Ostadigt var ordet....

Likt ett månlandskap i miniatyr, blev kvällens middag. En ugnspannkaka med bacon. 

Vi har hamnat i en väntan, maken och jag. Ikväll när vi satt ute på altanen med varsin kopp te och lyssnade till blåsten i trädkronorna och det svaga trafikbruset från Bärbyleden, pratade vi om hur mycket vi önskat att få byta ut det mot att sitta på en skärgårdsö och lyss till vågskvalp och sjöfågel. I princip har vi väntat ända sedan midsommar-paddlingen. Brydde oss inte om att plocka undan utrustningen, så den ligger packad och klar i ett av rummen på övervåningen. Det är bara det att väderprognoserna är så osäkra sedan lång tid tillbaka. Regn med inslag av åska och byiga, hårda vindar är inget som lockar. Vi fortsätter leva på hoppet att vi ska få till någon mer kajaktur innan höst-stormarna börjar.

Och sysselsätter oss med annat under tiden.

T ex tog jag vara på alla äpplen vi plockade i Insjön, så nu doftar det gott i huset och 3 liter färdig äppelmos står och svalnar på diskbänken. Det räckte även till en äppelpaj, den får bli efterrätt till morgondagens sopp-middag. Jag lyckades också få en återbudstid för ansiktsbehandling, så jag hade två riktigt sköna timmar på eftermiddagen. Och jag har bytt sängkläder och tvättat ett par maskiner, suttit vid symaskinen, varit på gym och gått hundpromenad. 

Jag konstaterar att kvällen är kolsvart, trots att klockan bara är 22, solen gick ner för trekvart sedan, men så är det mulet också, kanske kommer det en regnskur redan i natt.

Ostadigt var ordet, sa Bull

Stadigt + O, sa Bill