Planerar att vara lat!

Efter avslutat jobb blev det gasen i botten,  för att hinna i tid till min massage på Krusenberg Sparadiset. Jag var nog lite stressad, för när jag gick grusvägen från parkeringen ner mot sjöstugan fick jag en konstig yrsel. Fick stanna och stilla mig innan jag kunde fortsätta.

Efter massagen tog jag ett dopp och satt sen och glodde ut över Mälarens glittrande vatten en stund.
Via blomsteraffären för lite nya blommor tog jag mig hem och korkade upp en flaska cava tillsammans med maken. Vi satt ute i trädgården och språkade om veckan som gått. Maken är också stressad, han kommer behöva jobba i helgen. Han står inför stora förändringar den här hösten!

Själv planerar jag att cykla iväg på ett yoga-pass i morgon bitti efter hundpromenad och frukost. Städa huset skulle jag nog behöva göra, men annars planerar jag nog mest att vara lat......

Trevlig helg!

Tack hjärnan!

Sitter på altanen, ensam med min blomkålssoppa och mitt nybakade bröd och funderar över hur många intryck som egentligen får plats i en hjärna under knappt ett dygn......

Kl 00.00 hörde Stjernsundsuret slå 12 slag, hörde några nattsuddande studenter prata utifrån
Kl 01.00 hörde uret och strax därpå en rejäl åsksmäll
Kl 01.30 hörde regnet börja smattra mot altan-taket
sen måtte jag äntligen somnat
Kl 06.20 stängde av alarmet och låg 10 minuter och gosade med vovven
Kl 07.00 färdigklädd, åt frukost och läste tidningen
Kl 07.30 borstade tänderna och tog ut hunden på promenad
Kl 08.00 cyklade till jobbet
Kl 08.30 hade lektion med årskurs 9, visade film om förhållanden i textilindustrin, stod samtidigt och rättade skrivningar om bomull och miljö
Kl 10.00 cyklade hem, gick promenad med vovven. Vovven som blev rädd för att renhållnings-arbetare höll på att tömma papperskorgar längs med vår promenadväg. Satte en deg. Tog en kopp kaffe och en bulle innan det var dags att bege sig till jobbet igen
Kl 11.50 hade lektion med årskurs 7, pratade om strykjärn och gick igenom arbetsbeskrivning, en kollega kom upp och berättade om en tråkig klassrumshändelse som jag måste ta tag i.
Kl 13.30 drog kopior inför fredagens projekt med särskolan, fick skynda mig för att få tag på en lärare som kunde återberätta den tråkiga händelsen. Fick skynda mig för att hinna få tag på eleven innan nästa lektion, blev då vittne till ett gruff mellan två andra elever som jag fick rådda i. Fick be vikarien som hade påbörjat sin idrottslektion att jag behövde prata med elev. Elev blev irriterad men efter lite snack så förstod han nog ändå allvaret i händelsen. Jag gick för att mejla föräldrarna. Då kom en ny träslöjdslärarkollega upp för att stämma av ett gemensamt projekt. Fortsatte mejla. Fick skicka sms till förälder där jag saknar kontaktuppgifter.
Kl 15.45 hade packat ihop för att cykla hem när kollega kom upp och berättade att en elevs cykel blivit stulen, fick gå tillbaka till mitt arbetsrum och ringa föräldrar, som inte svarade. Tog med kontaktuppgifter och cyklade hem.
Kl 16.00 Förälder ringde upp och det blev ett långt samtal. Bakade ut degen till brödformar. Gick ut med vovven.
Kl 17.00 Cyklade till Ica för att handla, kom hem och satte brödet i ugnen, skar äpplen till en äppelkaka, kokade blomkålssoppa. Förälder messade ett svar på en tidigare fråga, en annan förälder ringde och bad om uppgifter för att logga in på dator. Tog ut brödet ur ugnen, satte in äppelkakan. Kokade vaniljsås.
Kl 18.00  Tog ut äppelkakan ur ugnen. Satte mig och åt. Ringde min norska väninna som blev farmor i söndags, pratade länge.
Kl 19.30  Diskade, gjorde iordning morgondagens matlådor. Syster ringde och pratade.
Kl 20.00 Maken kom hem, vi stämde av dagens händelser. Jag tog en dusch. Kollade igenom instagram och snap, skickade ngr hälsningar.
Kl 21.00 Te, äppelkaka och vaniljsås framför tv-nyheterna.
Kl 21.45 Dags för sista kvälls-promenaden med lilla vovven.

När jag sen borstar tänderna så läser jag ett par kapitel ur min bok. Innan jag somnar får hjärnan gå igenom 3 tacksamhetstankar och så skrolla av att jag har koll på morgondagen.

Ikväll tror jag att jag ska tacka för att jag har en hjärna som pallar med så här mycket information på bara en dag.....

Nästan som vid medelhavet!

Att cykla hem genom stan iklädd bara en tunn linneblus, och ändå bli lite för varm. Varenda uteservering fylld av glada människor och horder av studenter ute på upptåg. Vilken känsla!

Vi hade höstterminens första AW på 7 Flaskor.
Efter en lång arbetsdag i bastuvarma lokaler och så ett långt möte på det. Ett möte i ett klassrum ovanpå fritidsgården, där ett Punk-band fått löfte att repetera. Lokalerna är ganska lyhörda. Punk är inte alltid lättsmält musik. Ett redan trött huvud, blev aningen tröttare, kan jag säga.

Men efter en kväll med medelhavskänsla så här i slutet av augusti så är dagen glömd.

Och imorgon kommer en ny.....

Graffiti, eller inte?

Det är någon jäkel som sprayat en tag på vår garagelänga. Med jämna mellanrum så brukar det ske, men nu var det faktiskt ett tag sedan. Vi målar över så fort vi kan.
Sån där skadegörelse gör mig riktigt förbannad. Än värre om det är på historiska byggnader, eller inne i stan. Jag menar det är ju knappast så att det tillför byggnaderna något, det är bara fult och förstör.
I skolan kommer det också med jämna mellanrum, men "peppar, peppar" så har vi varit förskonade ett tag nu, hoppas det håller i sig.

Däremot är jag lite kluven till mer avancerad graffiti. Brukar passera en del tunnlar på mina hundpromenader och ibland är väggarna täckta med färg-glada graffiti-målningar. De saneras efter ett tag, men strax därpå kommer nya målningar.

En trist, grå tunnelvägg, kan ju faktiskt rent av bli roligare med lite färg!

Minns dock känslan när jag för ca 20 år sedan hittade en ryggsäck full med spray-burkar, undangömd i sonens rum. Höll väl på att leta efter något eller städa, och blev alldeles kallsvettig när jag upptäckte innehållet. Sonen som börjat vara ute med kompisar till sent på nätterna. Just den här kvällen satt jag uppe och väntade på honom. Han blev inte glad när han fick stå till svars för vad han gjort. Det var just i sådana här tunnlar han "släppt loss sin konstnärlighet" (som jag inte hade en aning om att han hade....) Nu blev det stopp på målandet-eftersom det faktiskt är en olaglig handling. Men driftig som han var (är) gick han med i Grand och var behjälplig med graffiti- och hip-hop-evenemang, där det riggades stora träskivor och man fick måla till musik. Då fick han tillbaka sina sprayburkar.

Sådana där minnen får mig förövrigt att känna tacksamhet för att jag inte längre är tonårsförälder!

Balans och obalans

Mina arbetstider är ungefär detsamma varje läsår, men antal lektioner och schema varierar. I år har jag tre "mördar-dagar", med 8 lektioner (4 dubbelpass) på raken, och två av dagarna, måndag och onsdag avslutas med möten. När man har så många lektioner i följd, med bara korta raster emellan, så underlättar det ju om man t ex har samma årskurser efter varandra. 

Så är tyvärr inte fallet i år. Det hoppar hejvilt, allt från särskola, Lilla gruppen,  årskurs 7, 8 eller 9, det innebär att man måste plocka undan och fram helt olika material på de korta raster som är emellan passen. Det blir stressigt och man hinner inte med att sortera och städa som man vill, så när arbetsdagen är slut, ser skrivbordet i arbetsrummet ut som ett bombnedslag.

Så även om tisdagen och torsdagen är lindrigare, så blir det inte direkt den balans jag söker.

På sovrumsväggen i huset i Insjön hängde en tavla med Yoga-girls ord;

Balans är nyckeln. I allt du gör. Dansa hela natten och träna yoga nästa dag. Drick vin men glöm inte din gröna juice. Ät choklad när ditt hjärta vill ha det och sallad när din kropp behöver det. Bär höga klackar på lördagen och gå barfota på söndagen. Lev högt och lågt. Flytta och stanna kvar. Omfamna alla sidor om vem du är. Var modig, djärv spontan och högljudd och låt det komplettera dina förmågor att hitta tystnad, tålamod, blygsamhet och fred. Sikta på balans. Gör dina egna regler och följ din egen väg och låt ingen berätta för dig hur du ska leva enligt deras.

Andra ord om balans och mat och dryck  hittade jag idag på Holistics blogg. 

 En matpyramid mot inflammation.

Och titta, man får dricka ett glas rött vin varje dag! 

Balans

Men ett glas, enligt Holistic, är 125 ml!

Våra vinglas rymmer betydligt fler ml, så där är jag i alla fall i obalans....

Ja, ja, nu ska jag ta lilla vovven och gå ut på dagens sista promenad innan det är sovdags, vilket jag verkligen behöver för att vara i balans i morgon.

För snabbt gick helgen!

Nu när jobbet kommit igång, så inser man hur lite ledig tid som blir över......

I fredags kväll passade vi barnbarn och klockan blev för sent för att orka skriva något här.

I lördags förmiddag åkte vi till Rättvik. Jag fick äntligen en chans att se Karin Ferners utställning Glädje och Grannlåt på Rättviks kulturhus. Och nog blev man glad alltid! Som hon lekt och skojat till det i återbruk och skapande med textilier, tavlor, ramar, kurbitsar och annat. Se bara på den lilla pride-flaggan hon smugit in på kurbitsen nedan. Ett par äldre damer som var där samtidigt som jag ruskade lite på huvudet och den ena sa; - Jag tycker nog att det är något som skaver i allt det här. Och visst är det lite vågat och djärvt, allt detta med hantverk och dräktbruk har nästan varit heligt, särskilt i Dalarna. Men jag älskade det, det var både modernt och genuint!

Från Rättvik, via Leksands knäckebrödsfabrik, till Insjön. Vi satt på trappen när dottern kom cyklande från jobbet på Clas Olson. Det blev promenad och bad, vi plockade av de sista svarta vinbären och jag gav dottern recept på likör, så att jag nästa gång kan få sitta på deras vackra balkong och dricka Kir!!

Jag lagade fisk-soppa och vi satt uppe till lördagkvällen var kolsvart, då tog vi hundarna och gick ut och tittade på stjärnorna. Dom lyser så klart och vackert när det inte finns några gatlyktor!

Idag tog vi en utflykt till Naturum i Siljansnäs, vi tittade på utställningen och tog en skogspromenad innan det blev bad och fika.

Det här är ett ställe att alltid längta tillbaka till. Jag älskar det här huset!

Nu är vi tillbaka i vårt radhus. Inte lika vackert, men helt ok. Dags att duka upp lite ost, kex och vin för att dra ut lite på söndagkvällen. Det är bara maken, jag och lilla vovven. Yngsta dottern och pojkvännen är i Kroatien!

Olika åldrar, olika förmågor

Yngsta barnbarnet, 8 månader, har lärt sig krypa, nu går det undan.
De äldsta, 5 1/2 år och 4 år, är med sina föräldrar i Turkiet, och båda har -på rekordtid- lärt sig dyka och simma.
Såg grannflickan härom morgonen, har alltid cyklat till skolan med hjälm på huvudet, men nu när hon börjar årskurs nio, är hjälmen undanstoppad.

Varje ålder har sina framgångar.....

Pratade med en elev i klassen häromdagen. Hon verkade så otroligt ambitiös, frågade hela tiden om prov och läxor, berättade att hon skaffat privat läxhjälp och älskade skolan. När jag frågade om hon inte gjorde något annat än skolarbete på fritiden sa hon att hon brukade hjälpa sin mamma att städa, för mamman var så gammal. Jag frågade hur gammal mamman var och flickan svarade; 51 år........

Varje ålder har också sina begränsningar......

Jag testade att delta på ett "danspass soft" på morgonen innan jobbet idag. Vi var 12-15 kvinnor, samtliga från 60 år och uppåt. Med tanke på att jag för ett år sedan sprang på intensivgympa, skivstång, step och spinning, kändes det märkligt. Att jag nu platsar bland detta klientel.

Läste min journal på nätet häromdagen, där stod det om en "kvinna 61 år". Jag undrade först vem det kunde vara. Sen insåg jag att det ju är jag!

Vilsam tystnad

Ikväll vill jag bara sitta i tystnad med tända ljus.

Räknade ut att jag idag pratat med ungefär 110-120 olika människor. Trött på att höra min egen och andras röst. Vill bara landa i tystnad. 

Onsdagar är en lång och tuff arbetsdag detta läsår och idag hade vi dessutom ett föräldramöte, så det blev 35-40 personer extra att prata med. Alla trevliga, glada och förväntansfulla inför hur deras nyblivna högstadieungdomars skoltid kommer att bli.

Hur många ord har passerat genom mina öron, hur många ord har yppats av min mun?

Nu behöver jag tystnaden för att vila.

Godnatt!

Det finns ett nu!

Solrosorna sträcker stolt på sig vid Berthåga kyrkogård.
Säden på fälten är bärgad, åkrarna ligger grå-beigt kala.
Studenterna börjar fylla Flogsta och 22-vrålet ekar högre för varje dag.
Eleverna fyllde skolan med skratt och ängsliga blickar idag.
När solen sjunkit nedanför horisonten 20.30 blir det snabbt mörkt, lamporna längs elljusspåret tänds.
Rönnbärsträden dignar av röda bärklasar, månne den kommande vintern blir bister?

Allt tecken på att sensommaren är här.

Men....

.....jag hällde ändå upp varsitt glas vin till köttfärsbiffarna ikväll.
Och jag behövde bara en poncho över den tunna blusen, när jag tog lilla vovven på en kvällspromenad i solnedgången.
Jag tog in en utslagen ros och la i min rosengömma.

Och jag läser Sofia Sievertsdotter;

Det finns en tid då hela livet kommer att ligga bakom mig. Månen kommer att leta efter mig om nätterna, solen kommer att värma upp andra hjärtan, för mina dagar är till ända. Mitt minne kommer att bevaras i trädens sus, i havets ebb och flod, på ängar och öppna fält.
Det finns ett nu. Tiden står hand i hand runtomkring oss, ramar in smärtpunkter och innerlighet. Månen och solen missar ingenting, träden är tysta vittnen inför det liv som just nu rullas ut framför och inuti oss. Varje dag vill bära oss på sina axlar, lyfta oss så högt att vi kan se vår egen horisont.

Söndag före höst-terminsstart

Alltså, att starta dagen med makens lyx-frukost!

En ugnsomelett med stuvning på färska kantareller, toppad med västerbottenost och persilja.

Fantastiskt gott.

Att fortsätta dagen med kvalitetstid med yngsta dottern och lilla vovven!

En långpromenad längs med Ekoln, och som avslutning ett dopp.

Vill inte säja att det är säsongens sista.

Sedan har dagen faktiskt till stor del bestått av jobb. Det blir merarbete när man ska ta emot en ny grupp elever som ska börja i årskurs 7. Gäller att man har planerat ordentligt så att 30 ungdomar får en så bra skolstart som möjligt. Det är nog många barn och ungdomar som lägger sig med "pirr i magen" ikväll.

Tomglo!

Här sitter lilla vovven och jag och tomglor!
Man skulle kanske med ett vackrare ord kunna kalla det för mindfulness eller kanske t om meditation.
Men varför omskriva? Tomglo är väl så bra som något annat!!
Det är lördag. Första lördagen efter jobbstart.
Jag har hunnit vara hos frisören. Jag har hunnit sno runt på (mina värsta mardrömmar) Rusta, Ikea och Biltema, efter grejer till skolsalen (man får nämligen även agera vaktmästare i lärartjänsten).
Jag har hunnit byta sängkläder och tvätta tre maskiner. Jag har hunnit marinera tonfisk, göra granola, göra blåbärsglass och baka lavendelskorpor. Jag har hunnit laga en skinnvante åt en kollega.
Nu var det dags att bara sitta och tomglo!

ps. lite senare kom dottern hem från arbetet och maken från svampskogen och det blev go-middag och umgänge.

Inga kräfthattar, men en fullmåne!

Kräft-tider, men inga skivor med hattar eller hembränt längre. Tack och lov!

Betydligt lugnare - och godare nuförtiden - med Prosecco i litet sällskap.

Och inga kräftlyktor behövs när fullmånen hänger så fint på himlavalvet!

Så nu är det läge för;

Måste....

Skriver göra-listor och försöker skapa rutiner för kommande läsår.
Har fått ett vecko-schema, det är inte 100 % färdigt, så törs inte riktigt lita på att det stämmer.

Måste hushålla med tiden och prioritera rätt saker.
Måste hitta balans.
Skrev veckomat-sedel och var och handlade idag. Kanske blir det en återkommande torsdagsaktivitet.

Måste hitta träningsformer och träningstider som passar mig. Har varit hos en kunnig sjukgymnast på ortopeden, som på ett pedagogiskt sätt försökt förklara vad som hänt med min rygg. Jag förstår nu att det inte går att åtgärda, men jag måste lära mig hitta sätt att hantera den, så att jag får ett så bra liv som möjligt. Hon tipsade mig om att träna med boll.
Måste ta itu med det.
Måste acceptera nu-läget och agera därefter, med de förutsättningar jag har.
Måste gå och sova

...aldrig haft ont utav tårar....

Den här snirkliga handstilen, skriven med bläckpenna i en anteckningsbok med gröna pärmar, tillhör min mormor Tekla Josefina, född 1891.
Den här dagboken plockade min kusin fram i lördags, när jag och min syster besökte Sannerby gård i Södermanland.
Hon beskrev sin barn- och ungdom ganska utförligt. Lite kort när hon träffade sin livskamrat Erik och sedan hur hon fick sina fyra barn, varav den första dog redan som spädbarn. Hon beskrev det hårda arbetet med jordbruket, de olika hemmen och människorna i sin omgivning. Ett liv så annorlunda vårt, en tid så annorlunda vår, och ändå känns det inte som så längesedan. Hur hon ändå kunde hitta glädjeämnen i det lilla, framförallt genom barn och vänner. Hon slutade i princip skriva 1962 när äldste sonen dog av en hjärtinfarkt ute på åkern, mitt under höskörden. Det blev alltför tungt.

På bilden ovan finns ett så vackert uttryck. Min mormor skulle lära sig väva, men det var svårt och  hade inte blivit så bra. Fru Eriksson hade fått rätta till och hjälpa henne flera gånger på en dag. "Men hon var alltid lika lugn, och det var ju tur för mig, som aldrig haft ont utav tårar"

Jag minns min mormor mycket väl, jag var 21 år när hon dog. Jag vet att hon var känslig och försiktig, aldrig gjorde något väsen av sig eller höjde rösten, och att hon hade lätt till tårar.
Kanske är det från henne jag ärvt den biten. Jag har heller aldrig haft ont utav tårar.

Däremot kan jag tycka att jag är lite väl lätt-rörd ibland!
Ikväll satt dottern och jag och åt varma mackor framför ett program där kvinnor provar ut sin brudklänning. Det är ett amerikanskt program med mycket överdrifter och hysteri. När man hittat sin rätta klänning ska man skrika; -Say YES to the dress!

Vem grät när hon tittade på det programmet........

Energi!

Energi är det ord som jag vill ha som rubrik de kommande månaderna!
Jag har varit en smula låg hela våren, lite självömkande och inte så kreativ eller effektiv.
Med sommarledigheten tankade jag så smått på med energi och styrka, så nu vill jag verkligen sträcka mig mot sensommarsolen, djupandas och ta itu med resten av året, fylld av positiv energi!

Så sant!!

Och mer energi på ett direkt sätt, kan man få genom intag av min nya favorit från knäckebrödshyllan på Ica. Alltså det här med smör på!!

Jag lämnar grinden på glänt!

Idag har jobbet startat. Mjukstartat. Efter frukost och information skulle vi på en "hemlig resa". Däremellan åkte jag hem för att rasta lilla vovven. 

Mina känslor för omställningen är (som vanligt) blandade. När jag gick förbi den här grinden, var jag tvungen att ta ett foto. Jag såg genast symboliken i det! Som en metafor för mina känslor inför höst-terminen.

Jag måste lämna grinden på glänt!! 

Inte stänga igen den helt.

Skapa utrymme för frihetskänslor. Göra saker som skänker glädje och lyfter livet. Hitta guldkornen i vardagarna och vägra låta jobbet och ekorrhjulet ta över all min tid.

Sofia Sievertsdotter skriver;

Var vi än är och hur vi än definierar vår tid håller någonting inom oss på att dö, samtidigt som något annat vill födas. Vi ömsar hela tiden emotionella, mentala och själsliga skinn. Varje gång självkritiken får stå tillbaka för skapandet når vi djupare in i vår kärna.

Vad har du hittills lagt mest tid och energi på under 2019? 

Vilka ord skulle bäst beskriva ditt 2019 så här långt?

Vilket ord skulle du helst vilja ha som rubrik på de kommande månaderna? 

Vad är du tacksam för och vad är allra viktigast att säga eller göra idag?

Och den här allén (vid Skoklosters slott, som var målet för vår resa idag) får symbolisera att det bara är att fortsätta gå på vägen, jag är trygg och skyddad mot stormvindar.

Smultronhonung i blåbärste!

Jag fick syn på en vacker glasburk med honung i den ljuvligaste rosa färg!
Det var på Sigridslunds café i Årdala. Dit kom vi i går, vid lunchtid, efter att ha tagit ett dopp i Båvens klara vatten vid Sibro kvarn, och efter att ha besökt Spikstenen, ett märkligt flyttblock från istiden.

På Sigridslunds café, var det dessutom spelmansstämma, så vi blev kvar och njöt av folkmusik ett slag!

Senare på kvällen styrde vi kosan till Hälleforsnäs bruk,  Kolhusteatern och sommarens sista föreställning av Oliver Twist. Passande miljö för den historien!

Dagen innan, på fredagen, besökte min syster och jag Warbro kvarn, i Sköldinge.  I deras gårdsbutik, köpte vi på oss spännande mjölsorter som jag ska experimentera med i köket framöver.

Lunch åt vi på Ändelsbols gård

På kvällen satt vi under det gamla gråpäronträdet hos min kusin i Sannerby. Vi drack rabarbersnaps och mumsade på vällagrad camembert från Jurss mejeri. Solen gick ned över mognande korn-fält, luften var ljummen, svalorna svirrade runt ladugård och uthus och katterna strök sig mot våra ben.

Nu sitter jag här vid köksbordet med mitt te, som smakar sommar.

Det är min allra sista kväll av sommarledigheten, och jag känner vemod över att dagarna försvann så snabbt, över att ekorrhjulet ska börja snurra igen.

Ändå är jag så nöjd över mina 52 dagar av ledighet. Jag har verkligen tagit tillvara varje dag. Jag har njutit och älskat.

Och min sista lediga dag kunde inte börjat bättre! 

Jag promenerade i duggregn ner till sjön Uren, klädde av mig alla kläder och tog ett morgondopp!

Nu tackar jag för alla mina 52 sommardagar och kryper till sängs!

Bullfarmor med extra allt.....

-Nu känns det verkligen som höst, utbrast dottern ikväll.
Först cyklade hon, efter tågresan, hem i spöregn från en granitgrå himmel. Där hemma hade jag tänt stearinljus och dukat fram köttgryta till middag. Nyss drack vi te och åt  krydd-skorpor med marmelad framför Aktuellt, och eftersom det fortfarande var regnmoln på himlen, så fick vi lov att ha lampor tända.

Det var en perfekt dag att ägna åt att baka bullar och skorpor. Däremellan var jag och fixade mina fransar med s k lash-lift, dvs man permanent-böjer fransarna och färgar dom, så ser det ut som att man jobbat med både mascara och böjtång.
Som om inte det vore nog, så var jag och fixade mina naglar nu ikväll. Nu är dom ljuvt glittriga i pärlemoskimmer.
Dessutom fick jag hämta barnbarn på förskolan och leka en dryg timme, jag var mycket populär eftersom jag tagit med nybakta bullar.
Jag kände mig verkligen som en bullfarmor med extra allt!

I morgon förmiddag bär det äntligen av till Södermanland, återkommer söndag kväll!

Middagsbjudning

Så härligt att vara ledig och kunna anordna en liten middagsbjudning mitt i veckan!

Visserligen står jag här, strax före midnatt, helt själv med disk och undanplockning, men det var det värt!

Vi började med cava och "tandpetsplock", bestående av oliver samt salladsost marinerad i olivolja och rosépeppar tillsammans med solmogen honungsmelon.

Vi fortsatte med tonfisk med tillbehör och en ljuvligt god Chardonnay (Chateau Ste Michelle, nr 6447). Den här rätten har jag lagat flera gånger i sommar, tycker den är supergod! Gör den inte direkt efter receptet, utan väljer att mjuka upp grönsakerna i lite olivolja och sedan kallna innan jag häller på dressingen. Och det här vinet kommer jag definitivt att köpa igen, det smakar precis som en Chardonnay ska!

Som avslutning bjöd jag på en kardemummaglass med jordgubbs-och rabarberkompott, ovanpå hackade pistagenötter.

Och vi kunde sitta ute hela kvällen. Hundarna var inte jättesams (våran lilla Majsan och så 3 1/2 mån Rottweiler-valpen Brorsan), men det kändes ändå mysigt.  Och människofolket var sams och det dryftades om stort och smått. 

Fram för fler sådana kvällar!

Flower Power

Vad vore livet utan blommor?

Bra mycket tråkigare!!

Idag har jag rensat ut bland gammalt och visset, plockat, köpt och pysslat med nytt och fräscht!

Först knäskurade jag altanen med såpa. Det behövdes verkligen. Där på bordet fyllde jag mitt Höganäskrus med Renfana.

Urnan med begonia och det vita skira, behövde bara plockas lite med, dom har blommat och trivts här sedan i juni.

Gjorde mig en ljung-krans, som en välkommen-hälsning bredvid ytterdörren. (Fast varken dottern eller maken la märke till den.....)

Inne i hallen bytte jag de vissna Hibiskusarna mot två, rikligt blommande Krysantemum.

Och så fick de korallfärgade Gladioluserna pryda vasen på hall-byrån. En otroligt ståtlig blomma, så här års.

Som om inte det vore nog, så kom det blombud på eftermiddagen. Dotterns pojkvän, som är i Kurdistan och jobbar, skickade en fin bukett med en kärlekshälsning. Så romantiskt.

Kom att tänka på när jag fick en bukett  med bud, från maken för sisådär 43 år sedan. Han gjorde lumpen i Umeå, jag gick på folkhögskola i Dals Långed.  På den bukettens kort stod det; "Jag hänger mig på tåget!" 

Jag visste inte hur jag skulle tolka det något makabra budskapet.....

Han hade hastigt fått ledigt och skaffat en tågbiljett ner till mig och ville förvarna. Det skulle stå; Jag slänger mig på tåget! Frågan är vad blomsterförsäljaren trodde.......

Långt ifrån mig...

Jag satt på en stol. i vinbärsbusken på förmiddagen idag och ömsom skrattade högt och ömsom grät.
Om någon granne sett eller hört, måste hon/han trott att jag blivit tokig.

Jag plockade av de sista svarta vinbären, samtidigt som jag lyssnade på Sommar i P1 med Marie Nilsson Lind, och jag blev så berörd. Jag tänker på alla som dras med psykisk ohälsa, så oerhört tragiskt, på det här livet som vi fått, att inte kunna njuta och ta till vara det.

Själv njuter jag i fulla drag, och enda smolket i bägaren är väl att min tid krymper. Jag vill ju inte missa något!

Av vinbären kokade jag sylt. Sen gräddade jag våfflor och  bjöd in sonhustru och barnbarn till lunch.

Psykisk ohälsa, depression eller nedstämdhet, är långt ifrån mig, och det är jag så tacksam för. Jag tror inte heller jag är den sort av människa som blir sönder-stressad eller utbränd.

Jag läser Karin Boye;

"När morgonens sol genom rutan smyger, glad och försiktig likt ett barn som vill överraska tidigt en festlig dag. Då sträcker jag full av växande jubel öppna famnen mot stundande dag, ty dagen är du, solen är du, och våren är du. Hela det vackra, väntande livet är du."

Blicken på horisonten!

"Låt oss starta på nytt varje kväll och varje morgon, med rötterna i hjärtat och blicken på den horisont som är vår!"

Gissa vem som skrivit det?!? 

Sofia Sievertsdotter, såklart!

Själv skrev jag inget alls i går kväll. Kom hem alldeles för sent efter en middagsbjudning som varade i över 7 timmar.....

Men igår på dagen, fick jag det där "göra/skapa-suget". Har varit alldeles för lite av den varan på sistone. Det är ju en så viktig del av mig, att få använda mina händer till att göra saker, det som är en del av min livsnerv. 

Jag började med att gå och leta fram ett fint förklädestyg i mitt tyg-förråd, sen mätte och ritade jag mönster till förkläden för en 4 och en 5-åring, och så satte jag igång med att sy.

Jag tog en fika-paus och smaskade på morotskakan som jag bakat.

Och så fortsatte jag i skaparivern att binda en krans av ljung och lavendel. Det vilar en speciell skönhet i det som är förgängligt!

Jag fick en snap i morse på barnbarnen, iklädda sina nya förkläden, gräddandes pannkakor till frukost. Och en bild på kransen upphängd på dörren till samma  barns hus.

Idag har jag "gjort" i köket. Det blev frukostbröd och granola, formfranska, frö-knäcke och blåbärspaj. Den åt vi efter fisksoppan jag lagade till middag. Och kanske drack vi sommarens sista rosé-vin ikväll? I morgon börjar maken arbeta igen.

Själv ska jag blicka mot horisonten och ta vara på min sista lediga vecka, på bästa sätt!

Liten och stor....

En liten, liten hund i en stor, stor skog!

Idag har vi plockat blåbär.

Lilla vovven var så försiktig och nästan rädd i skogen. Jag släppte henne men hon ville inte gå ur synhåll, utan höll sig nära oss. Dvs så nära som hon kunde utan att behöva gå igenom blåbärsriset,  bara hålla sig på mossan. 

Och det är klart, är man liten så kan det stora verka skrämmande.

Själv känner jag mig inte speciellt liten, har gått upp en del i vikt i sommar, och framförallt ändrat i omfång, eftersom det där med träning helt kommit av sig pga rygg och knän.

Och det är också skrämmande....

Jag gick nyss ut i trädgården för att svalka mig (har bakat och hållit på i köket hela kvällen), och när jag stod där i skymningen och tittade upp mot de molntäckta himlavalvet så kände jag mig liten. Jag mot världen.

Jag tänkte på drömmar och mål, åtaganden och måsten, oförutsedda händelser och planerade. Jag tänkte på tiden som rinner ifrån oss som sand i ett timglas. Jag tänkte på att av min sommarledighet så återstår bara en enda vecka.

Och jag tänkte; 

Ut- och Insida.....

Idag har jag haft sällskap av två charmiga pojkar! En 3 1/2-åring och en 7-månaders. Så mycket kärlek!! Som extra bonus, tittade även de två andra barn-barnen och deras föräldrar förbi på en eftermiddagsfika.
När man tar upp en 7-månaders liten människa efter middagsslummern i vagnen och får två knubbiga armar runt sin hals, en mjuk kind mot sin kind och en blöt puss på hakan-då är det lätt att känna sig älskad.

Och jag tänkte på livet/kroppen, på utsida och insida.

En sommarkropp ska ha; fräknar, solbränna, solblekt hår, myggbett, broms-bett, skavsår, blåmärken, märken efter bränn-nässlor, "riv-buskar" eller katt-klor.
Jag har allt det där utom fräknar och katt-klor. Istället har jag en massa sol-eksem......

Jag la i förrgår upp en ny profil-bild på Facebook och fick en massa "likes", och det var såklart trevligt. Men det viktiga är ju egentligen hur man är på insidan. Det yttre är ju bara ett "skal"som inte betyder något. Eller, det gör det ju, man bryr sig ju ändå om hur man ser ut. Man vill göra ett gott intryck. Sen vad det betyder?
Min mamma sa alltid (som hennes mamma sagt till henne) att man ska vara "hel och ren", det var det viktigaste! Men "hel" är ju omodernt nuförtiden när alla människor går med hål på knäna. Vilket jag för övrigt tycker är det fulast som finns..... Måhända ett ålderstecken.
Ett annat ålderstecken är ju att man slutar bry sig. Jag kan gå osminkad, med glasögon, i fula kläder - ute bland folk. Det var otänkbart för 10-15 år sedan!
Men jag tycker fortfarande att det är väldigt fult med sladdrig putmage, hängbröst, grå utväxt, kalkon-hals, mörka ringar under ögonen och nedåtgående mungipor.
Att jag sen kanske måste förlika mig med de faktum att alla attribut börjar befinna sig på min kropp, det är som det är.

Och vart vill jag egentligen komma med detta resonemang? Ingen aning.
Mer än att jag faktiskt tycker att insidan är det allra, allra viktigaste!
Och nu ska jag krypa till sängs, för sömn gör underverk med ens insida!