Allt jag har fokus på växer!

Jag hämtade min skissbok i morse, och tillsammans med den låg min anteckningsbok där jag skriver allt möjligt.
Bl a så hittade jag mina anteckningar från sportlovsveckan på Masesgården förra året.
Bra att gå tillbaka och ögna igenom och friska upp minnet.
Så här stod det;

Torbjörn Blomhage (personlig utvecklare, coach och mentor inom samma område)

Allt jag har fokus på växer.
Motivation ger energi!
Yttre motivation, t ex löneförhöjning = uppmuntran
Inre motivation, egen kraft och energi ger driv

Livsnycklar (gör och skriv ner)

1. Vad är det som får mig att må bra och känna tillfredsställelse i livet ?
    (Njut av det du tycker om. Bli en sund egoist)!

2. Vilka styrkor har jag?
    (akta dig för tankefällor och livslögner, att lita på sig själv är att dubbla sin förmåga)!

3. Vad är viktigt för mig i livet?

4. Vad är min vision?
    (hur vill jag att min vecka ska se ut, visionen börjar med att du lär känna dig själv)

5. Vad är det som jag vill lägga till och ta bort i mitt liv?
    (planera ditt liv, om du inte gör det kommer andra att göra det åt dig)!

Mitt fokus har de senaste veckorna legat på jobbet, och det som växt mest är tröttheten. På morgnarna tänker jag; ikväll ska jag göra det  eller det. Men sen efter träning och middag blir jag bara trött och orkar inte börja med någonting alls. Jag har t om somnat med boken i handen och lyset tänt, flera kvällar efter varandra.
Jag hoppas verkligen att det går över snart, för annars känns livet torftigt.
Något annat som "går över" är månaden augusti!

Kura skymning

Efter 12 timmars arbetsdag, många möten med olika människor och mycket prat så behövde jag en stund för mig själv. Onsdagen börjar och slutar med möten,  intensiva lektioner däremellan och ikväll föräldramöte. Efter mötet hade jag ett långt enskilt samtal med en orolig förälder. Mitt huvud kändes nästan överhettat när jag cyklade hem!
Kvällen var ganska ljum, jag gick ut på altanen och tände ett ljus, lindade en filt om kroppen och hällde upp ett glas vin. Sen satt jag bara där och stillade mitt sinne. Gick igenom dagen, funderade lite på alla möten. Andades.
Jag behöver det. Alldeles stilla stunder. Ensamma stunder. Tid att fundera. Tystnad.

Nu har jag landat. Lämnat jobbet bakom mig. Är redo att ta en dusch, krypa i säng, läsa en stund och sen sova.

Planer som sprack!

För första gången på väldigt länge är jag ensam hemma.
Maken är i Malmö på utbildning tisdag-torsdag.
I morse planerade jag att ställa mig och baka, när jag kom från jobbet.
Men först hade jag bokat in ett spinningpass.

När jag kom hem därifrån gick luften ur mig!
Efter duschen satte jag mig ute på altanen och bara stirrade tomt framför mig! Död!
Jag tog mig tillslut an och betalade räkningar, men sen räckte inte krafterna till något mer.

Gjorde mig en rejäl räkmacka och hällde upp ett glas vin och så satte jag mig framför "Du är vad du äter".
Intelligensbefriande.....
Ovan vid intensiva jobbdagar, med stora elevgrupper och ovan vid spinning. Ska väl vänja mig så småningom. Hoppas jag!

Pepp-talk för träning

Se där, nu är de gyllene fälten ett minne blott.
På långpromenaden med vovven idag, plöjde traktorn upp jorden på de skördade fälten och de skiftade färg till brunt, det är för övrigt en vacker färg om ni frågar mig. En höstfärg!

Det blev en mils vandring och sen gick jag på ett gympapass på Friskis & Svettis.
Jag vill få rutin och kontinuitet i min träning och har gjort upp ett veckoschema som jag alltså provkör fr om idag.

Just i kväll känner jag mig stel och lite öm i knän och ben, träningsvärk förstås, men den ska vi nog kunna mota.
Varför inte med lite bra motivation som t ex dessa;

Sommarens sista campari

Låt mig få låtsas att jag fortfarande har sommarlov!
Jag sitter ute på altanen. Nyduschad med ett glas campari. Tvätten svajar på torklinan, solens bleka strålar orkar knappt in på tomten, det är bara 16 grader i luften, men med en fleeetröja på och varma vovven vid mina fötter, så är det rätt ok. Någon granne grillar, jag känner doften kittla mina näsborrar. Från höghusen strömmar skön salsamusik, det är kanske nollning på gång, studenterna har invaderat stan igen. Några barn leker på ängen och deras skratt får mig att le. Det är lite sommarkänsla, och jag låtsas att jag fortfarande har sommarlov!
Vi har varit ute på en långpromenad, lagotton och jag. Han har sovit här natten som var, tillsammans med yngsta barnbarnet, som vi passade när föräldrarna var bjudna på fest. Jag behåller hunden till imorgon. Om mitt schema håller, slutar jag kl 13 på måndagar. Då har jag lovat passa hunden och ta ut honom på en rejäl långpromenad innan jag går och hämtar barnbarnet på dagis.

Men nog vet jag att sommaren sjunger på sista versen, nog vet jag att jobbet är i gång. Jag har minsann redan planerat för morgondagens lektioner och i går bilade döttrarna söderut, nu till veckan drar deras terminer igång.
Huset hann dock inte kännas tomt, eftersom barnbarnet och lagotton kom precis efter att döttrarna åkt.

Och ska jag tänka på något positivt så gillar jag faktiskt söndagsmiddagarna. Jag tänder mycket ljus runt om i huset, jag lagar en god middag, vi dricker vin och avslutar dagen framför teven. Två riktigt bra serier startade förra söndagen.

Sommarens sista campari smakade gott och vemodigt!

Min rosengömma!

Igår fick jag en present!
Mina döttrar hade bjudit hem min syster på fika, medan jag jobbade, och så hade hon med ett paket till mig!  Hon hade funnit en rosengömma på loppis i somras och köpt den till mig.
Mamma hade en sådan och jag älskade den, men tyvärr gick den sönder och fanns inte kvar när vi hade bodelning. Men nu har jag fått en, lyckliga jag!
En rosengömma är verkligen ett sätt att lyfta fram bara en enda blomma i sin bästa skepnad!
Ikväll fick den bli en prydnad på middagsbordet, när vi åt tapas och drack cava!

Det är sista kvällen som döttrarna är hemma, och det känns lite vemodigt. Det lär bli tårar i morgon när dom sätter sig i bilen och drar söderut.

Men självklart är det som det ska! Dom är vuxna och ska leva sina egna liv. Värre vore väl om dom inte ville lämna barndomshemmet!

Äldsta dottern och jag har precis kommit in efter en kvällspromenad med vovven. Nu blir det en kort pratstund på sängkanten innan vi säger godnatt!

Vardag i allas liv igen

Nu avslutar jag den här tordagkvällen med att stoppa in en flaska cava i kylen till i morgon. Då är den här första arbetsveckan med elever gjord, och det vill jag fira!!
Då har jag mött ca 100 nya elever + mina 125 gamla. Presenterat  nya arbetsområden, kursplaner och betygskriterier. Ställt i ordning klasspärmar och elevmappar. Skickat ut mail till 46 föräldrar och besvarat säkert lika många. Grovplanerat möten för höstterminen och gått igenom samtalsmallar inför kommande utvecklingssamtal. Med mera, med mera.

Den här torsdagen började i alla fall vilsamt! Jag hann både stavgå och yoga innan jag lagade frukost till mina söta döttrar, och vi kunde sitta ute i trädgården och äta. Började inte jobba förrän klockan 11.00,
Dock fick jag i går veta att detta schema förmodligen kommer att ändras. Det är tydligen mycket som inte stämmer, varken för lärare eller elever. Varje år är lika rörig i starten. För det mesta brukar det dock ordna sig så småningom.

Får väl också lov att "fira av den här sommaren". I morgon är sista kvällen på länge tillsammans med mina båda döttrar. På lördag far dom söderut, tillbaka till Borås och Göteborg. Nu börjar även deras skolterminer och vardagen är tillbaka i allas liv igen.

Det är inte lätt att vara liten och inte bli förstådd!

Nu har jag suttit och lyssnat på en hip-hop-låt, och inte fattat någonting..... Dottern kom in och undrade vad jag satt och lyssnade på.
Har startat upp ett arbetsområde med årskurs nio där dom ska brodera ett citat, en strof i en sångtext, ett ordspråk eller helt enkelt en kort text som berör dom.
Idag var det en kille som skrev i sin loggbok att han ville brodera "Vi har MVG i gatumatte", och att han blivit inspirerad av en svensk artist som heter Aden.
Nu har jag både lyssnat och tittat på videon, men jag fattar inget av vad det handlar om.

Kan kanske vara en generationsfråga!

En annan generationsfråga var mötet mellan "kusinhundarna". Yngsta och äldsta dotterns hundar kommer överens nu, har t om lite kul tillsammans emellanåt. Idag kom äldste son och sonhustru med familj över och deras 4-åriga lagotto skulle få träffa drygt 3 månader gamla franska bulldoggen. Det blev ett brutalt möte, där den stora sa ifrån på skarpen med morr och skall och visa tänderna Lilla valpen lommade snabbt bort, och hade han haft någon svans att sätta mellan benen så hade han gjort det! Tydligen så ville den stora visa vem som bestämmer, och på nätet läste jag också att stora hundar inte gillar doften av valpar under halvåret.

Det är inte lätt att vara liten och inte bli förstådd. Oavsett om man är människa eller hund!

Påslag i gryningstimman

Jag var lite för avslappnad i går kväll!
Blev klarvaken klockan 04.00 i morse, då jag kom på att jag skulle ha Sär-skolegruppen i dag. Där duger det inte med att vara spontan och "känna in stämningen", som jag flummade om i går. Nej, där krävs ordning, struktur och ett tydligt program. Så då gick min hjärna igång och började planera och så var det kört med sömnen. När jag tillslut tänkt ut något som jag kände mig lite nöjd med, så kunde jag inte somna i alla fall. Då började jag googla på skillnaden mellan torra och färska lasagneplattor och annat, inte helt nödvändigt vetande.

Därför är jag nu ganska så trött!!

Och lite besviken!
Den där resan jag ringde för att boka idag, den var redan fullbokad!
Jag har gått och grunnat länge på denna resa, en kombinerad vandrings- och yoga-resa till Österrikes alper. Först tänkte jag att det där får bli när jag gått i pension, men sen tänkte jag om. Vem vet hur livet blir? Varför vänta med saker som man gärna vill, varför inte bara göra dom direkt?! Så lagom till skolstarten ringde jag och frågade om det fanns platser kvar, och det gjorde det. Direkt vid skolstarten begärde jag tjänstledigt utan lön, både skriftligt och muntligt. Jag har också stött på vår rektor, för att få ett snabbare svar, men ändå dröjde det ända till i går eftermiddag innan jag fick ja, via mail. I förmiddags ringde jag för att boka, men då hade alltså alla resor redan bokats.
Jag blev verkligen besviken.

Men kanske var det någon mening med detta....
...när jag kom hem hade jag en inbetalning på 11 239 kronor kvarskatt i brevlådan.

Där gick alla resepengarna i alla fall.

Ja, ja, vad är väl en bal på slottet......

Applåder

Det är inte alla dagar man får applåder när man kommer in i klassrummet!!
Men idag kom jag några minuter för sent. Första dagen på läsåret!! Inte lätt att passa tider när man ska lämna en 2 och 3-åring på dagis, som ligger en dryg mil utanför stan!

Och då när jag klampade in i klassrummet, några minuter för sent, applåderade hela min klass 8 a! Och jag gick runt och kramade alla 23 elever, och fick faktiskt gensvar på mina kramar. Det kändes bra! Nu tar vi oss an det här läsåret, och gör det bästa av situationen!

Idag är det nymåne=pånyttfödelse.Passar bra inför ett nytt läsår! Ny början, nytt projekt, ny vana. Välkomnar tanken om att ALLT är möjligt!

Om allt går min väg, ska jag göra slag i saken och i morgon beställa en resa. Jag ska ta mig an fyra dubbla lektionspass med många nya elever och ganska stora grupper. Har planerat väldigt lite kring VAD vi ska göra, men förlitar mig på erfarenhet och improvisation efter HUR de känns i just DEN gruppen och DEN stunden.

Nu ska jag gå och ta en dusch och sätta mig en stund vid dotterns sängkant (hon som kom från Göteborg med sin lilla valp i förmiddags, hon som sover i källaren denna vecka) småprata lite om ditt och datt innan jag kryper ner i min säng, bredvid maken. Där har jag inte sovit på sex nätter.....

I´ll always remeber you like a child

Här står två små människor och blickar ut över det uppländska landskapet! Farfar har just berättat om att i högen dom står på, så ligger Kung Björn begravd, en rik och mäktig man som hade en massa svärd och vackra hjälmar med i sin grav, och runt den stora högen var det för väldigt länge sedan vatten.
Två små människor som andäktigt lyssnat och fått stora ögon. Varför försvann vattnet, varför är björnkungen död, kan han inte gå, kan björnkungen inte prata, var är björnkungen nu....... Så många funderingar och frågor!

Vi har haft intensiva och härliga dagar med dessa små människobarn. Dom upptar en väldigt stor del av mitt hjärta.
När jag lämnade dem på dagis i fredags och skulle åka tillbaka till jobbet, så spelades Cat Stevens "Wild World" på bilradion, och jag började grina!



Tre-åringen ville egentligen inte vara på dagis, och det blev sorgligt att lämna honom och lillasyster vinkandes i fönstret. Jag tänkte på hur fort deras barndom försvinner, plötsligt är dom stora och jag kommer inte att få veta hur det går för dom. Oj, oj vad mina tankar for iväg och tårarna strömmade nerför mina kinder. Ibland blir jag lite för skör och sentimental.

Vi har haft fina dagar tillsammans och hunnit göra massor av trevliga saker. Idag var vi t ex på utflykt till Hammarskogs friluftsområde utanför stan tillsammans med kusinen Alfred, hunden Massimo och hans föräldrar och faster Ingrid, hennes pojkvän och hunden Majsan. Vi lekte, vandrade i skogen, grillade korv och avslutade med att promenera till badet.
Jag har sovit med barnen nere i källaren och efter sagoläsning har 3-åriga Eric varje kväll bett mig berätta om vad vi gjort under dagen. Ikväll när jag berättade att imorgon ska mamma och pappa hämta på dagis, då blev han alldeles blank i ögonen och kröp intill mig och kramade min arm hårt, hårt. Han är också en känslig liten själ.

Jag är oerhört tacksam över att ha en sådan stor familj, och att få möjlighet att dela tid med dem.
Och huset blir inte tomt för att barn-barnen försvinner. Imorgon kommer äldsta dottern och hennes hund hem på besök. Det ser jag fram emot så mycket att jag inte ens tänkt på att skolåret på allvar börjar imorgon när alla eleverna kommer tillbaka efter sommarlovet!

Men nu ska jag krypa ner mellan två gosiga barn och sova!

Fields of Gold

Passerar "Fields of Gold" på min cykelväg till jobbet. Det är så vackert med dessa mogna sädesfält. Det doftar så gott och det prasslar så vackert i vinden. Och jag fick Stings låt i mitt huvud i morse. Den är också väldigt vacker! Hittade en svensk tolkning med Ainbusk Singers Fält av korn och vallmo, med ett You Tube-klipp med vackra bilder från Gotland. Men jag föredrar ändå den engelska texten och just det här You Tube-klippet tyckte jag var väldigt fint!

Efter tre arbetsdagar börjar rutinerna så smått komma. Det är inte så mycket man hinner eller orkar efter middag och undanplockning. Men jag måste jobba på att även få in rutiner för träning, så kropp och psyke får sitt och så lite handarbete för själen.

De kommande fem dagarna är det dock ovisst om jag ens hinner med att blogga. Från och med i morgon kväll till måndag morgon ska Eric 3 år och Jennifer 2 år flytta in till farmor och farfar.

Vi får ta en dag i taget!

Jag är som min gamla portfölj.....

Den här portföljen fick jag av maken i julklapp 1998. Jag visste då att jobbet som textillärare på Eriksbergsskolan var mitt, fr om januari 1999.

I dag startade vi upp det 18:de läsåret ihop.

Hon börjar bli lite som jag. Lite skrynklig i skinnet, lite nött och sliten. Men med lite skofett skiner hon och är vacker på sitt sätt. Själv sminkade mig för första gången sen i juni och sprutade på lite parfym, valde kläder med mer omsorg än vanligt, såg till att tröjan och klockan matchade nagellacket, och så blev jag lite vacker på mitt sätt.
Hon härbärgerar allt jag behöver till arbetet. Nyckelknippan, ett läppstift, pappersnäsdukar, almanackan.  Matlådan åker ner varje morgon. I dag bar jag hem en ny jobbdator och en hög med papper som var kontentan av första arbetsdagen.
Lite orolig är jag för ena fästet till handtaget, men jag har en bra skomakare som säkert kan ordna ett nytt, när det är dags. (Jag önskar att det vore så min fysioterapeut fungerade, att jag kunde lämna in min värkande rygg och få en ny fixad....)

Så nu är vi igång, portföljen och jag! Första arbetsdagen är avklarad och schemat för första veckan är intensivt. Mycket att hålla i huvudet och efter middagen tog jag lilla vovven på en långpromenad för att få "rensa" och andas!

Lätt att göra när sensommaren bjuder så här vackra vyer!

Imorgon bitti packar jag om min portfölj!

Godnatt!

Det går lika bra med selleri......

Minns ni detta??
Uttrycket kom för mig idag, (av en anledning som jag strax ska förklara) och jag var tvungen att söka upp det här radarparet på YouTube. Det är kul!

Anledningen till att uttrycket dök upp i mitt minne var att jag jämförde saltvattenspray med slipdamm!!

Som jag berättat tidigare i sommar, så skickade maken alla våra gamla gabondörrar på omlackering, och det innebar att karmar och väggar också fick lov att målas om. Det har i sin tur inneburit att vi måste göra något åt våra trappor. Täckta med linoleummatta och en avskavd furukant, inramat av furu-spalje, som med åren mörknat och inte känns riktigt 2017, så är det hög tid att göra något åt saken.
Idag var en mulen och regnig dag, föraning om höstrusk. Vi tog fram slipmaskin och sandpapper och gick lös på furuplankorna.

Det virvlade i luften av slipdamm. Det kröp in i ögon, i öron, i näsborrar, i hårsäckar. Det la sig som ett tunt, fint täcke på alla möbler och golvytor.
Vi höll på i två omgångar med sopning, dammsugning och våttorkning däremellan.
Allt är inte riktigt färdigt, men vi är i alla fall drygt hälften på väg.
Nu återstår att se hur vi ska göra med själva trappan. Vi har sökt på nätet över olika lösningar för gamla trappor. Där har vi ett "höstprojekt" som heter duga!

Och var kom nu sellerin in ...... ??

Jo, jag upptäckte att mitt nytvättade babymjuka hår blev perfekt att styla, tack vare slipdammet!
Det funkar alltså minst lika bra som saltvattenspray!!

Det går lika bra med selleri.....

Må jag aldrig göra om det!

Fast just idag kände jag mig inte ett dugg stolt, utan bara besviken på mig själv!!

Äldste sonen kom över för att återlämna en takbox. Vi lyfte av den och hängde upp den i garaget, och sen följde han med in och satt och pratade ett slag. Han var lite uttråkad och less, ingen aktivitet inbokad under helgen, och med ett litet barn och en hund kan det vara svårt att göra vad som helst.
Då skrattade jag åt hans nedstämda uppsyn och tyckte nog att det var ett i-landsproblem.

När han åkt, fick jag en flashback! Jag själv, under småbarnsåren, trött, less, låst. Beklagade mig för mamma, och hon skrattade åt mig!!!  Jag blev verkligen förnedrad! Må vara att det är ett i-landsproblem, men just då, och av min egen mor, ville jag bara ha lite medkänsla och tröst! Inga pekpinnar eller predikningar om vad jag skulle ta mig till.

Och så gör jag precis som hon idag!!

När sonen sedan ringde och tackade jag till min middagsinbjudning, då bad jag om ursäkt, och förklarade varför.
Han förstod inte vad jag menade, och när jag förklarade, påstod han att han inte ens tänkt på att jag skrattat.

Så kan det väl också vara. Vi har alla olika utgångspunkter. Men för mig kändes det hemskt att upptäcka att jag upprepade beteendet som jag tyckt så illa om!

Må jag aldrig göra om det!

Affirmation om tid

Min ledighet krymper!
Varje år inför höst-terminsstarten, känner jag ett sådant motstånd.
Folk runt omkring mig tycker att jag är pjoskig. Att jag nästan borde skämmas som känner så, efter en sådan lång ledighet.
Men kanske är det just pga den långa ledigheten som det är så svårt att tänka positivt inför jobbstart! Det är liksom av och så blir det på. Direkt. Utan inskolning. Ekorrhjulet snurrar igen. Tiden krymper.

Det stämmer ju faktiskt inte alls!! Tiden är konstant, den varken ökar eller minskar.
Men den blir så inrutad, och det är "där skon klämmer"!!
Jag vill vara fri!!

Och jag tänker göra det bästa av situationen!
Idag har jag gått en rejäl långpromenad. Låtit tankarna svävat fritt över mognande sädesfält och mellan trädstammarna i skogen.
Jag tror på tankens kraft, och idag har jag satt ihop en affirmation om tid.

Tiden är en värdefull vän.
Min tid räcker till allt jag behöver och allt jag vill.
Jag är alltid lugn, harmonisk, nöjd och tillräcklig.

Nu är jag rustad!

I Do, I Do, I Do, I Do, I Do

Det här var en favorit 1975! Och nog håller den än idag?!!
Blev inspiration till två stycken "bubbelvin-påsar", som jag roade mig med att leka fram vid symaskinen och köksbordet idag.  Nu ska det bara köpas bubbel av något slag, och så ska dessa överlämnas till två kollegor som gått och gift sig under sommaren.

"Att måsta göra någon nytta-syndromet"

Det återstår tre dyrbara vardagar av min sommarledighet!
Jag steg upp vid 8-tiden och yogade före frukost och försökte verkligen tänka; idag är det bara DIN dag!
Stackars maken steg upp 05.20, och hade då alltså redan jobbat en och en halv timme....

Och när jag tänker på det så slår "nu måste jag göra någon nytta-syndromet" till!!

Jag bytte sängkläder. Jag tvättade en maskin. Jag tog itu med lag-högen vid symaskinen. Jag ställde mig och strök. Jag skurade duschkabinen. Jag putsade mässingsljusstakarna. Och när jag insåg att jag kanske borde ta tillvara sommarvädret och ta en stavgångspromenad, jag då passade jag på att ta vägen förbi kyrkogårdarna så att jag kunde rensa på gravarna.

Herregud, vad är det för fel på mig?!?

Jag hade ju kunnat sätta mig i trädgårdsstolen med ett broderi också!

Men jag har i alla fall haft trevligt sällskap, tack vare podden Skäringer-Mannheimer. Hann med tre avsnitt, och framförallt ett avsnitt; nr 10 Jag är precis som en helt vanlig pappa, sänt 26/6, ska jag tvinga nästa i bekantskapskretsen eller familjen som föder barn, att lyssna på!

Nåväl, det har inte direkt gått någon nöd på mig. Jag är faktiskt mycket nöjd med min dag, som avslutades med en superskön ansiktsbehandling hos min favoritsalong Cura, och så satt maken och jag ute på altanen med levande ljus och åt en sen middag medan regnet duggade lätt på taket.

Bland rabarberblad och lavendelblom

Dofter, dofter!

Det ligger kvar en svag doft av lavendel i hela köket! Jag har skördat och tillverkat lavendelvatten, att spraya tvätten med, före strykning. Jag har repat torkade stjälkar och haft i papperspåsar, att stoppa i små handbroderade lavendelkuddar. Och så plockade jag in en bukett med rosor, luktärt och lavendel, som står på köksbordet.

Lavendeln har vuxit sig frodig, och är ett kärt tillhåll för alla humlor!

Receptet på lavendelvatten;

massor av blommor, vatten så det täcker. Koka upp. Ha i några droppar Teetreaoil. Låt svalna. Sila. Förvara i mörk flaska i kylen. Späd med vatten i en duschflaska när du vill dofta över tvätten före strykning.

Jag tog också rätt på rabarbern som vuxit upp för andra gången. Jättestjälkar med blad. Kokade en stor sats rabarbermarmelad med vaniljstänger i. Provsmakade den på kryddskorpor till kvällsteet.

Och gjorde en sats rabarbersirap, så att jag kan göra RabarberMojito till helgen!

Lavendel sägs hjälpa mot sömnlöshet, oro och yrsel, så nu ser jag fram emot en god nattsömn!!

"Morgondopp"

I min "sommarchecklista" står att få ta ett morgondopp! Det har ännu inte blivit av.
Men i morse gjorde jag det på sätt och vis. Efter att jag vinkat hejdå till maken som åkte till jobbet, så bilade jag till badhuset, och avverkade 1500 meter bröstsim.  Inget som går att jämför med ett nakenbad i en liten skogssjö, men det kändes ändå skönt! Och så gott frukosten smakade, när jag kom hem!
Sen har dagen gått i ett;
- Jag var till fysioterapeuten och fick en ny hemläxa (som innebar att ligga på yogamattan med kroppen "vriden i spiral" 2 minuter varje timme, dagtid i en dryg vecka.)
- Jag oljade in alla skärbrädor och brödfat med paraffinolja.
- Jag var på stan och klippte håret.
-  Jag var till optikern och rättade till mina glasögon som blivit sneda under kajakfärden.
- Jag fyndade några tröjor på sommar-rean.
-  Jag la ut tre fåtöljer på Blocket och fick två sålda och hämtade nu ikväll.
- Jag rensade i rabatterna.
- Jag bakade bröd.
-  Jag vek tvätt.
-  Jag beställde varor på Apotea och fick dom levererade nu ikväll, direkt till dörren.
- Jag ringde yngsta dottern, som befinner sig hos sin syster i Göteborg.
-  Jag lagade en fiskgratäng till middag.

Och sist men inte minst:

Jag gjorde efter instruktionerna; Skrev ner tre saker jag vill få bort i mitt liv. Jag gick ut i trädgården och fann en plats där jag tydligt såg augustifullmånen. Jag läste högt vad som stod på lappen. Jag tände eld på lappen.

Det märkliga var att den brann friskt och förintade två av orden. Men när den kom till det tredje ordet, så falnade elden tvärt och ordet stod kvar.

Jag tackade månen och universum, men hade en kuslig känsla och en undran  om varför det tredje ordet inte brann upp.

Gör som havet; Våga!

Och nog har jag vågat! Fast jag inte tordes! Jag var helt enkelt livrädd! Men jag hade inget val!
Det som inte dödar, härdar, sägs det.

Men jag ska ta det från början;

Maken, yngsta dottern, hennes pojkvän och jag tog färjan från Grisslehamn till Eckerö.

Till Åland!

Vi hyrde en liten stuga och fick tre dagar med sol, bad, lite kajaking, kortspel och umgänge!

När dottern och pojkvännen for tillbaka med färjan på onsdagen, kom våra goda vänner och vi bilade  till Bomarsund och la i kajakerna för att bege oss på en tre dagars kajakfärd.

Väderprognosen var ok, med sol och 6 sekundmeter vind, uppåt 10 i byarna, men vi la upp turen så att vi kunde gå så mycket som möjligt i lä, Vårdö runt.

Bilder från första tältstället. Vacker himmel, kvällsbad, mat på gasolkök, vin och prat. Nästan perfekt, bara lite väl mycket mygg.

Andra natten hällregnade det, så vi bokade en stuga på Sandö Sunds camping.

Bilderna visar på vackra vyer, blanka vatten och magiskt ljus. Jag ÄLSKAR verkligen att paddla.

MEN, eftermiddagen och dagen efter (som jag inte har några bilder från, det var liksom inte läge att fotografera) fick jag känna på hur paddling också  kan vara!

Det blåste kuling och i byarna än mer! Vi hade först sidvind och jag orkade helt enkelt inte hålla kursen utan drev, trots att jag tog i för kung och fosterland, helt åt fel håll. Det var vågor som stänkte över kajaken. Jag var arg och svor så det osade och tog i allt vad jag orkade. Jag var rädd, armarna värkte. Vid en öppen överfart, fäste maken en lina från sin kajak till min, för att jag skulle kunna hålla kurs. Det var två meter emellan oss, och jag tittade hela tiden på linan och paddlade för allt vad jag orkade. Överfarten var 900 meter och vi skulle passera en farled. Det blåste hårt, vita gäss, upp för en våg, ner i en vågdal. Det stänkte saltvatten över mig och kajaken, men jag tittade blint på linan och följde min trygghet i livet!

DÅ BRAST LINAN!

Jag tjöt och tokgrinade och tänkte att; nu drunknar jag. Såg scener ur filmen Dunkirk framför mig, hur soldaterna kämpar för sitt liv i vattnet. Men jag kom över. Helskinnad. Och jag fick känna mig trygg i makens famn igen. Han är min livlina, även om den brast just då!

Lördag eftermiddag kom vi tillbaka till Bomarsund, packade ihop och bilade till Eckerö färjeläge. Innan vi steg på färjan gick vi in på Postmuseum och såg en konstutställning. Regn och blåst piskade mot fönstret. Tittar man noga, ser man våra vänners bil, med kajaker på färjan, genom fönstret.

Det blev smörgåsbord på vägen tillbaka!

Och nu har maken precis kommit hem från Sirius-AIK-matchen och vi ska äta lasagne och nybakat bröd och dricka rödvin.

Imorgon börjar han jobba!

Jag känner mig ändå stolt över att ha vågat och klarat av något som jag aldrig trott mig om!