Sån där skadegörelse gör mig riktigt förbannad. Än värre om det är på historiska byggnader, eller inne i stan. Jag menar det är ju knappast så att det tillför byggnaderna något, det är bara fult och förstör.
I skolan kommer det också med jämna mellanrum, men "peppar, peppar" så har vi varit förskonade ett tag nu, hoppas det håller i sig.
Däremot är jag lite kluven till mer avancerad graffiti. Brukar passera en del tunnlar på mina hundpromenader och ibland är väggarna täckta med färg-glada graffiti-målningar. De saneras efter ett tag, men strax därpå kommer nya målningar.
En trist, grå tunnelvägg, kan ju faktiskt rent av bli roligare med lite färg!
Minns dock känslan när jag för ca 20 år sedan hittade en ryggsäck full med spray-burkar, undangömd i sonens rum. Höll väl på att leta efter något eller städa, och blev alldeles kallsvettig när jag upptäckte innehållet. Sonen som börjat vara ute med kompisar till sent på nätterna. Just den här kvällen satt jag uppe och väntade på honom. Han blev inte glad när han fick stå till svars för vad han gjort. Det var just i sådana här tunnlar han "släppt loss sin konstnärlighet" (som jag inte hade en aning om att han hade....) Nu blev det stopp på målandet-eftersom det faktiskt är en olaglig handling. Men driftig som han var (är) gick han med i Grand och var behjälplig med graffiti- och hip-hop-evenemang, där det riggades stora träskivor och man fick måla till musik. Då fick han tillbaka sina sprayburkar.
Sådana där minnen får mig förövrigt att känna tacksamhet för att jag inte längre är tonårsförälder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar