Detta är väl en av få insekter och kryp som jag kan fördra. Och tur var väl det, för när jag plockade äpplen idag så satt det nästan en nyckelpiga på varje frukt.
Annars har jag lite (läs oerhört) svårt för kryp. Den här perioden när man hängt kläder på tork och måste skaka dem för att inte få in fullt med tvestjärtar i huset. Usch, dom är vidriga!
Också den här tiden när man går ut för att ta ett sista farväl av dagen, dofta in kvällen och bara andas en stund i trädgården - men drar sig, eftersom de stora, feta spindlarna krupit fram ur sina skrymslen och sitter i sina nät och väntar på kvällsmaten. Usch, jag ryser!
Eller harskrankarna som flyger in genom den gläntande altandörren och dras till ljusen i huset. Usch, deras långa smala kroppar och vidriga ben får mig att springa undan.
Och getingarna, som den här perioden på året börjar bli extra närgångna och lite slöa. Dom flyger in och ligger halvdöda på golvet. Varje dag sopar jag upp några stycken. Usch.
För att inte tala om när jag måste plocka bort fästingar på lilla vovven. Detta avskum till kryp som verkligen saknar berättighet att existera. Usch, dubbelusch!
Sen finns det lite större djur som jag har väldigt svårt för. När maken igår skulle stoppa fötterna i ett par skor, som stått ute på altanen över natten, så trodde han först att plösen åkt ner, eftersom han inte kunde stoppa i den ena foten. Men när han lyfte upp skon och tittade närmare, möttes han av stjärten på en padda, som krupit in och tillbringat natten i skon. Jag hade nog fallit död ner om det drabbat mig.
Och när det sen blir lite kyligare ute och vi måste gillra fällor på vinden för att fånga in mössen som söker sig in i stugvärmen. Jag fasar för att behöva gå upp på vinden. Levande möss är inte roliga att möta, men inte heller döda möss i fällor, som jag vägrar ta hand om. Tack och lov förbarmar sig maken.
Men nu får jag tänka på trevligare saker innan det börjar krypa i kroppen. Jag ska hälla äppelmoset på burkar och sedan brygga en kanna te!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar