Var tar dagarna vägen? Ända sedan jag fick sommarledigt har klockan en förmåga att bli midnatt innan jag sätter mig ner för att summera dagen. Det går så fort!
Fick en olustkänsla i kroppen ikväll när jag försökte hitta ett datum för en släktmiddag, för plötsligt hade jag bläddrat ända in i mitten på augusti och det stod jobbstart i almanackan!
När jag nämnde det för min äldsta dotter tittade hon allvarligt på mig och sa; Carpe Diem, är det inte vad du brukar säja till oss?!
Och visst är det så. Men jag gör det OCKSÅ!
Idag har jag t ex gått en riktigt lång, uppfriskande hundpromenad. Jag har planterat blommor och fixat på gravarna. Jag har fått gosa med mitt ljuvliga barnbarn. Jag har varit på ett skönt yogapass. Familjen hade en gemensam kvällsfika med hemlagad rabarberpaj nu ikväll. Yngsta dottern och jag satt och gjorde layout till ett fint tack-kort nu ikväll. Jag la en ansiktsmask och tog ett härligt bubbelbad samtidigt som jag läste ur en riktigt bra novellsamling, Jaktlycka av Anna Karin Palm.
Jag gör massor med saker och jag fångar ögonblicket hela tiden. Uppskattar allt och känner mig priviligierad.
Men det hindrar mig inte ifrån att tycka att tiden går för snabbt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar