Den första tid som fanns var den 3 maj......
I morse ringde jag till polisen och frågade hur jag skulle göra.
Kvinnan jag fick tala med verkade inte vara på sitt allra bästa humör! Hon svarade otrevligt och kortfattat. Kontentan var i princip att jag fick skylla mig själv, borde haft framförhållning (vilket jag tyckte att två månader var....) att jag kunde kolla någon annan ort eller att jag fick gå in och kolla efter eventuell återbudstid. Någon lista att sätta upp sig på finns inte, dropin-systemet som fanns tidigare är helt borta. Då fick man visserligen sitta och vänta i flera timmar, men man fick i alla fall sitt pass.
Jag kollade Bålsta och Enköping. Lika lång väntetid där. Att gå ut och bevaka restplatser kräver att man går ut flera gånger om dagen, och det är inte bara att kika efter tid utan man måste skriva i svar på olika frågor innan man kan kolla bokningen och skrolla runt lite. Inte direkt användarvänligt.
Nu ikväll har jag bokat tid i Västerås. Där fanns en tid den 16 april.
Är det klokt? Bor i Sveriges fjärde största stad, men måste åka till Västerås för att få ett pass i tid!
Hur blev det så här??!!
Betydligt trevligare var paketet jag fick på posten. En gammal god vän som skickat en fin vävbok till mig, och så berättade han att han var så glad över sina te-huvor som jag gjort. Han och dåvarande frun fick en tovad te-huva i slutet av 80-talet. Sen skildes dom och hon tog med te-huvan, så jag gjorde en ny åt honom. Nu berättade han att den f d frun dog i fjol och nu efter bodelningen hade han fått den första te-huvan tillbaka. Och nu hade hans bägge döttrar bett att få överta dom. Det är ju alltid roligt när något man gör uppskattas. Den första har jag ingen bild på, men den andra, i maskinbroderi, var jag ganska nöjd med och tänkte på att fotografera:
Och nu blir det faktiskt te och semlor till kvällsfika här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar