Jag vet att jag tidigare tyckt att de varit årets tristaste månader, men ju äldre jag blir, desto färre saker är trista. Det finns liksom inte tid att tycka att något är trist längre. Jag har bara tid till att känna tacksamhet för varje dag.
Det är skönt att komma hem efter jobbet, ta en dusch och byta om, brygga lite kaffe, sätta sig vid köksbordet och brodera eller sticka en stund, kanske läsa något, eller lyssna på blogg. Det är skönt att laga mat i lugn och ro, tända ljus och samtala om dagen tillsammans med maken.
Jag tar mig oftare tid att ringa någon och prata, eller t om skriva brev. Spelar också en hel del wordfeud på mobilen och så blir det mycket snapchat och annan chatt med barnen.
Sen brygger jag te och kryper upp i soffan och kikar på "A place called home" på Svt Play, eller Reneés brygga senare i veckan. Och så blir det blogg-skriva, lite annan surf och några kapitel ur bok innan nattsömnen.
Med våren kommer den där "klådan", att man längtar ut. Ut i skogen till fågelkvitter och grönska. Då blir det en annan aktivitet. En ljuvlig sådan.
Men var tid har sitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar