I morse visade termometern minus 14 grader!!
Jag var extremt trött, för jag satt uppe och stickade alldeles för länge i går kväll. Det var bl a därför jag inte orkade skriva här på bloggen och därför som jag alldeles glömde bort att ta in de stackars påskliljorna som jag planterat i en väggampel utanför ytterdörren..
Innan jag cyklade till jobbet stod jag där på trappan och pratade ömt och kärleksfullt till de stackars spirande knopparna som huttrade i kylan. - Förlåt att jag glömde bort er, nu har ni fått lida hela natten, orkar ni överleva och gå i blom så är det verkligen ett underverk.
Mannen som talade med hästar/ hundar har man ju hört om, så varför inte kvinnan som talade med påskliljor.....
Och lika tossigt som det låter, minst lika tossig var pjäsen som min syster och jag var och tittade på ikväll! Idlaflickorna av Kristina Lugn.
Och det var mitt förslag att vi skulle se den. Jag borde anat oråd när det nu var Kristina Lugn som skrivit manus. Jag har aldrig riktigt förstått mig på hennes alster. Men när jag läste om pjäsen så tyckte jag att den verkade intressant!
Bortsprungna mammor på vansinnesfärd
Två äldre kvinnor stöter på varandra under en semester vid Gardasjön i Italien. Deras förflutna visar sig vara besynnerligt likartade...
Barbro och Lillemor får syn på så väl varandra som på sig själva när de i sin dialog-eller inre monolog om man så vill-möter minnen, döden, barndom, föräldraskap och folkhemmets hemmafruideal.
Men den var bara konstig. Varken min syster eller jag fattade någonting!
Räckmackan, vinet och pratstunden innan föreställningen var i alla fall värd tiden!
Och kvällen var klar och kylig när jag cyklade hem, men jag hörde en ensam koltrast sjunga vid katolska kyrkan, och det var också värdefull tid!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar