Tryggt är; "allt är som det ska"

Sju timmar av data-arbete. Känns det meningsfullt? Blir det tidsbesparande, som vår rektor intygade?

Kände mig tveksam, när jag lämnade jobbet och cyklade ner på stan för att hämta min portfölj hos skomakaren.
Kände mig trött av cyklingen, det gick segt och långsamt. Det återspeglade liksom hela sinnestillståndet efter den här arbetsdagen.
Kom hem och bryggde kaffe, satte mig ute på altanen med en filt runt benen och lilla vovven i knät och njöt en bit äppelkaka med vaniljsås till mitt kaffe, i eftermiddagssolens sista bleka strålar.

Sen tog jag min cykel och trampade till vår egen cykelreparatör. Han är i 45-årsåldern och har sin verkstad i ett källarförråd i studentbostäderna här i Flogsta. Det han inte kan om cyklar, är inte värt att veta. Hans förråd är fullt från golv till tak. Han reparerar och bygger nya cyklar, han är med och hjälper till vid olika cykellopp och han samlar på gamla tillbehör.
Nu kom jag med min cykel som behövde byta kedja, och jag fick stå där och småprata, medan han fixade cykeln. Känslan av att cykeln var trögtrampad, hade alltså inte bara med min trötthet att göra, den blir trög med en slak kedja!  Nu bytte han min kedja, lagade kedjeskyddet, torkade och putsade, pumpade mina däck och justerade handbromsen. Jag fick dessutom en lektion i hur och var jag ska köpa dubbdäck till min vintercykel.

Här foton från Kulturnatten i Uppsala 2017, då "gamla cyklar" och cyklister i tidstypiska kläder, gav sig ut på cykling i staden. På nedersta bilden ses "min" cykelreparatör.

När jag cyklade därifrån, kände jag mig pigg och glad, cykeln var lätt-trampad och jag var "pånyttfödd". Att besöka honom är lite som när man kom hem till mamma och pappa. Där har tiden stått still och inget har förändrats.
Så är det såklart inte, men känslan i mig är så, och det räcker för mig!
Den där känslan av att "allt är som det ska"!

Torsdag

Maken är med sin praktik på kursdagar  i Nykvarn torsdag-fredag, så jag förväntade mig en kväll i ensamhet.
Så blev det inte!
Yngsta dottern, pojkvännen och lilla Majsan dök oväntat upp! Dottern ska på en intervju för en praktikplats på tisdag, och eftersom hon är lektionsfri till nästa torsdag, så passade hon på att åka hem redan nu. Tanken var att hon skulle komma med tåg i morgon bitti, men pojkvännen som varit bortrest ett tag, han bilade ner i går för att hämta hem henne idag!
Så bra att jag städade på förmiddagen och bakade bröd och gjorde en äppelkaka när jag kom från jobbet!
Och kvar av den här veckan är en studiedag imorgon. Vi ska förkovra oss i det pedagogiska dataprogrammet Unikum. Alla lärare ska sitta på föreläsning och workshops. Är det vettigt använd tid?
Jag funderade på det där med "vettigt använd tid" idag när jag ringde till hudmottagningen för att få ett råd om konstiga blåsor jag fått i ansiktet. Sköterskan som svarade lät trött och sa att tyvärr finns det inga läkartider, vi har sjukskrivningar och stora pensionsavgångar, och din läkare är inblandad i att jobba med ett stort nytt datasystem på sjukhuset.

Lärare som sitter med datorer och läkare som sitter med datorer.
Borde inte båda dessa yrkesgrupper  ägna sin tid åt människor?

Jag önskar att jag hunnit fotografera!

Jag cyklar på en asfalterad cykelväg över åkrar och  genom en skogsbacke för att komma till jobbet. Det tar inte mer än 7-8 minuter. Men det är en behaglig stund!

I morse var det nästan magiskt, när en flock  kajor lyfte från dikesrenen och skränande flög precis över mitt huvud. Dimman låg tät över landskapet och färgerna var vit-grå-brun-gula. En trolsk stämning. De skränande kajorna i skarpt gråsvart mot landskapet som var "luddigt i konturerna".
Naturen och årstidernas skiftningar betyder mycket för mig.
I naturen kan man hämta kraft och inspiration.
Naturen är vila och återhämtning.

Den här har jag lagt ut förut, men den tål att läggas ut igen.

Eller hur.....?

Vad är det som gör att jag, gamla människa, är så förtjust i att titta på så kallade dejtingprogram på tv??
Tro, hopp och kärlek där anställda inom kyrkan söker en livspartner. Och Bonde söker fru där bönder söker kärlek.

Tycker dom medverkande är modiga som ställer upp, det måste vara otroligt nervpåfrestande att träffa någon och kunna förmedla känslor när ett helt team av människor med tv-kameror och mikrofoner står runt omkring.  Hur äkta är det? Dom som skickar in för att dejta, gör dom det för att få vara  med på tv, eller är det äkta känslor med? Skulle jag själv palla att dejta någon samtidigt som man vet att han dejtar flera andra och hela tiden jämför?

Det är spännande att se olika människotyper och höra hur dom tänker kring kärlek och förhållanden. Ibland får man sina fördomar besannade, ibland blir man förvånad. Ibland tänker man; dom där skulle passa bra ihop eller dom där är så totalt olika. Vad är det som säjer att det klaffar mellan två människor?

Kanhända är det att kärlekens mysterium aldrig slutar att fascinera.

Men min partner i livet är inte alls fascinerad av dylika program. Han fnyser föraktfullt åt mitt programval och går en trappa upp och tittar på någon dokumentär på Svt Play.....

Det är min övertygelse att vissa olikheter i förhållandet bara är av godo!

Eller hur.....?

Tidsresa

Idag promenerade jag med hund och barnvagn längs med Fyrisån och så sneddade vi över Seminarieparken och det gamla lärarseminariet som fyller 100 år i år. Här utbildades lärare länge, numera är det dock säte för Musikklasserna och Folktandvården.

Jag stannade upp nedanför den vackra, vinranksklädda fasaden och förflyttades tillbaka i tiden till
1965-1967.  Jag gick på Sverkerskolan men årskurserna 1-3 hade jag mina sommaravslutningar i aulan i detta hus.
Jag mindes hemsydda bomullsklänningar och vita sandaler, buketter med liljekonvaljer och den stora, stora trappan vid ingången. Jag mindes fröken Göthe,  med uppsatt hår och varma, bruna ögon bakom stålbågade glasögon.
Jag mindes också hur vi gick hit för att träna simning.  Det fanns en liten 10-meters bassäng i anslutning till en gymnastiksal. Det fanns tvätthoar och en bastu. Pojkarna fick vara i bastun medan vi flickor fick klä av oss och tvätta oss, och tvärs om. Jag hade aldrig badat bastu förut och tyckte det var otäckt varmt, att det luktade konstigt och att det var svårt att andas. Vår gymnastikfröken var sträng och tillät inte att man sprang ut och in genom dörren, så hon låste dörren för att vi skulle vara stilla medan pojkarna tvättade sig färdigt. Jag mindes hur jag avskydde att gå ner i den där bassängen som var djup på ena sidan. Jag kunde inte simma, jag var rädd, vattnet var kallt och luktade obehagligt av klor. I årskurs fyra fick jag gå i simskola på Centralbadet.

Jag vaknade upp ur mitt dagdrömmeri genom att hunden Massimo ledsnade på att stå still och började gnälla och dra. Så vi fortsatte vår promenad genom Luthagen.


Trodde jag hade ett foto på mig själv från den där stora trappan, men det enda jag hittade var det här fotot från uppropet i första klass, på Nannaskolans gård.

En liten Tjorven i korviga kalasbyxor, snörskor, hemstickade lovikkavantar och hemsydd yllekappa med matchande hatt. Och kolla in luggen!

Så såg inte barnen, som sprang och lekte på skolgården nedanför den vackra fasaden, ut idag, kan jag säga.

Fokus på en ny arbetsvecka

Lite pep-talk, så här inför en ny arbetsvecka!! Helgen försvann ju så fort!

Aningen dåligt samvete har jag och maken dragits med!
Före helgen så blev vi tillfrågade om att vara både hund- och barnvakt.  Frågorna kom dock när vi bestämt att måla trapporna, vi diskuterade det gemensamt men sa tillslut nej, det funkar inte den här helgen. Nymålade trappsteg tillsammans med en hund eller en 2- och 3-åring, kändes inte som någon bra kombination.
Och det är helgerna som är bäst att använda till dylika aktiviteter. Dels för att kvällarna blir mörka och det är lättare i dagsljus, dels för att vardagkvällarna blir korta när arbetsdagen är lång, man behöver äta lite mat och så är man så trött.
Sen vill vi ju gärna få det här gjort, så att vi kan få undan målarburkar, skyddsplast och maskeringstejp.
Det kommer ändå att behövas minst en helg till, för nu ska det monteras på mattor på trappstegen, och så har vi väggarna nere vid trappavsatsen i källaren att måla.

Men nu förtränger vi dåligt samvete och målarplaner och riktar fokus på sömnen inför den nya arbetsveckan. Dessutom den sista veckan i september!

Som en liten tjurig barnunge.....

Vaknade på bra humör. Det var lördag och maken och jag åt frukost tillsammans, sen satte vi igång med målningen. Jag tog en andra grundmålning på ena trappen, han tog väggarna ner till källaren.
Medan detta torkade skulle jag åka ner på stan.
Det där jag pratade om när jag rensade garderoben, att det enda jag skulle köpa i höst var strumpor och baddräkt, det håller inte riktigt. Efter ett träningspass i veckan, så ramlade en bit av sulan på träningsskorna bort. Och mina två par promenadskor är trasiga. Och höstjacka äger jag dotterns kasserade  8 år gamla, och något för kort i ärmarna. Har i flera år tänkt göra mig av med den, men så hänger jag in den i garderoben igen, tänker att den duger väl....

Så jag cyklade ner på stan med planen att komma hem med träningsskor, promenadskor och höstjacka.

Tre timmar senare kom jag hem. Superkissnödig och nästan tomhänt. Hade med mig te och garn till en julklapp. Hade då provat mig igenom ett 10-tal jackor och de träningsskor som fanns och promenadskor hittade jag bara ett par som jag gillade och dom fanns inte i min storlek. En jacka hittade jag i sista butiken som jag ändå tyckte var snygg, men prislappen visade 7000 kronor, och det tyckte jag var lite i mesta laget.

Lite besviken när jag kom hem och då  kom jag att tänka på att idag var det tänkt att jag skulle åkt till Österrike på en vandrings och yogaresa, den som-när jag äntligen fick besked om att jag fick tjänstledigt-var fullbokad. Då googlade jag på vädret i Bad Gastein, tänkte att det kanske tokregnar hela veckan. Men det visade sig att det blir halvklart och 17-19 grader. Ganska perfekt vandringsväder.

Lite tjurig barnunge, blev jag då.

Så gjorde jag mig en laxmacka och hällde upp ett glas vin och satt och tyckte lite synd om mig en stund.

Så nu har nog färgen torkat och det är dags för nästa målning! Maken hämtade upp äldste sonen, så dom drog ut i svampskogen medan väggfärgen torkar.

Höstdagjämning

Nu är hösten oåterkalleligen här!
Det har varit en tuff arbetsvecka. Ibland kryper jobbet in under skinnet på mig. När jag måste hantera barn som far illa, barn som mår dåligt, barn som har ångest, barn som inte vill leva längre. Då jag känner att jag inte räcker till, då jag ständigt har dåligt samvete, då jag agerar med "mammahjärtat" och har svårt att hantera känslor utifrån "professionellt lärarhjärta".
För var går gränsen för vad jag ska och inte ska göra, för HUR jag ska och HUR jag inte ska göra??

Men idag är det fredag. När jag kom hem från jobbet kröp jag ner i badkaret, maken målade trapp. Därefter målade jag trapp och han la sig i badet. Och så det bästa av allt; maken hade köpt dom där skaldjuren till ikväll, och dukade upp med pilgrimsmusslor,  färska räkor och kyld champagne!

Nu kopplar jag bort jobbet och alla tankar och gör helg!!!

Då blev det plötsligt lite fint, tycker jag!

På 70- och 80-talet var det jättepopulärt med stora kaktusar, som High Chaparal

Dom blev otäckt vingliga när dom drog i väg i höjd och bredd upptill, men bara hade en stam som fäste i själva krukan. Och dom var vidriga att plantera om!

Sen blev dom omoderna, och den enda kaktus jag har haft sen är novemberkaktus, som inte har några taggar, men oerhört vackra rosa blommor. Jo, jag köpte tre små minikaktusar när yngsta dottern tog studenten, och vi skulle ha Mexico-tema på buffén, och dom är nu samplanterade och har vuxit sig aningen större.

Men se, nu är det mode igen. Dottern i Göteborg har köpt en ganska stor kaktus, och dottern i Borås var på väg att köpa en tavla med en kaktus på. Jag ha sett kaktustryck på kläder och massor av olika kaktussorter i blomsterbutikerna.

Jag har lite svårt att fördra sådant där som "kommer tillbaka", som man haft tidigare i livet och som blivit omodernt, men så plötsligt är det inne igen.

Det är liksom förbrukat för mig, och jag har svårt att anamma det igen.

Men ikväll har jag varit på Hatha-yoga i värme, och då "höll vi ut armarna i en Kaktus", för att öppna upp bröstmuskeln.

För övrigt så trodde jag att kaktus var en blomma man inte ska ge bort, att den på något sätt skulle symbolisera att den som får kaktusen är en taggig och vrång person. Men nu lästa jag på blomsterspråket att en kaktus som gåva, faller tillbaka på givaren och betyder; Låt inte det yttre vilseleda dig.

Då blev det plötsligt lite fint, tycker jag!

Bra gjort Barbro!

Jag känner mig så nöjd med mig själv!!

Efter dagens lektioner och sen ett möte med skolspsykologen och tre mail att skriva, avbokade  jag kvällens skivstångspass, tänkte att jag inte skulle orka.
Kom hem kvart över sex, maken som vanligt i Huddinge på tandläkarhögskolan på onsdagar, jag var hungrig och trött.
Men så gav jag mig själv en spark i baken!
Jag bytte om till träningskläder, slängde i mig en näve nötter och några vindruvor och sen klädde jag på mig och cyklade ner på träningslokalen på stan. Det var tufft men skönt!
Kvällen var vindstilla men lite småkylig och mörkret låg kompakt när jag cyklade hem genom ett studentfyllt nationsområde. Det är ju lill-lördag i dag, och många stod utanför med ölburkar i händerna.
Själv åkte jag hem och duschade och nu väntar jag på att te-vattnet ska koka upp, så blir det te och mackor framför den svenska serien Farang.

Bra gjort Barbro, det var tredje träningspasset den här veckan!

Vardagsmaten

Jag tycker nästan alltid att det är roligt att laga mat. Jag skriver veckomatsedlar, är rätt duktig på att variera kosten, och jag försöker handla det som det "är säsong på".
Men ibland kör jag fast.
Jag gillar blomkål, och har köpt det ganska ofta nu, eftersom det går att få tag på billig, svensk blomkål så här års. Tre olika rätter med blomkål har jag varierat mellan, rätter som jag lagat sedan flera år tillbaka. Nu börjar jag ledsna på dom!
Så jag har bestämt mig för att bli mycket mer varierad i min matlagning. Utmana mig själv med att leta nya recept och maträtter även till vardags!
Ikväll blev det en gratäng av blomkålen. Först förvällde jag den, sen la jag den i en ugnsfast, smord form och strödde över strimlad purjolök. Vispade ihop ägg, grädde, paprikapulver, riven ost, salt och peppar och hällde över. In i ugnen och gratinera i 20 minuter. Under tiden stekte jag färsk lammkorv smaksatt med rosmarin.
Det blev faktiskt en kanonmiddag!!
Så pass att jag tog mig ett glas vin till maten.
Där är min lilla svaga punkt!
Jag tänker att nu när vardagen är igång, så ska vinet sparas till helgen. Men så när jag står och läser recept och testar mig fram i köket, ja då blir jag så sugen på vin.
Det är väl i och för sig inte så farligt, men jag vill inte att det ska bli "blasé" med vin. Det ska vara det där lilla extra. Kanske dags att planera höstens detox-omgång snart, då brukar jag vara duktig på att tänka om.
Nu ska jag hälla upp den nygjorda muslin i glasburkar, brygga mig en kopp te, och invänta att ugnens pyrolys-rengöring blir färdig.

Att leka är nödvändigt!

Och hela eftermiddagen har jag lekt!
Jag har jagat hund i skogen och kastat kottar! Jag har bakat sandkakor och kört leksaksbilar med yngsta barnbarnet, och när jag sprang och gömde mig så han fick leta, skrattade han högt när han hittade mig.

Man behöver vara en smula barnslig för att orka vara vuxen. Så att leka är nödvändigt!

Nu ikväll har maken och jag krupit nerifrån och upp i varsin trappa och dragit bort maskeringstejp från kanterna. Till helgen ska själva trappstegen målas. Jag har beställt 30 stycken trappstegsmattor på nätet. Gjorde först mallar i olika storlekar och kollade mot våra trappsteg. Nu chansar vi på att det här blir bra. Ibland får man lov att våga lite.
Allt tar en sådan tid när jobbet "äter upp" vardagarna. Ändå var maken hemma och målade många timmar den här helgen som gått, medan jag var nere i Södermanland och bara latade mig.
Men vi får fortsätta kommande helg.

En helg på landet!

Jag är uppfylld av upplevelser från Södermanland!

Bilderna talar väl nästan för sig själv?!!

Fick säsongens sista bad vid Sibro kvarn i sjön Båven. En magisk upplevelse, när hela himlen speglade sig i vattnet.

Fick umgänge med kusin och hans särbo, med bror och hans fru och med äldsta dottern och hennes fina Frasse.

Fick bubbel och thailändsk mat.

Fick skogspromenad och svamp.

Och så slutade det i tårar när jag skildes från äldsta dottern. Hon satte sig i tåget, jag stod utanför med handen mot utsidan av tågfönstret och hon lade sin hand mot min, på insidan.

Smile! It´s Friday!

Fick en snap av äldsta dottern idag. Hon och den franska bulldoggen Frasse hade gått på promenad till Röda Sten i Göteborg, och han gick och blötte tassarna i vattenbrynet,  med den här minen på ansiktet.

I morgon får jag träffa både dotter och hund.
Jag och min bror och svägerska bilar ner till det vackra Södermanland i morgon bitti. Dottern och Frasse tar tåget från Göteborg och vi hämtar upp dom i Katrineholm. Sen får vi ett dygn tillsammans hos min kusin i Årdala socken. I gården vid sjön Uren, där luften är ren och lätt att andas. Jag längtar!

Ikväll har jag kokat soppa, bakat bröd,  gjort en äppelkaka och vaniljsås. Jag har kylt en flaska prosecco och packat lakan och kläder.
Sen satt maken och jag och festade på vinkokta musslor och nybakat valnötsbröd.
Vi hade tänkt se en film på tv, som dottern rekommenderade.Men teven krånglade, eller om det var boxen, eller om det var dom två tv-kontrollerna. Maken beklagade sig; -Jag tycker inte om den här boxen, Jag förstår inte hur den fungerar. Jag tycker inte alls om de här kontrollerna.
Jag ropade lite försiktigt från diskhon; -Men du tycker om mig i alla fall?
Han svarade; - Ja, jag tycker om dig i alla fall!

Det blev ingen film! Vi fick inte till det. Trots att jag snapade svärsonen, som befinner sig i Kurdistan, norra Irak. Han försökte lotsa oss, men vi fixade det inte ändå.
Jag packade och maken gick i säng. Vi fick klara oss utan tv, och det gick riktigt bra!

Nu är det dags att gå i säng, i morgon bitti ringer alarmet kl 06.45!
Återkommer söndag kväll.
Trevlig helg!

Spelberoende light.....

Jag är spelberoende!
Inte så att jag förlorar en massa pengar på poker eller hästar. Nej mitt beroende är av det mildare slaget, nämligen wordfeud. Eller Alfapet, som det hette förr när vi spelade på ett bräde med bokstavsbrickor. Numera är det  i mobilen som spelet försiggår. Lätt att ta till när man har en ynka liten stund över. Jag har spelat med flera olika, även sådana som jag inte känner, men som appen letar ut åt mig.  Det har hänt att jag legat med mobilen under täcket, på nätterna, och spelat. Sedan slutet av sommaren är det äldste sonen och jag som spelat mest. Jag brukar börja med att ta ledningen, men sen hämtar han igen, och jag tror faktiskt att han vunnit flest gånger.

För övrigt så har jag även lämnat in en 10-veckors Lotto-kupong idag också, så nu har speldjävulen verkligen slagit klorna i mig....

Apropå tid, så har min tid räckt till idag. Både till att veckohandla mat, jobba, laga mat, träna yoga, sitta vid symaskinen och fika framför teven. Och wordfeud!

Och om det är någon som vill spela med mig, så har jag användarnamn barbro_kullander!

Kanske blir det tid i morgon.....

Jag förstår inte riktigt var tiden tar vägen! Tycker att hösten precis startat, men inser att det nästan är mitten av september, har jobbat fem veckor efter sommarledigheten. Och av min "göra-lista" för hösten har jag inte kommit igång med någonting!
Min livsnerv - handens arbete, har legat i träda alltför länge!
Idag var det en av kursarna från Ullakademin som lagt ut en bild på ett tovningsprojekt, på vår gemensamma facebook-sida, och jag kände verkligen hur jag saknar den skapande delen i mitt liv.
Visserligen har jag skapande elever omkring mig hela dagarna, som jag får vägleda och peppa. Det var en kille idag som frågade mig varför jag blev "syslöjdsfröken", och jag svarade; -För att jag så gärna vill dela med mig av den glädje det innebär att skapa saker med sina händer. Han tittade lite fundersamt på mig och förstod nog inte riktigt innebörden i det jag sa. Men när jag får uppleva hur nöjd en elev kan bli med något hon eller han åstadkommit, då är jag också nöjd och tillfreds. Dock inte så att det täcker mitt egna "skapande-behov".
Men när tiden är knapp är det svårt att prioritera. För träna måste jag. Och laga mat och äta. Och så är det tvätt och städning och trädgård att hålla efter. Och sova behöver jag.

På sätt och vis har jag väl "skapat" ikväll, jag har kokat svarta vinbärs-sylt, och hällt upp på glasburkar. Dom står på en bricka, redo att bära ner i frysen när dom svalnat.

Och själv är jag redo att krypa i säng.

Kanske blir det tid att göra något imorgon......

En stunds andhämtnng

Inte svårt att andas här!
Doft av vass och insjövatten, en ljummen fuktig sensommarkväll bland högresta ekar och Mälarens krusade vattenyta, med himlens molnspel som tak.

Syjuntan hade "höstupptakt" i en sommarstuga i Haknäs, Knivsta kommun, en halvtimme från stan.

Efter åtta lektioner och utvecklingssamtal cyklade jag hem och hämtade bilen, plockade upp tre damer på vägen och bilade ut till denna lilla pärla. Brasan sprakade i den öppna spisen, men kvällen var ljum så vi kunde sitta ute på verandan och dricka bubbel innan vi tog en promenad ner till sjön. Inget handarbete ikväll, men te och mackor, prat och skratt medan kvällen blev svart utanför det lilla spröjsade köksfönstret.

Så mysigt med ett avbrott i vardagen och en skön stunds andhämtning efter en lång arbetsdag!

Hästskit och en begagnad pappersnäsduk....

Jag undrar verkligen över en hunds smaklökar!
Haft lagotton Massimo över natten och hela dagen idag. Han har en känslig mage, har alltid haft. Samtidigt så är han glupsk och sätter i sig allt möjligt utan att fundera på om det är bra eller ej.
Igår ville han inte äta sitt torrfoder. Däremot åt han massor av gräs när vi var på promenad. Tänkte att han skulle kräkas, men det kom bara löst från andra änden. I morse åt han inte heller något torrfoder till frukost.
Ändå är han pigg och vital, och på eftermiddagen gick vi 16 km tillsammans. Han småskuttandes, rullandes runt på rygg, jagandes kottar eller löv. En levnadsglad hund, helt enkelt. Tycker inte energin skulle räcka till, eftersom han inte äter. Men han såg faktiskt till att få något i sig........
Innan jag hann blinka.  glufsade han i sig torkad hästskit,  när vi passerade ett stall och en begagnad pappersnäsduk,  på en trottoar.
Undrar, på en skala, hur gott kan det vara?
Försökte såklart gräva ut det ur hans mun, men oj så han knep ihop käftarna och svalde otuggat.
Inte så konstigt att han är dålig i magen!

Själv känner jag mig lite mör i ländryggen, för mig blev det 2,1 mils promenad idag, så kanske inte så konstigt. Men fantastiskt skönt att få vistas utomhus i dagsljus, och luften var ljummen och skön!
Tror jag kommer att sova gott i natt!

Sakta vi gå genom stan

Igår var maken och jag i Stockholm.
Vi parkerade bilen vid Bonniershuset, strosade genom Vasaparken där massor av lördagslediga barn och deras föräldrar lekte vid parkleken. Tittade in på Sven-Harrys konsthall, men beslöt att 200 kronor för att titta på konst om balett, inte kändes aktuellt. Vi flanerade vidare mot Tegnérlunden där vi kikade på Astrid Lindgren i form av en liten bronsskulptur som omfamnar ett barn. Här går också Vasastan över i Norrmalm och vi kom ner på Drottninggatan som vimlade av människor som var ute och shoppade eller satt på uteserveringarna och åt och umgicks. Vi skakade på huvudena åt de stora betongblocken som satts upp efter terrordådet i våras då en lastbil gick bärsärkagång och mejade ner människor längs med gågatan.  Vi hamnade så småningom på Hötorget där torg-kommersen var i full gång. Trångt mellan alla dignande grönsaks- och blomsterstånd och alla försäljare försökte ropa in oss. Halva priset kom och köp! Svenska kantareller!  Jag gick in på en skoaffär och provade ett par mörkblå moccaskor, men dom klämde tyvärr på vänster fot, så det blev inget köp. Och jag vet att jag skrev för precis en vecka sedan att jag inte tänkte köpa några kläder i höst, förutom strumpor och en baddräkt, men jag har faktiskt upptäckt att båda mina par vardagsskor är trasiga!
Vi fortsatte mot Kungsträdgården där det pågick en Fast Food-market och vi gick  och dreglade över allt från asiatiska delikatesser till svensk stekt strömming på knäckemacka. Stockholm halvmarathon skulle starta 15.30 på Gustav Adolfs torg, så där blev vi stående ett tag och tittade på alla spänstiga kvinnor och män med nummerlappar på bröstet. Sen fortsatte vår vandring mot Stureplan, och vi konstaterade att vi kände oss som två lantisar när vi gick där i sakta mak, och tittade på hus, människor och lyxbutiker.  Odengatan upp till Sveavägen, Rådmansgatan tillbaka till Dalgatan där vi bokat bord på restaurang Hemma Vasastan.  Ett glas cava och en Toast Skagen på surdegsbröd. Ja tack! En Biff Rydberg och ett glas Argentinsk Malbec. Ja tack!
Mätta och belåtna blev det promenad under paraply i regnet, till Stockholms stadsteater. Vi skulle se musikalen Billy Elliot!

Filmen var bra. Musikalen var enastående. Vilken rollprestation av 13-åringen (?) som spelade Billy. Han kunde sjunga, han kunde agera och han dansade som en gud. Det var sådan känsla i hans karaktär och jag både grät, skrattade och fick gåshud genom hela föreställningen! Måste bara ses!!!

Så uppfyllda av denna kulturupplevelse tog vi oss tillbaka till Uppsala (där kulturnatten pågick för fullt i ösregnet). Dagen avslutades med varsin kopp varm choklad!

Och nu är det bara söndagskvällen kvar av den här helgen. Jag väntar hem maken som är på fotboll; Sirius-Sundsvall.
Potatis, rödlök och paprika ligger och svettas i ugnen och snart ska jag börja steka lövbiffar fyllda med vitlöksost.
Dukar framför teven ikväll, vi vill inte missa sista avsnittet av Saltön!

Gud så bra man har det!!

Love is....

När det blir ännu ett utvecklingssamtal som drar ut på tiden och man cyklar från jobbet klockan sex en fredag och önsketänker att nu har maken köpt hem lite skaldjur och musslor och varför inte en bukett rosor. Ikväll ska vi korka upp den där flaskan champagne som jag la på kylning i början av sommaren, men som det ännu inte blivit tillfälle att dricka.

Jo, maken är hemma, men hör inte när jag ropar. Han har lurar på och lyssnar på någon pod samtidigt som han ligger på knä i trappan och målar.  Inga skaldjur,  musslor eller rosor är inhandlande.

Jag tappade upp ett bad och han fortsatte måla. Sen blir det hans tur att bada och jag hittar ett tips om hur man snabbtinar  räkor. (Man kokar upp vatten och ganska mycket salt, drar kastrullen åt sidan och slänger i djupfrysta räkor, sen häller man av vattnet innan dom blivit varma, och visp så går dom att skala). Det får bli en räkpasta med vitlök och chili, en sallad och så lite boxvin. Champagnen får ligga kvar på kylning.

Så det blev bra ändå!
Och till middagen pratade vi trappor, mattor och belysning!

Imorgon kväll ska vi till Stockholm och gå på teater!
Återkommer söndag med rapport!

Tar åldern ut sin rätt?

I morse la jag fram yogamattan och yogakläderna på sängen. Ikväll skulle jag se till att komma iväg på yin-yoga.

Sista utvecklingssamtalet drog ut på tiden och jag var hemma klockan 18 istället för 17.
Jag var trött och hungrig. Jag stirrade i 10 sekunder på yogakläderna på sängen och så bestämde jag mig för att laga mat och baka bröd istället!!

Är jag tröttare nu för tiden? Jag tycker jag har mindre energi kvar efter arbetsdagen. Mindre lust och ork till att göra något mer än att laga och äta mat, eventuellt titta på tv en stund och sen gå i säng. Hur tråkigt som helst!
Den träning jag gör, den gör jag i direkt anslutning till att jobbet är slut, eller att jag varit iväg på något och så går direkt därifrån till träningen. Väl hemma så blir jag hemma.
Tanken på att hitta på något skoj en fredagkväll, den finns inte på kartan. Då är det myskläder och vin som gäller.
I morse började jag fundera på om det inte vore roligt att hitta på något på höstlovet och så började jag planlöst söka på nätet över tänkbara aktiviteter. Men t om då blev jag trött och tänkte, nej, jag orkar inte.

Det känns tråkigt och torftigt och jag vill verkligen inte vara sådan. Jag är ju egentligen nyfiken och full av energi och lust att hitta på saker!
Eller är det så att åldern börjar ta ut sin rätt???

En minst sagt omväxlande dag!

Dagen började med att jag fick en kollega upprörd, jag glömde bort ett möte och stövlade in en halvtimme försent, jag fick en uppläxning av rektorn att jag gjort fel, en elev kastade en sax mot en annan elev, jag fick slänga i mig lunchen på en kvart för att hinna till ett utvecklingssamtal, jag fick tre återbud på samtal i sista sekunden.
Och sen fick jag huvudvärk......
Cyklade hem och bryggde starkt kaffe. Lindade in mig i en filt och satte mig ute på trappen och drack upp mitt kaffe.
Sen cyklade jag ner på stan och blev ompysslad av Hanna på Beauty Barn, som fixade nya fina naglar. Jag handlade viner till födelsedagsuppvaktningar, och cyklade med mina viner i kassen till ett skivstångspass.
När jag cyklade hem, fungerade inte framlyset, det kändes lite olustigt att inte synas, kvällarna är mörka nu!
Det blev dusch och så uppvärmd rödbetssoppa framför tv-serien Farang. Maken har börjat åka till Huddinge och tandläkarhögskolan på föreläsningar igen, så han dök upp först efter klockan tio, när Flogstavrålet ebbat ut.
Och nu har jag fått ont i halsen, men jag tänker att jag kanske inbillar mig......

En minst sagt omväxlande dag!

Vad glad jag blir när jag fattar vad jag gör!!

Detta uttalande kom från en 15-årig flicka som precis upptäckt att hon kunde brodera stjälkstygn, och det blev riktigt fint!

Precis som med livet självt, tänker jag! När man fattar vad man gör, ja då blir man glad och nöjd!

Andra fantastiska uttalanden idag;

15-årig pojke som stod utanför klassrumsdörren när jag kom för att låsa upp;
- Nu är du någon minut sen Barbro, men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!

15-årig flicka som broderar korsstygn;
- Å, det här är så peaceful! Vad heter det på svenska? Kan jag inte få ta med det på engelskan och fortsätta?!

15-årig pojke på väg att lämna klassrummet efter lektionen;
- Jag längtar redan till nästa vecka!


Sådär har jag det på jobbet! I alla fall ofta. Nog får jag höra en hel del som inte är lika positivt och roligt också, men jag väljer att fokusera på det bra! Och det är när jag lyckas få den där känslan hos någon -som hon som tyckte det var peaceful t ex- det är i sådana ögonblick jag kommer i håg varför jag valde det här yrket!

Det är soppornas och grytornas tid nu när det blivit höst! Gott, mustigt och värmande ska det vara.

Och nog är rödbetssoppa gott, men varför i all sin dagar lagade jag 4 liter??!! Nu blir det soppa i flera dagar.....

Ditt och datt....

Idag plockade jag in vindspelet, som hängt ute i trädgården hela sommaren. Det är en vacker klang i det,  den är stämd som Vivaldis Fyra Årstider - sommaren.

Men när vi satt och åt middag och jag såg höstvinden ta i och regnet piska utanför köksfönstret, passade den inte riktigt in. Nu har den packats ner i sin kartong och lagts på vila till första maj nästa år.

Jag har hängt en maskin tvätt och diskat undan efter middagen, jag har köpt "Klubbhäftet", av två små söta flickor som gick runt och ringde på. Dom var så nervösa så den längsta av dom sa;

Vi köper klubbhäften.  När jag frågade om dom inte sålde häften så fnissade dom hysteriskt, och sa att så var det ju. När jag äntligen hittat kontanter så tackade dom och var på väg att gå. - Ska jag inte få något häfte, frågade jag. Då fnissade dom lika hysteriskt och räckte mig generat ett häfte. Det är inte lätt att gå runt och sälja. Jag minns när pojkarna var tvungna att sälja bingolotter i tid och otid, för fotbollsklubbarnas räkning. Det blev en och annan lott köpt då och så satt man där på lördagkvällen framför Leif "Loket" Ohlsson.

Den här veckan är det utvecklingssamtal på jobbet. Tack och lov så behöver vi inte längre ha samtalen på kvällstid, utan två eftermiddagar är avsatta, alla lektioner inställda. Sen är det såklart en del föräldrar som absolut inte kan komma, så jag har tre-fyra samtal utspridda på andra tillfällen, men senaste tiden är klockan halvfem, och det är ändå skönt.

I en lucka mellan två samtal idag, så provade jag att brodera på ett nytt fotopapper jag testar, det gick sådär i den plastiga ytan. Kanske kan det ändå inspirera någon.

Garderobsrensning

Efter träning, målning av källartrappa, dusch och eftermiddagsfika tog jag itu med min garderob!
Dags att plocka undan sommarkläderna och ta ner höstkläder från vinden.
Dags att rensa med kritiska ögon!

Det senare dock inte så lätt....

Jag har lätt för att bära olika typer av glasögon, när det kommer till mina kläder.

1. Nostalgiglasögonen;
Åååå, den här köpte jag det där nyåret i New York, och båda flickorna tyckte att jag var så fin i den Okej det var 5-6 år sedan och den börjar se lite urtvättad ut, men jag minns ju den där känslan i provrummet, och vi hade ju så mysigt på den där resan....

2. Det duger åt mig-glasögonen;
Äsch, visst har den blivit noppig och uttänjd, men den är ju rätt skön, och nog duger den att gå här hemma i....

3. Snåljåpsglasögonen;
Herregud vad dyr den där var, och jag har ju bara haft den en gång. Visserligen är den inte särskilt snygg men jag måste försöka använda den igen, så att köpet inte var onödigt....

Men jag har försökt att vara utan dessa glasögon, och nu hänger mina höstkläder på vädring, sommarkläderna är uppe på vinden, en kasse blev fylld att lämna till loppis och en del hamnade faktiskt i soporna!

Och så har jag infört köpförbud, förutom när det kommer till strumpor och baddräkt.
Och om jag klarar det hela hösten så har jag lovat mig själv att få köpa eller sy en röd julklänning!!

Klok-ord

Häromdagen fann jag bortglömda anteckningar, idag har jag hittat ett sparat inlägg från Sanna Edhins blogg, på min facebooksida. Det här är inte så dumt sagt!!

Life is not the way it´s supposed to be. It´s the way it is.The way we cope with it, is what makes the difference.

A wise person once said....
There comes a time in life, when you walk away from all the drama and people who create it.
You surround yourself with people who make you laugh, forget the bad, and focus on the good.
So love the people who treat you right, pray for the ones who don´t.
Life  is too short to be anything but happy.
Falling down is a part of life, getting back up is living.

Och dessa klok-ord får avsluta min lördag.
En lördag då maken och jag fixat här hemma. Han har grundmålat trappräcke och trappsteg, jag har bakat tre sorters matbröd, morotskakemuffins, hemmagjord pizza och musli.
Maken har ont i arm och axel och jag får värre ryggvärk av att stå i samma position i flera timmar.

Så nu tar vi våra ömma kroppar och kryper till sängs!

Nöjd!!

Optikerbesök idag. Två gånger om året blir jag kallad, det ingår i mitt kontaktlinsabbonemang. Har haft kontaktlinser sedan jag var 18 år. Från början var det rätt så besvärligt, det var s k hårda linser som skulle kokas varje kväll i en speciell apparat. Numera byter jag varje månad och behöver bara gnugga dom lite och lägga dom i en liten dosa med vätska över natten. Har dessutom progressiva linser som funkar jättebra. Det känns också tryggt att få ögonen kontrollerade en gång i halvåret.

Idag när jag kom till min trevliga optiker, låg den här boken på disken. Hon har, förutom att driva ett företag och jobba heltid, skrivit en bok om stil. Grymt bra jobbat! När jag gratulerade henne sa hon själv att hon inte kunde fatta att hon faktiskt givit ut en bok. Fin såg den ut också. Hade det varit för 10-15 år sedan hade jag köpt den direkt, men nu tycker jag inte att jag behöver hjälp med "min stil", jag är rätt nöjd med den jag har!

Nöjd är jag också över att det är fredag och en helg ligger framför en!!!