Jag är en levnadsglad, skrivsugen tant som nyligen avslutat min yrkeskarriär. Här skriver jag om glimtar från min stund på jorden.
söndag 20 augusti 2017
I´ll always remeber you like a child
Här står två små människor och blickar ut över det uppländska landskapet! Farfar har just berättat om att i högen dom står på, så ligger Kung Björn begravd, en rik och mäktig man som hade en massa svärd och vackra hjälmar med i sin grav, och runt den stora högen var det för väldigt länge sedan vatten.
Två små människor som andäktigt lyssnat och fått stora ögon. Varför försvann vattnet, varför är björnkungen död, kan han inte gå, kan björnkungen inte prata, var är björnkungen nu....... Så många funderingar och frågor!
Vi har haft intensiva och härliga dagar med dessa små människobarn. Dom upptar en väldigt stor del av mitt hjärta.
När jag lämnade dem på dagis i fredags och skulle åka tillbaka till jobbet, så spelades Cat Stevens "Wild World" på bilradion, och jag började grina!
Tre-åringen ville egentligen inte vara på dagis, och det blev sorgligt att lämna honom och lillasyster vinkandes i fönstret. Jag tänkte på hur fort deras barndom försvinner, plötsligt är dom stora och jag kommer inte att få veta hur det går för dom. Oj, oj vad mina tankar for iväg och tårarna strömmade nerför mina kinder. Ibland blir jag lite för skör och sentimental.
Vi har haft fina dagar tillsammans och hunnit göra massor av trevliga saker. Idag var vi t ex på utflykt till Hammarskogs friluftsområde utanför stan tillsammans med kusinen Alfred, hunden Massimo och hans föräldrar och faster Ingrid, hennes pojkvän och hunden Majsan. Vi lekte, vandrade i skogen, grillade korv och avslutade med att promenera till badet.
Jag har sovit med barnen nere i källaren och efter sagoläsning har 3-åriga Eric varje kväll bett mig berätta om vad vi gjort under dagen. Ikväll när jag berättade att imorgon ska mamma och pappa hämta på dagis, då blev han alldeles blank i ögonen och kröp intill mig och kramade min arm hårt, hårt. Han är också en känslig liten själ.
Jag är oerhört tacksam över att ha en sådan stor familj, och att få möjlighet att dela tid med dem.
Och huset blir inte tomt för att barn-barnen försvinner. Imorgon kommer äldsta dottern och hennes hund hem på besök. Det ser jag fram emot så mycket att jag inte ens tänkt på att skolåret på allvar börjar imorgon när alla eleverna kommer tillbaka efter sommarlovet!
Men nu ska jag krypa ner mellan två gosiga barn och sova!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar