Om radionostalgi, bandy och påskfjädrar

På lördagmorgnar sätter jag alltid på radion för att lyssna på "Ring så spelar vi", ett program som följt mig sedan barnsben. Röster från Hasse Tellemar, Thord Carlsson, Mona Krantz och nu, sedan drygt 20 år Lisa Syren. Hon är absolut bäst tycker jag, otroligt duktig på att prata med olika människor och låter så trevlig och glad hela tiden.
I morse vid frukosten utbrast yngsta dottern; -Jag har vuxit upp med den rösten, hon är nästan som en i familjen!
Fast ibland har dottern också undrat; -Varför lyssnar folk på sånt här?
Då har hennes mamma blivit lite upprörd!
-Därför att det är radiohistoria, därför att det är svenskare än svenskast och tradition. Det säger något om folksjälen!
Mina argument har haglat!
Jag älskar att höra de olika dialekterna från vårt avlånga land. Höra folk berätta om vädret, om utsikten från där dom bor, om vad dom ska göra under dagen. Det är något tryggt och invant som känns bra.
Som känns lördag, ledighet, helg.
Amen!!

I övrigt är det mest bandyfinalen som satt sin prägel på denna dag!
Tog mig ner på stan för att köpa skärmplast och fodral till min nya mobiltelefon. Stan var pyntad med orange vimplar överallt och horder av män drog fram med halsdukar i olika kulörer och en doft av öl efter sig. Solen sken ikapp med humöret och det var en strålande dag att visa upp vår stad. Inte för att jag bryr mig så mycket om bandy, men det är trevligt att finalen är tillbaka på Studenternas!!

Maken kom hem från mötet i Stockholm och beskådade matchen från tv-soffan. Han hade nog gärna sett den från läktaren på Studan, men hade inte skaffat några biljetter.
Själv gick jag på yoga!

Och snipp, snapp, snut, snart är lördagen slut!

Undrar om jag ska ha dåligt samvete för att jag satt påskfjädrar i mitt björkris? Fast jag har i alla fall återanvänt fjädrarna säkert 4-5 år......