Det hjälpte inte hur länge jag än stod under misteln på juldagarna, så fick jag ingen puss i år! Anledningen var förmodligen det gigantiska herpesutbrott som slog ut lagom till jul. På över- och underläpp ner mot hakan samt i den ena näsborren. När jag såg mig själv i spegeln, så förstod jag nog att det inte var så inbjudande att pussa mig. Fick lite ont i halsen och snuva också. Sen kom barn-barnen med hosta, grönt rinnande snor, feber och lite kräkningar. Nu har maken fått sin beskärda del av kakan..... Han hostar, fryser och är allmänt utmattad och klen. Ikväll tog han ett covid-test, men det visade negativt, så det är väl någon annan infektion i kroppen, men det är inte roligare för det. Bara att vila och vänta och hoppas att det ger med sig snart.
Det blir kanske lite sega avslutande dagar på det här året. Men jag tog tillfället i akt och skrev en årsresumé och så några framåtsyftande rader för kommande år, till det behöver man lugn, ro och tid för eftertanke. Så kanske var det någon mening med krassligheten?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar