Ljuv musik för mina öron!

Det glittrar så gnistrande vackert i ån, det kvittrar så lustigt i furen.

Här ligger jag lat som en bortskämd son, i knät på min moder naturen!

Det kändes som en klockren diktstrof idag, när maken och jag tog en cykeltur med kaffetermos till Valsgärde. Tänkt att vi skulle kika på backsipporna, men dom var nästan utblommade. Däremot så täcktes gravkullarna av tusentals gullvivor. Så mäktigt att sitta där och blicka ut över de uppländska gärdena, Fyrisån som vindlar sig genom landskapet och de vackra enarna på gravkullarna. Det blåste friska nordvästliga vindar, men vi satt i lä och drack vårt kaffe och åt våra bullar. Kardemummabullar, på kardemummabullens dag - vad annars?

Jag fortsatte cykelturen till kyrkogården och gjorde vårfint på graven

Sen satt vi i trädgården och njöt var sin eftermiddags GT och knaprade parmesanchips.

Den inledande diktstrofen är skriven av Gustav Fröding. Fortsättningen på dikten lyder;

Det sjunger och doftar och lyser och ler 

från jorden och himlen och allt jag ser.

Det är, som om vinden ett budskap mig bär

om lyckliga dagar som randas,

mitt blod är i oro, jag tror jag är kär

i vem - ack i allt som andas.

Jag ville att himlens och jordens allt

låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt

Detta skrevs 1891. Så vackert!

I ungdomen med Mando Diao  lyssna på den här versionen. Ljuv musik för mina öron!