Det första man blir blind på....

När maken gjorde sig iordning för att åka till jobbet, satt jag vid frukostbordet med min gröt och han sa; "titta på koltrasten, den är helt orädd". Jag kikade ut genom köksfönstret och såg en mycket uppburrad alldeles svart koltrast som satt helt still trots att maken öppnat ytterdörren bara ett par meter ifrån.
Den satt där makens cykel skulle stått! SKULLE, säjer jag, eftersom cykeln blivit stulen. Och vi var båda två så upptagna med att titta på fågeln att vi först inte såg att cykeln var borta. Till saken hör att platsen är bakom vårt förråd, dessutom skymd av en stor idegran. Så någon måste ha gjort sig omaket att gå in i trädgården och krånglat iväg med cykeln. Vi funderade på om det skulle ha kunnat hänt vid halvåtta-tiden igår kväll. För precis då satt vi vid matbordet och åt och lilla vovven började skälla, till synes utan anledning. Hon brukar skälla om någon kommer och ringer på dörren, men igår kom ingen, och vi bannade henne. Kan det ha varit cykeltjuven hon hörde?!
Vi kanske borde sätta upp en "Varning för hunden"!!
Man blir ledsen och arg att folk inte kan låta bli andras saker, och så är det obehagligt att någon varit inne på tomten. Men som maken sa nu ikväll; Det är trots allt en världslig sak.

P g a en rörläcka, som ströp vattentillströmningen till skolans element, höll hela huvudbyggnaden på jobbet, en inomhustemperatur på 14 grader. Alla elever och lärare jobbade med jackorna på, tills vår rektor beslöt att stänga skolan, de två sista lektionerna. I byggnaden med slöjd-, musik- och hemkunskapssalar var det normal innetemperatur, så jag stannade kvar och sydde klart ryggsäcken ovan. Har fått ett mönster som är så bra och vill ha en uppsydd modell att visa eleverna, så det var riktigt skönt att få tid att äntligen göra det. Den blev faktiskt så bra att jag gärna skulle sy en likadan till mig själv. Vi får se om det finns tid till det någon gång.
Men nu är det hög tid att gå isäng och sova!