Titta mot oändligheten!

Så sa yoga-läraren ikväll, när vi stod i krigaren och skulle kisa ut över handen som riktades framåt.

Svindlande tanke, men jag var nöjd bara av att titta i marken i morse. Där i rosenrabatten har snödropparna tittat fram mellan gamla fjolårslöv. Lika stort känns det. lika glädjefylld blir man, varje år när våren år på gång och allt startar upp igen.

Visserligen är det ännu februari och måhända lite för tidigt att börja hoppas på vår. Maken är t ex väldigt besviken över plusgraderna, han hade räknat med att kunna åka skridskor långt in i Mars. 

Och visst kan både minusgrader och snö komma tillbaka, men det gör mig inget, för det är ändå på väg mot vår. Det är ljus och det är fågelkvitter och det är känslan!

Och det där med oändligheten är svårt att greppa och förstå, men vackert beskrivet med Paulo Coelhos ord;