle gå över. Det gjorde det inte, efter lunch slog den till med full kraft och jag skippade veckohandling som jag planerat göra efter jobbet. Lindade en varm pläd runt mage-rumpa, la upp fötterna och satt med min stickning varvat med att springa och försöka kissa, med jämna mellanrum. Det svider som eld och kommer blod, så min ynklighet är faktiskt befogad.
Fick det väldigt ofta när jag var yngre, men nu har jag varit förskonad i flera år.
Ska ta svepa ett glas vatten med äppelcidervinäger, ta en alvedon och krypa till sängs.

När jag drog ut soptunnorna till vägen nyss kikade jag upp på himlavalvet för att få en skymt av fullmånen, men det var tjocka moln och duggregn, så jag nöjer mig med den här bilden;

Det är en tröst att man alltid har något att vara tacksam över!

Jag har fortfarande grinden öppen!

Precis innan skolstarten tog jag ett foto på en öppen grind, och lovade mig själv att leva så, trots att allt skulle dra igång igen efter sommarledigheten.

I lördags hittade jag återigen en öppen grind att fota. Den här fann jag på makens och min vandring på en del av Sörmlandsleden. Det blev som en påminnelse.

Jo, jag har grinden fortfarande på glänt. Energi är fortfarande mitt ledord för denna termin. Jag har kraft och ork till annat än att arbeta. Även om det just idag inte blev mycket tid kvar. Jag åkte till jobbet  strax före kl 8 och kom hem strax före kl 19. Men varje dag är inte så. Jag är noga med att noga planera min tid och skapa utrymme för sådant jag tycker är viktigt, sådant som i mitt liv skapar energi.

Och ja, jag vet saker jag verkligen skulle behöva prioritera. som jag skjuter på, men jag tänker att tiden inte riktigt är inne för det ännu.

Just nu är det tid för multnande löv och reflektion, öppna grindar och trygga stigar.

Helvetets port och andra mysiga ställen!

En lördagseftermiddag i november, vad passar bättre än att avklara 14 km längs Sörmlandsleden!

Skog på väg in i vila är inte bara grå, även om regnet ihärdigt droppar från en moln-tyngd himmel. Med regnkläder och rejäla vandringskängor får man uppleva tystnaden, dofterna och underverken.

.

Helvetets port kallades en passage längs med den gamla landsvägen mellan Dunker och Hyltinge. Det var en brant backe och därefter två klipp-block som stod så pass tätt att man fick lov att pressa igenom häst-ekipagen, när det begav sig. Vi kunde med lätthet passera!

Dropparna hängde som små, genomskinliga kristaller i träden och på stigen låg multnade löv.

Vilken precision, att lyckas falla så här mellan två, tätt växande trädstammar. Som ett vackert konstverk.

Vackra konstverk var även de vissnade ormbunksbladen som glänste kopparskimrande i allt det grå.

Vi övernattade på Plevna-gården i Malmköping, Sveriges första militärsjukhus, uppfört 1886. Från 1926 blev det seminarium för småskollärarinnor, 1931 blev det vilo- och rekreationshem för lärarinnor och från 1980 drivs det som hotell och konferensanläggning.  Vi bodde i ett rum i Gröna Villan som flyttats från Sparreholm, där det drivits som pensionat av Greta Garbos faster.

Så nog kände man historiens vingslag alltid.

Efter vandringen blev det bastu, prosecco och go-middag.

Go-middag fick vi även idag när vi uppvaktade den här gossen, som fyller 64 år. Min kära kusin Åke, som inte längre bär blond lugg och väst, men som lagade den godaste svamp-toast och hjortfilén och korkade upp en Amarone som inte gick av för hackor. Och att få sitta i hans kök och äta och prata- det hör till lyx-stunderna i livet.

Nu har vi på is-hala vägar tagit oss tillbaka till Uppsala och det är dags att göra sig redo för en ny arbetsvecka. 

Sofia Sievertsdotter sätter som vanligt ord på känslor som passar till bilderna från gårdagens vandring;

"Hela naturen påminner om att vila i andetagen och livet. Solen skyms ibland av moln, precis som vår egen inre sol ibland skyms av rädsla stress eller felprioriteringar. Men den finns där. När solen skingras kan vi lysa igen och hjälpa himlen att lyfta upp hjärtan som fallit."

Tankar

Det sägs att vi tänker upp till 75 000 tankar per dag och att 90-95 % av dom är samma tankar som vi tänkt tidigare. 

Det måste i så fall betyda att vi ältar saker, en stor del av vårt liv.

Och det, i sin tur, betyder väl att jag är ganska tjatig här på bloggen, eftersom mitt skriv-behov, utgår ifrån mina dagliga tankar.

Vilken rundgång.....

Sen finns de dom som säger att vi kan styra våra tankar dit vi vill. Att vi blir det vi tänker. Attraktionslagen-att lika, attraherar lika. För vi påverkas av våra tankar.

Själv slutar och börjar jag varje dag med att tänka på positiva stunder jag upplevt, och på stunder jag vill uppleva.

Positivt idag var t ex när yngsta dotterns pojkvän dök upp och åt fredagsmiddag tillsammans med oss. Och positivt imorgon blir en resa ner till Södermanland, även om väderprognosen utlovat regn hela helgen.

Men nu sover vi på det!

En ny chans i morgon

 I morse vaknade jag av att en fågel kvittrade, eller snarare skrek till, utanför fönstret, vilket kändes märkligt den här årstiden. Kanske ville den ha sagt att det var dags för oss att gå upp och fylla på fågelborden! Vi gör det varje morgon sedan några veckor tillbaka och det tar inte många timmar förrän alla frön är uppätna och båda borden är tomma. Nu när det är minusgrader ute så är hungern stor.
Det har varit frosthalka hela veckan och i går pratade man på nyheterna om att det var många halkolyckor. Jag tänker med oro på mina nära som varje dag bilpendlar flera mil till sina jobb. Men i nästa stund tänker jag att jag måste hejda min oro. Sa till min äldsta dotter i helgen (som oroar sig över allt möjligt); "Att oroa sig är som att betala ränta för ett lån man inte fått"! Hörde det på en podd i förra veckan och tyckte det var en ganska bra metafor. Men man kan inte tala om för andra hur dom ska göra, utan att göra det själv! Och jag har-med åldern-blivit mindre orolig.

Och oavsett hur fel man än tänkt idag så får man en ny chans i morgon!

Orättvist...

Ikväll var det dags för ämnessamtal på jobbet. Dvs åk 9-elever med föräldrar får boka 5-minuterssamtal hos de lärare som de vill träffa och prata måluppfyllelse med.
Det är inte så många som vill träffa slöjdlärare. Det är betydligt fler om man har So, Ma, Eng, Sv!

Jag hade två samtal, kl 17 och kl 18.15. Min kollega som jag delar klass med, So-läraren, han hade 14 samtal. Han tittade in till mig, i det lilla grupprum där jag satt, och tyckte att det var väldigt orättvist. i synnerhet, eftersom vi båda får räkna lika mycket övertid, alltså oavsett antal samtal.
Och apropå grupprum.... I rummet jag satt var det helt kalt, varken något på väggarna eller gardiner för fönstret. Två små bord och tre stolar fanns i mitten av rummet. Det ekade när man pratade. Det kändes som att det var ett förhörsrum, bara inspelningsapparat och hemligt fönster som saknades.

Kom hem halvsju och kröp ner i ett skönt varmbad innan jag lagade middag och bänkade mig framför "Bonde söker fru", maken var på föreläsning i Stockholm.

Och visst kan det känns orättvist också?!?   För honom att missa favoritprogrammet.....

Fullkomlig livsenergi!

För några år sedan var det prova-på Tai Chi i stadsträdgården. Jag testade. Och jag tyckte det var otroligt segt och långsamt, svårt och utmanande. Inget för mig, tänkte jag då.

Därför var jag lite skeptisk när min fysioterapeut idag ville visa mig några dylika övningar att praktisera hemma  varje dag, en kvart-20 minuter.

Men eftersom jag längtar efter att få röra mig, så tänker jag att jag får ta det jag kan. Kanske kan detta bli början på något nytt!

Tai betyder ultimat eller fullkomlig och Chi livsenergi och det låter ju bra....

Champagne-måndag!

 I går och i dag, firade vi makens födelsedag. Jag bjöd hem barn med familjer till födelsedagsmiddag i går, och eftersom jag och döttrarna varit på spa, så blev det maken som själv fick fixa middagen. Och vilken middag! 5 rätter! Start med tre små snittar med räkor, lax och löjrom. Kantarellsoppa. Boeuf Bourgionne med potatispure. Ostbricka. Äppeltårta. Det var full rulle och hög ljudvolym. Det var prat om bröllop (eftersom vi alla fått varsitt "save the date-kort" från nyförlovade dottern som var kvar i Insjön. Och prat om julfirandet. Och annat förstås.

I morse gick yngsta dottern och jag upp och riggade fasadflaggan, tände födelsedagsljuset, bakade frukostbröd och gjorde fruktsallad innan vi med bricka, juice och paket gick in i sovrummet och väckte maken med födelsedagssång.

Nu är dottern tillbaka i Borås.
Maken och jag har avnjutit champagne och go-middag och jag hade gjort en spellista som hette "Kjell fyller 64", som jag inledde med Beatles "Will you still need me, will you still feed me, when I´m 64" och sen var det låtar från våra år tillsammans och han skulle gissa artister och när vi spelat låten som mest. Lite vågat av mig, skulle jag bli besviken på att han inte kom ihåg? Kanske vissa låtar betytt mer för mig än för honom. Vi hann inte igenom hela listan,  men han fick faktiskt ganska så godkänt.

Och jag måste säga att champagne på en måndag är en bra start och sätter ribban för veckan!

Minns i november

Den här sammetslena rösten minns jag från min barndom, liksom visan som är bitterljuvt vacker. Även om jag inte har något emot november, som i all sin gråhet, med ljuset som för varje dag äts upp av mörkret, ändå är blek-grått snällt och vackert på sitt sätt.
Nu tror jag det är meningen att vi ska ta det lugnare. Låta mörkret omsluta oss och ge oss tid till eftertanke och reflektion över vårt sätt att leva vårt liv. Fundera över hur vi bäst njuter av vår stund på jorden.



Sofia Sievertsdotters skriver;
När vi håller oss nära naturens årstider förstår vi att även vi får fälla höstens skymmande löv.
Kraften vi besitter har ingen början och inget slut, den är fri precis som vi.
Vi är fria att följa kraftens ljusaste viskningar, precis som naturen.
Vi är burna på livets starka axlar, precis som flyttfåglarna, längtan och gräset.

Resumé torsdag-lördag

I torsdags natt såg jag tusen stjärnor på himlavalvet från mitt sovrumsfönster på Vintergatan.

I fredags morse glimmade rimfrosten som diamanter i solen på gräs och buskar.

Från fredag eftermiddag till lördag lunch hade vi lyx-tid på Dalecarlia Hotell och spa i Tällberg, döttrarna och jag.

Nu, lördag kväll,  hemma i Uppsala igen. Dimman låg som ett täcke över landskapet när vi bilade hemåt. Maken stod i köket med en rostbiff redo att tas ur ugnen och skäras upp till middag. Först hann vi med att cykla till kyrkogården, som dagen till ära var upplyst med hundratals marschaller. Vi tände ljus på grav och i minneslund och sände kärlek till de som inte längre finns med oss på jorden, men finns inom oss i hjärta och tanke!