Min vackra, sköra dotter. Så sårbar är du nu. Så ledsen och besviken.
Du storgrät, hulkade mot min axel, när jag kom från jobbet i eftermiddags. Snyftade fram att det är slut med pojkvännen. Han har sårat dig så, ljugit för dig. Först försökte du ignorera det, men förtroendet var skadat, förtrollningen bruten. Du gjorde slut.
Det gör mig ont att se dig så ledsen. Jag har inga kloka ord att komma med som räcker till. Du måste på egen hand ta dig igenom detta, och det måste få ta sin tid.
Jag vet bara att när kärleken skadas, när hjärtat brister, då gör det så ont, så ont!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar