Den lilla nya människan ska ha Majken som tilltalsnamn, och som mellannamn har hon förärats med farmors och mormors tilltalsnamn. Majken, Barbro, Carina.
Farmor och mormor hade -ovetandes om varandra- utbrustit; -VA, nej, ska hon verkligen behöva heta det?!
Men nu så här några timmar efter att chocken lagt sig, så är vi faktiskt lite stolta båda två. Vi har suttit och chattat med varandra nu ikväll!
För idag bilade maken och jag till Faluns lasarett för att få en skymt av det lilla underverket. Det var faktiskt precis innan dom checkade ut och skulle bila hem till Insjön. Dom ville att vi skulle följa med och fika, men vi tyckte att dom skulle få anlända till sitt hem bara familjen. Få låta bulldoggen Frasse träffa sin "lillasyster" och landa i att vara hemma. Båda var så nöjda med patienthotellet där dom fått så bra och personlig service, fått tre mål mat om dagen + fika, sluppit allt vad städ, disk och matlagning heter, bara fått leva i bubblan.
Jag är så rörd över hur starka, trygga och bekväma de båda nyblivna föräldrarna verkar vara i sina nya roller.
Och farmor och farfar var oerhört stolta. Det är något väldigt speciellt att få hålla en så färsk lite människa i sina armar och man kan sitta hur länge som helst och bara titta på minspelet i den lilla, fantastiska varelsen.
Det var faktiskt nästan så att jag fick en tår i ögat när vi skildes åt.
Fick en liten uppdatering över första mötet med Frasse. Visst är det näpet!!
Men nu ska jag ta alla mina mormors-känslor och gå i säng. Jag är svintrött. Var barnvakt till klockan två och såg verkligen fram emot att komma hem och sova, men det visade sig att ett gäng glada studenter hade en livlig fest hela natten lång, så vid 5-tiden, när det började lugna ner sig, ja då slumrade jag äntligen in. Men vid 7 skulle vi upp, eftersom maken skulle hinna måla förrådet innan vi for till Falun, det skulle ätas frukost och jag skulle färdigställa presenterna till Majken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar