Avslagen Valborg

Fast själva Valborg, eller Sista April, var inte avslaget!
Solen strålade och termometern visade två-siffrigt. Morgonpromenaden med vovven ackompanjerades av smällande champagnekorkar och tjoanden från studentområdet. När jag cyklade ner på stan för en bokad massagetid, kom jag knappt över Fyrisån, pga alla som bänkat sig för att se forsränningen.

Det avslagna stod jag, maken, dottern och hennes pojkvän för! Vi kände oss risiga idag. Jag som trodde jag var frisk, vaknade till igenproppade luftrör och en mage som på nytt gjorde uppror. Maken som kom hem från bolagsstämma i Stockholm, hostade och mådde illa. Dottern som rustat för värsta brak-brunchen i pojkvännens lägenhet, kom också hem och mådde risigt.
Maken och jag ringde och sa ifrån om festen vi var bjudna till. Dottern och pojkvännen stannade hemma istället för att gå ut, som tänkt.
Vi får spara det festliga till något annat tillfälle och är ändå övertygade om att andra klämt i och sjungit in våren så det räcker till för oss också.
Och att vi, när vi vaknar upp i morgon bitti, känner oss friskare och är redo att möta Maj!!

Nyfriserad!

I dag har jag besökt frissan. Sist jag var hos henne var den 15 oktober... Jag prioriterar hellre massage, ansiktsbehandlingar och nagel-fix. Håret kan man alltid sätta upp i tofs och nagga lite själv på luggen, när den börjar krypa ner i ögonen.

Men nu började det bli stripigt och med kluvna toppar och dessutom upptäckte jag fler grå hårstrån än vanligt, så jag beställde en toning tillsammans med klippningen. Nu är jag mörkblond med svaga skiftningar av guldblond. 

Det är konstigt, för med det samma hon har klippt och färgat klart, fönat och fixat, och visar med spegel från alla håll och kanter. Då tycker jag det ser helt ok ut. Men när jag kommer hem och tittar i spegeln hemma, från mina vanliga vinklar, så ångrar jag genast mitt besök. Tycker att det ser alldeles för tillgjort och prydligt ut, Jag är nog ingen frisyrmänniska, vill helst ha ett vindrufsat hår med lite ostyriga lockar.

Ja, ja, det brukar bli bättre när jag har tvättat det själv första gången, och min frisör, som känner mig vid det här laget sa; -Hej då, vi ses väl till jul nästa gång då.....

Nu ska min frisyr och jag krypa till sängs, fredagen börjar närma sig sitt slut!

...dom verkar ha så kul dom där långhåriga sakerna....

Festivalborg, skvalborg, kvalborg, valborg och finalborg.

Nu börjas det! Idag, vid fyrasnåret, när jag cyklade hem från stan och passerade Västgöta nation och Stocken var kravallstaketen redan på plats, poliser i reflexvästar, hög musik, glada studenter i kö. På Västgöta var det någon form av Tyrolertema för många killar bar kortbyxor med bröstlapp och hattar med fjädrar, och tjejerna hade klockade kjolar och spetsblusar och så sjöng och vrålades det "Du borde köpa dig en tyrolerhatt".
Tänkte; visst är det väl skönt att slippa alla höga förväntningar som säkert inte infrias,  skönt att slippa att frysa rumpan av sig för att man vill klä sig i tunna vårkläder och vara barbent även om det är snöblandat regn (som det faktiskt var en stund på förmiddagen idag), slippa vakna bakfull med utsmetat smink..

Eller försökte tänka !

Det blev mer en suck som Askungens; Vad är väl en bal på slottet.....

Och så kom jag att tänka på Hasse och Tages gamla Stetsonhatt, och var tvungen att spela den.

Vad är väl jag i stunden, om inte en liten smula avundsjuk!!

Iakttagelser från sjuksängen

Det fanns en tid, då jag var ung och gick i skolan, som jag minns att jag kunde önska mig lite sjuk, bara för att få vara hemma.
Så tänker jag inte längre. För när man nuförtiden blir sjuk, så är man hemma bara om det verkligen behövs, och då är man riktigt sjuk, så att man inte orkar något annat än att just ligga och vara sjuk. Och det blir verkligen lite trist i längden. Nu har jag, tack och lov, den förmånen att jag kan sova bort det mesta av tiden, och det gör dels att tiden går utan att man tänker på det, och dels inbillar jag mig att sömn läker.
Men igår eftermiddag hade jag en vaken stund, när jag låg i sängen och pratade i telefon med äldsta dottern. Då upptäckte jag plötsligt något märkligt!
Ovanför vår sänggavel hänger två tavlor. Nu låg jag och kikade upp på tavelramen underifrån, och upptäckte något grått ludd, som stack fram.
Sträckte upp armen och lyfte försiktigt på tavelramen, varpå ett skirt snöfall av grått damm, signade ner över mitt ansikte!!
Tänk att det kan bildas damm bakom tavlor!
För min syn såg jag min mamma i vårstädningen, för många år sedan. Vår- och höststädning det gjorde hon ordentligt. Bl a just genom att gå med långborste och fuktig trasa och torka tak och väggar.
10 år av min barndom bodde jag i en lägenhet med 3 1/2 meters takhöjd. Hur hon måste slitit!!

Hur många av er som läser detta, gissar nu att jag, när jag blir frisk, kommer att springa huset runt med långborste och fuktig trasa och torka väggar och tak??

Urlakad som en disktrasa.....

Vaknade upp med illamående i går morse. Tänkte att jag ätit för mycket och för sent kvällen innan och att det skulle gå över bara jag fick i mig lite yoghurt och kom ut i friska luften.
Det gjorde det inte.
Lektionspassen på förmiddagen var hemska. Trodde jag skulle vara tvungen att springa ifrån och kräkas.
Så till lunch gick jag in till skolassistenten och meddelade att jag tänkte åka hem.
Jag la mig under dubbla yllefiltar med en hink bredvid, frös så jag hoppade, men lyckades somna. Klockan två väckte lilla vovven mig, med en tass på min axel. Hon hade inte varit ute sedan tidig morgon, stackarn. Världen gungade, men jag drog på mig gummistövlar och dunjacka och tog en runda. Sen stöp jag i säng igen.
Sov, sov och sov. Gick upp en liten sväng vid nio för att borsta tänderna, och sen somnade jag igen och sov till 8 i morse. Tvingade i mig en kopp te och en rostad macka och somnade om till halvtolv, när dottern kom hem. Sen somnade jag om igen till klockan två.
Febern har gått ner men magen är fortfarande i olag.
Nu har jag i alla fall varit lite duktig och skickat in årets deklaration. Det är ju egentligen ingen prestation, men för mig idag, så var det nästan det.

Uttrycket "Urlakad som en disktrasa" har fått en mening....

Farmor och farfar

Där var helgen slut!
Den började med gränd-städ i lördagsförmiddag, där jag bl a stod och oljade räcket på parkeringen i värsta hagelskuren! Därefter tog jag en hundpromenad och plockade ett fång vitsippor, att ta med på födelsedagsfika. Blivande sonhustrun fyllde 32 år och bjöd på bubbel, tårta och kaffe. Som bonus, fick vi ta med barnbarnen hem över natten, så att pappan och mamman skulle kunna gå och äta på restaurang, och få sova ut, morgonen efter.
Det var två hostiga och snuviga barn vi fick med oss! Eftermiddagen och kvällen blev intensiv! Vi tog varsitt barn och gick i säng redan klockan 20.30! Jag låg i källaren med Jennifer,11 månader, och maken tog Eric, 2 år, i vårt sovrum. Det hostades och snörvlades natten igenom. Lillflickan vaknade 5.30, hon ville inte ha välling utan somnade till sist om på mitt bröst. Där hon först låg och nöp min hud, på nedre delen av halsen- Hon tog tag med tummen och pekfingret och klämde och drog. Det såg ut som att jag hade fullt av eksem efteråt!!
Eric fick vara med och laga mannagrynsgröt till frukost, dessvärre ville han själv inte äta den, men lillasyster smaskade i sig desto mer, Med sked och fingrar!!
Sedan skulle vi packa ihop och gå hem till pappan och mamman, men Eric blev jätteledsen, så jag fick förhandla mig till en stund vid lekplatsen innan hemfärd.
På eftermiddagen var det så dags för nästa barnbarn! Lille Alfred, som flyttade till sprillans ny lägenhet i torsdags. Jag cyklade över för att hjälpa till och passa honom, så att pappan och mamman kunde få lite tid att skruva upp rullgardiner och lampor. Det är ju en hel del att stå i när man flyttar. Alfred är en alldeles underbar liten gosse, med ett leende som får ens hjärta att smälta. Och spyor som får en att lukta sur mjölk. Den värsta, lyckades han sätta i min urringning, så det rann, ner mellan brösten till magen!

Farfar och farmor var lite småtrötta ikväll, ovana som vi är vid oroliga nätter och intensiva småbarn.
Men det bästa med att vara just farmor och farfar, är ju faktiskt att man kan lämna tillbaks de små liven, och återgå till sitt egna, halvslumrande leverna!!

Jag är drottning!

2 x genomblöt!!

Igår kväll var maken och jag på konsert. När vi cyklade hem efter klockan 22 fullkomligt vräkte regnet ner och vi blev totalt genomblöta. Kunde vrida ur trosor, strumpor och bh.
Idag när jag cyklade hem från stan efter ett presentinköp, var det dags igen. Från att ha varit soligt, drog molnen in och himlen öppnade sig. Genomblött även idag. Bara att byta kläder när jag kom hem,
Aprilvädret håller på traditionen!!
Men det är fredag. Vi har ätit gott och druckit en Amarone, så vad spelar det för roll?!!

Dessutom är jag drottning!
Varför?
Jo, jag har varit hos maken och fått en krona!!

Det var underbart att tugga maten ikväll...

Är det inte för lite romantik nu för tiden?

I morse kramade jag hejdå till äldsta dottern som skulle fara tillbaka till Göteborg, Kick-off på Liseberg ikväll, inför säsongens arbete, som snart drar igång.
Yngsta dottern har varit hemma och sjuk idag. Nu ikväll när vi satt och drack te, kom pojkvännen ändå hit. Han måste trotsa bacillerna för han säger att utan sin flickvän är han bara halv.
Det är väl romantiskt sagt!!
Så värst romantisk har väl inte min eftermiddag/kväll varit. Åkte och veckohandlade efter jobbet. Lagade mat. Virkade lite framför teven. När maken kom hem fick jag hjälpa till att smörja in hans exemfläckade rygg med cortison-salva, som han fått utskrivet på recept idag. Nu har jag suttit och kollat mail och så har det blivit dags gå och sova.

Vid närmare eftertanke; är det inte för lite romantik i tillvaron nu för tiden??
Tänk t ex om man kunde få ett sådant här litet handskrivet kort av sin make någon gång ibland.....

Kalla mig fåfäng.....

Det här innehåller en av mina hyllor i badrumsskåpet, detta är produkter för ansiktet!

Jag minns en gång för länge sedan, när jag använde Barnängens tvål till ansiktet och hade en burk med mjukgörande hudkräm. Då hade jag mer plats i badrumsskåpet.....

Äldsta dottern och jag cyklade ner till Cura, min hudvårdssalong sedan många år tillbaka. Ikväll firade min terapeut 40 års-jubileum som yrkesverksam. Ett par leverantörer var på plats och presenterade sina produkter, det var rabattpriser på dagkrämer och det bjöds på bubbel.

Vi cyklade hem med varsin påse med lite smått och gott, och när jag kom hem, roade det mig med att plocka ur badrumsskåpet och se vad jag redan hade;

Rengöringskräm 

Ansiktsvatten

Make-up-borttagning

Ögonkräm

Serum i tre varianter

Dagkräm 

Foundation

Nattkräm

Kräm för hals och dekolletage

Brun utan solkräm

Peeling

Ansiktsmask

Fuktspray

Oops!!

Nu ska jag gå och använda min rengöringskräm, badda med ansiktsvatten, smörja med ett serum, en ögonkräm och en nattkräm.

Kalla mig fåfäng, det står jag gärna för!

Måndag

Visst går veckorna rysligt snabbt, men känslan på måndag morgon är ändå:

Stämningen på jobbet i morse var inte heller den bästa!  Flera av mina kollegor går på knäna, en har precis blivit sjukskriven p g a stress, och jag såg två stycken bryta ihop och gråta i morse, före första lektionen. 

Jag är väldigt förskonad! Först och främst för att jag bara har ett ämne, men också för att jag har så bra elever och föräldrar, framförallt i min egen klass. Det är en elev som tar mer tid och som jag oroar mig mycket för, men det är inte på långa vägar mot hur fler av mina andra kollegor har det. De som har nationella prov som ska genomföras t ex. De som har uppsatser och skrivningar att rätta. De som har förberedelseklasserna med så blandad spännvidd på elevsammansättningen.

Så är jag också bra på att lämna jobbet både fysiskt och mentalt när jag går hem för dagen. Hemma är hemma och jobb är jobb.

Efter jobbet idag fick jag en långpromenad med äldsta dottern, som vi får rå om till onsdagmorgon. Sen tog jag ett varmbad innan jag lagade mat som bara vi två åt tillsammans eftersom resten av familjen var på fotboll; Sirius mötte Dalkurd. Och så avslutade jag kvällen med mitt lilla virkprojekt.

Och med det så är måndagen på väg att ta slut.

Tryggare kan ingen vara

Ögonblick från vårt hem idag vid 12-tiden; 

jag stod och förberedde kvällens middag, en moussaka, samtidigt som jag lyssnade på svensktoppen på radio. Vovven satt vid mina fötter och vädrade och hoppades på en smakbit. Yngsta dottern satt vid köksbordet och såg en you-tube-film på hur man använder värmespolar, hon skulle inviga dem hon fått i födelsedagspresent.  Hennes pojkvän satt på andra sidan köksbordet och lyssnade på ett sportreferat på mobilen. Maken stod och strök sin skjorta. Äldsta dotten sprang runt och försökte hitta en lämplig kofta att ha till sin klänning, hennes pojkvän stod i duschen.

Just då kände jag mig så levande! Jag tänkte; huset så fyllt av liv! Jag är så rik på kärlek!!

Och sedan fortsatte det hela dagen, med hela familjen samlad till dop i Helga Trefaldighetskyrkan.

Här en suddig bild från kyrkan, precis efter att dop-akten (som varade knappt 20 minuter) var avklarad. Lille Alfred, Erik, Edmund skötte sig perfekt och verkade njuta av att vara i centrum. Yngsta dottern var gudmor och skötte sig också perfekt.

Efteråt samlades vi drygt 40 personer på kaffekalas.

                                                           
Så här ser mina nya glasögonbågar ut som jag hämtade ut hos optikern igår.  Visst kan man se en riktigt nöjd och tillfreds kvinna?!!
Nu ska hon ta av sina nya glasögon, borsta sina tänder och krypa till sängs! Godnatt alla!!

Äldre än man känner sig.....

Hade massagetid idag, det har varit en dålig ryggvecka och jag tänkte försöka göra något åt det idag!
Jag var stel och öm i övre delen av ryggen, och Li var hårdhänt idag. Det behövde jag, menade hon. Det märkliga var då hon kom åt en punkt i övre delen av nacken, mot huvudet. När hon tryckte till precis på den lilla punkten, så släppte smärtan i armen/axeln. Den kom tillbaka när hon släppte taget, men jag inser ju nu, att problemet är inte i armen eller axeln utan i nacken.
Ryggproblem = äldre.

Efter min massagetimme skulle jag gå och köpa strumpbyxor och så passade jag på att prova ut en ny bh. När jag stod där i provhytten fick jag se att min hud i ansiktet var alldeles skrovlig. Tittade lite närmare, och insåg att det var märken efter frottéhandduken i hålet på massagebänken. Den jag legat och tryckt ansiktet mot en dryg halvtimme tidigare.
Elasticiteten i huden är inte vad den varit.....= äldre.

På eftermiddagen klippte jag håret på maken. Upptäckte att hans kraftiga, täta hårväxt faktiskt börjar tunnas ur högst upp på hjässan. Äldre.

Man är inte äldre än man känner sig.....

Stötte på min gamla vävlärare då  jag besökte ett vernissage i dag. Hon var 83 år.
Kände mig, just idag,  jämngammal.....

Happy Weekend!!

Så lätt och fri känner jag mig, när jag stänger ner datorn, sätter på fläkten i klassrummet och låser dörrarna för att göra helg!!
Idag cyklade jag via Friskis & Svettis för ett Flex-pass och sen vidare hem för dusch, ett glas vitt och så göra Fajitas.
Maken kom hem extra sent ikväll. trots fredag. Han har suttit i intervjuer för att anställa en ny tandsköterska till sin praktik. Hoppas han kan koppla bort dom tankarna över helgen. Förhoppningsvis går det bra, för golfsäsongen börjar så smått smyga igång!!
Äldsta dottern med pojkvän är också hemma, för på söndag är det dop!

Nu gungar vi på moln; happy weekend!

Hur man än vänder sig har man ändan bak!

Så blev jag plötsligt en miljöbov!
Har fått en oförklarlig värk sedan en knapp vecka tillbaka. Vänster sida av nacken, strålar upp i huvudet och ut i axeln, vidare ner i vänster arm. Det är inte alls trevligt.
Började i går morse att ta Voltaren, tänkte att det kanske är någon form av muskelinflammation som behöver hävas, och så ville jag lindra smärtan, som gör mig trött och lite smågrinig.
Måste ge det några dagars pillerknaprande innan det verkar, tänker jag.

Bara det att jag råkade få syn på en artikel; De receptfria läkemedelsbovarna. Tydligen är Voltaren en sådan. Det innehåller ämnet Diflofenak som går rakt igenom våra reningsverk och ut i sjöarna där fiskarna får förändringar i lever, njure och på gälar.
Det känns inte bra, plötsligt fick jag dåligt samvete för att jag försöker lindra min smärta...

Och så undrar jag om vi får i oss ämnet igen, om vi äter fisk som fått i sig detta?? Kan man slippa ta värktabletter om man äter fisk som påverkats av värktabletter...

Hur ska man egentligen leva för att åsamka minst skada på sig själv och på naturen??

Hur man än vänder sig, har man ändan bak!

Att bekräfta sig själv!

När jag är glad eller stolt över något och visar upp detta något, eller berättar om det, för andra personer, men inte får den reaktion som jag förväntat mig, blir jag då besviken? Förtar denna besvikelse glädjen och stoltheten? Räcker inte min egen glädje och stolthet till för mig själv? Måste jag bli bekräftad för att behålla den positiva känslan?

Sådana här intressanta samtal har jag med min hudvårdsterapeut. Hon vårdar verkligen inte bara utsidan, utan minst lika mycket insidan, och kommer alltid med tänkvärda och intressanta synvinklar på olika mänskliga fenomen.

Fick fundera lite extra på just detta med bekräftelse när jag kom hem, senare än vad jag trott, och tydligen också sagt, till maken.

Han hade lagat middag och dukat i vardagsrummet. När jag öppnade dörren var det första han sa; Du är sen, vi har börjat äta. Jag tittade inte in utan hejade och gick och bytte kläder och så fick jag ett telefonsamtal. När jag tillslut satte mig såg jag att det var finporslinet, tända ljus och en oöppnad vinflaska. Den blev inte öppnad, eftersom han, dottern och pojkvännen nästan ätit upp maten. Han var såklart besviken, här hade han gjort lite extra fin vardagsmiddag och så hann maten bli kall för att jag kom sent. 

Ok, jag hade nog också blivit besviken, men jag hade alla ggr korkat upp vinflaskan och njutit av middagsstunden. Förhoppningsvis njöt han väl,trots den oöppnade vinflaskan, han fick en lång kram när han stod och diskade efter maten. 

Men det tål att tänka på detta!! Jag tror det är viktigt att vi kan vara nöjda, känna glädje eller lycka osv från oss själva till oss själva. Vi kan inte förvänta oss bekräftelse från andra, får vi det så blir det som "en bonus", men den största bekräftelsen måste vi kunna ge oss själva!

Otillräcklig

Jag räcker inte till just nu! Så är det bara.
Har en elev som har det väldigt jobbigt, det känns som att han är på väg att ge upp skolan. Han har många odds emot sig, och har man börjat halka efter, så är det inte lätt att komma igen.  Det är inte lätt att "passa in" i alla system och alla ramar.  Läroplanens alla förmågor och alla betygskriterier.
Ibland känns det som att skolan bara godkänner "supermänniskor". Det finns inte plats för "medelmåttor" längre.
Jag jagar, letar, ringer, söker upp. Jag bannar, stryker medhårs. Jag försöker hjälpa, peppa.
Jag vänder ut och in på mig.
Men jag räcker inte till.
Och jag oroar mig för hur det ska gå. För jag tycker det är så bedrövligt att det inte finns plats för alla typer av människor i samhället.

Minns du?

Ändlösa telefonsamtal om ingenting. Väntan på ändlösa telefonsamtal om ingenting.
En rastlös längtan efter att höra varandras röst. En rastlös längtan i kroppen efter att se och röra varandra.
Jag har fått hem döttrarna igen. Den ena har sin pojkvän här, den andra har sin pojkvän på avstånd. Dom kommer inte att ses förrän på fredag!
Hur hon har gått och väntat på att han skulle ringa efter avslutat arbete. Nu sitter hon i soffan och dom pratar om allt och ingenting. Det känns som att det kommer att dra ut på tiden!

Å vad jag minns hur det var! Smärtsamt men samtidigt underbart!

Minns du?

Gott nog!

Jag tycker om den där låten! Den bara dök upp i mitt huvud igår kväll.
 Maken har befunnit sig i Oslo över helgen, och kom hem mycket nöjd i eftermiddags. Han hade inte varit där sedan 1983, när vi var där tillsammans i vår gamla Saab på sommarsemester. Det hade förändrats! Och en 40 cl öl kostade 147 kronor!!
I texten nämns även New York, och därifrån har jag precis sett en snapchat från döttrarna som strövar runt i ett soligt Central Park, där pingstliljor och Magnoliaträd blommar. I morgon landar dom på Arlanda igen, efter en veckas ledighet i den stora, pulserande staden.

Världen har krympt. Vi kan förflytta oss kors och tvärs, och med tekniken kan vi också hålla kontakt kors och tvärs. Det är fantastiskt.
Själv har jag idag förflyttat mig från hemmet till Friskis & Svettis, till Hågadalen på hundpromenad och sedan mellan tvättstugan och köket, där jag tvättat och bakat bröd och småkakor.
Och ibland är det gott nog!!

Lördag med tryck!

Ett herbarium är en samling av torkade växter. Jag minns fortfarande när jag cyklade runt i stadsskogen med mamma, någon gång i mellanstadiet, och vi samlade in växter som skulle pressas för något skolarbete.
Men vad kallas en samling av pressade insekter??
För en sådan har jag nämligen haft. På rullgardinen i vårt sovrum!!
Vi använder bara rullgardinen under de ljusa vår- och sommarnätterna. Då har vi även fönstret på glänt. Insekter kommer in under nätterna och sätter sig på gardinen. Sover dom? Vad vet jag, men dom hinner i alla fall inte undan när vi drar upp gardinen på morgnarna, utan dör klämdöden och sitter som fastklistrade, platta dekorationer på vår vita rullgardin.
Det har faktiskt sett äckligt ut!!
Idag bestämde jag mig för att göra något åt det!
Jag började med att ta ner alla gardiner i fönstren på övervåningen. Sen tvättade jag samtliga fönster. I samma veva tog jag en torr borste och gick loss på insekterna, vars lik flög ner över sovrumsgolvet. Kvar blev bara smutsfläckar. Vad dom innehöll, ville jag inte ens tänka på!!
Sedan skissade jag upp fåglar som jag ritade över på självhäftande plast och skar ut.  Jag tänkte på svalor och hällde upp svart textiltryckfärg på en tallrik.
Första tanken var att ta ner hela rullgardinen, men det visade sig för komplicerat, så istället fick jag pallra upp med en gammal skärbräda på en pall. på ett bord eller lutandes mot fönsterkarmen.
Så här blev resultatet;

De värsta fläckarna blev övertäckta, och de som är kvar får föreställa insekter som mina flygande svalor jagar.

Jag blev faktiskt ganska så nöjd!

Imorgon ska jag stryka och sätta upp de nytvättade gardinerna. Men nu ska jag krypa upp i tv-soffan med min virkning och titta på "Jägarna 2"

Är jag överkänslig?

Det blev en stillsam fredagkväll.
Hade umgåtts med barnbarnet efter jobbet och lämnat av honom hemma hos sig vid halvåtta-tiden. Cyklade hem och röjde matbordet, böckerna vi läst och playdoh-degen vi bakat med. Tog en dusch och satte mig tillrätta i soffan med en ny virkning, hunden i knät, en kopp te och Let´s dance på tv. Har inte alls följt denna säsong, men nu passade det bra som underhållning när jag samtidigt måste kika på en engelsk virkbeskrivning, och så var jag ju ensam hemma.
Det var bara det att jag blev så berörd! Alla dansare skulle tillägna sin dans till någon, för dem, betydelsefull person. Jag knäppte på mitt i programmet, och tittade lite halvhjärtat, ända till Rickard Söderberg dansade till sin man, som inte kunde vara på plats, eftersom dom tydligen lever under skyddad identitet, pga -som jag förstod det- trakasserier. Där lade jag ifrån mig virkningen och bara uppslukades av en mycket känslosam dans, som fick tårarna att rinna. Det kändes så starkt och vackert. Sen grinade jag för andra gången, när Tony Irving fick frågan om varför han blivit mål-lös över Rickards framförande.
Vad är det som gör att andra människors tårar framkallar tårar på en själv?? Eller är jag bara överkänslig??
Jag minns t ex när barnen nästan skämdes för att jag grät på barnmatinén "Tzatsiki, morsan och polisen", och äldsta dottern brukar beklaga sig att hon ärvt denna "åkomma"....

Flaggspel

Vi gjorde en trevlig avslutningspresent till vår broderilärare på Västerbergs folkhögskola, då kursen var slut i december. Var och en av deltagarna, broderade en vimpel som vi sedan trädde upp på tråd, som ett flaggspel.

Nu när vi hade återträffen i Malmköping, bestämde vi att det blir en "favorit i repris". Dvs den som håller i återträffen, ska få ett sådant flaggspel, så alla som varit där broderar en liten vimpel och så skickar vi med post.

Jag fotograferade det vackra huset, skrev ut det på tyg och broderade dit två ansikten. Ett med blont långt hår i stjälkstygn och en prästkrage under och ett med brunt lockigt hår i franska knutar och två noter under. På baksidan blev det ett tack och så datumet på träffen och mitt namn.

Vi har en sluten grupp på facebook, så jag hoppas få se hela flaggspelet där när ägaren fått in allas vimplar.

Här är alla brodöserna med flaggspelet som "fröken" fick.

Jag är ute när gumman min är inne

Den här veckan är det en sådan vecka!

I måndags kväll var maken på fotboll, då var jag hemma. I går kväll var jag på restaurang med min syster, då var maken  hemma, Ikväll har jag varit på syjunta, maken var hemma. I morgon kväll åker han till Oslo och kommer hem söndag kväll.
Morgnar träffas vi inte, han börjar alltid tidigare än mig. Och han slutar alltid senare, så alltså inga eftermiddagar heller.
Texten lyder;
Det är det som är livet på en pinne, och vår kärlek den tar aldrig slut.
Tror nog inte att det är det bästa för kärleken att aldrig umgås, men en vecka då och då klarar vi.

Det jag dock är "i det närmaste allergisk emot" är när man kallar sin make/maka för gubben/gumman, eller pappa/mamma! Hu så gräsligt!!

Nu ska jag i alla fall krypa ner intill min kära make som redan sover. Fast det blir inte så nära intill eftersom lilla vovven bestämt sig för att ligga emellan.....

Bland fågelkvitter och blåsippsbackar

I 57 år har jag upplevt vinterns övergång till vår. Kanske inte så intensivt de första gångerna, men 57 gånger är ändå en ansenlig mängd.
Borde man inte blivit likgiltig? Det är ju på samma sätt varje år!
Eller är det kanske tvärtom att det blir tydligare och tydligare, för vart år som går, hur betydelsefullt, hur magiskt, hur fantastiskt, hur underbart det faktiskt är?!!

När tulpanlökarna letar sig upp ur rabatten, när åkrarna börjar skifta i grönt, när dikesrenarna lyser av gula tussilago, när forsen brusar och nästan svämmar över av smältvatten, när ljuset återvänder, när man knappt vet var man ska sätta fötterna i de överfulla blåsippsbackarna och när fågelkvittret i det närmaste är öronbedövande.
Jag kan fortsätta räkna upp vårtecken i all oändlighet, för jag upplever några nya var dag.
Blir minst två hundpromenader per dag nu när dottern är bortrest, och det är som balsam för själen att vistas i skog och mark när naturen vaknar till liv efter vintervilan.

Det är också den här tiden på året som jag önskar att jag kunde löpträna. Får som spring i benen av all vårenergi. Men där går gränsen, jag klarar inte av att springa varken för rygg eller knän. Jag får vara nöjd med att titta på andra joggare,  mina egna promenader och ett och annat litet glädjeskutt emellanåt.

Jobb-hjärnan påkopplad

Konstigt är det! Hela förra veckan, under påsklovet, vaknade jag extremt tidigt på morgnarna. I går, när jag gick i säng, ställde jag inte klockan för jag tänkte att jag vaknar, och dessutom skulle makens alarm gå på 06.20.  Hans alarm ringde, han gick upp, själv tänkte jag bara morna mig fem minuter...45 minuter senare öppnade maken sovrumsdörren och frågade om jag inte skulle stiga upp snart!  Då var jag alldeles yrvaken, väckt ur en jobbig dröm där jag varit barnvakt åt min systerdotters ena tvillingflicka och det hände en massa konstiga saker. Så på sätt och vis var jag redan uppe i varv, vilket jag fick fortsätta med, för att hinna.

Och jag hann i tid till första lektionen, aningen ringrostig första kvarten, men sedan blev allt som vanligt igen och jobb-hjärnan gick igång.

Bl a så förberedde jag ett nytt arbetsområde för mina särskoleklasser. Eleverna ska få brodera långstygn och dekorera sitt egna asklock. Askarna ska vi vika av kartong, hittade en bra och tydlig beskrivning på Pinterest. Med bara raka streck, som bildar geometriska figurer, nål och ullgarn ska var och en få ett personligt utformat lock. Ska presentera det för den första gruppen i morgon.

Så nu är man igång igen efter lovet, och jag har faktiskt hunnit med att tänka på nästa lov -Kristi Himmelfärd- och bokat in en trevlighet att se fram emot!

Kontraster i tillvaron

Idag beskar maken äppelträdet och jag planterade blomfrön.  Nu håller vi tummarna för god äppelskörd och prunkande rabatter!

Döttrarna sitter i detta nu, på planet mot New York.

Påsklovet är slut och imorgon väntar vardagen igen. Det dröjer 10 veckor till skolavslutningen!

Låter det som att någon är lite "låg"?!!

Inte då, det är bara lite stora kontraster i tillvaron och "någon" hinner inte riktigt med i svängarna!

Ocklusalt, ocklusalt, ocklusalt...

...han mumlade så maken, och tillika tandläkaren, då han tog itu med mina tänder idag!
Sonhustrun hade problem och maken hade lovat att hjälpa henne, så då passade jag på att be om hjälp med min, sedan i somras, sönderbitna tand. Det visade sig att det var fyra år sedan han tittat på mina tänder, så det blev en helundersökning! Jag fick bedövning och det blev avtryck för en ny krona, eftersom min tand var väldigt trasig!

Så här fin utsikt är det från tandläkarstolen!!

Gårdagens födelsedagsfirande blev väldigt trevligt med tapas och cava och huset fullt av folk. Både yngsta dottern och pojkvännen fyller på samma dag så det blev dubbelt fira! Imorgon fyller äldsta dotterns pojkvän år, dock bilar han tillbaka till Göteborg redan klockan 04.00 i morgon bitti/natt, så där blir det dåligt med firandet. Dom har i alla fall haft en mysdag, med cykelutflykt på våran gamla tandemcykel och i cykelkorgen låg blommor, champagne och choklad-doppade jordgubbar. Sedan tillbringade dom eftermiddagen i bubbelbadet och nu ikväll är dom på restaurang. Dom är så romantiska och söta tillsammans! Och det är även yngsta dottern och hennes pojkvän som tillbringar dygnet på Yasuragi spa.

Jag får väl försöka bjuda på lite romantik med tända ljus och lite dessert i tv-soffan, bredvid maken.

Han som mumlade; ocklusalt, ocklusalt, ocklusalt.......