Livet är alltid på Din sida!

Efter en lång promenad med lagotton Massimo, kröp jag ner i badet och kastade ner min lyxiga badbomb som jag fått i julklapp. Det bubblade och fräste och blev alldeles glitter-rosa och lent.

Så när jag klev upp var kroppen täckt av glitter, perfekt inför nyårsfirandet!

Jag plockar fram årets kalender-omslag, som jag broderade i somras.

Årets mantra kommer från Sofia Sivertsdotter;

Livet är alltid på Din sida!

Gott Nytt År!

Sista

Idag kramade jag äldsta dottern farväl. Hon tog tåget till Falun för att fira nyår med pojkvännens familj i Grycksbo, därefter åker dom tillbaka till Göteborg.

Jag blir alltid "lite låg" när mina älskade döttrar lämnat mig. Det är något med navelsträngen, som inte riktigt är helt avklippt än.......

Yngsta dottern jobbade idag årets sista dag på Gant.
Maken och jag tog en långpromenad med vovven.
När vi kom hem gjorde jag en sillmacka på den sista julsillen och vi drack upp den sista slurken snaps.
Sen satte jag mig i soffan med julstickningen. Ska bli en ny tröja till lilla vovven.
Drack upp den sista skvätten glögg och tog den sista knäcken.

Och apropå sista; idag är årets sista söndag.

I morgon är det nyårsafton, men på nyårsdagen, vad mycket som måste vara första då.......

Ge mig fler dagar med rimfrostpromenader med dottern

Jag fick häromdagen, via en podd, en manual för att göra ett bokslut för 2018. Styrda frågor ställda för att reflektera över de dagar som gått.

I dag har jag bläddrat igenom min almanacka för 2018. 52 sidor av mitt liv.
Många sidor har varit fyllda med trevligheter och glada stunder. En hel del sidor är fyllda med anteckningar över "måsten" och deadlines.

Det går snabbt att bläddra.

Det ger perspektiv.

Vilka sidor vill jag ha flest av?!

Dessert-tips

Idag gjorde jag en supersmaskig efterrätt!
En Kolapaj med havssalt och lingon och vispad Creme fraiche med kanel.

Kombinationen av sött, salt och lite beskt, syrligt var verkligen oslagbar!
Ett recept att spara!

Blommande kastanjeträd och fågelkvitter

Blommande kastanjeträd och fågelkvitter känns långt borta så här i slutet av december, men just ikväll fick jag både och! På filmduken!

Yngsta dotterns pojkvän bjöd maken, döttrarna, mig och min syster på restaurang och bio nu ikväll.
Vi blev hämtade med bil vid porten och skjutsade till Gränby. Dottern jobbade och vi besökte henne på Gant och passade på att mellandags-rea-shoppa lite först. Sen blev det italienska pizzor och rödvin och så film-time i nya biosalongen, där fåtöljerna gick att sänka till ligg-läge med fotpallar. Vilken lyx!

Lyckligare kan ingen vara, en naiv, men söt romantisk film med vackra miljöer, och som sagt blommande kastanjer och fågelkvitter.

Solen är redan uppe 4 minuter längre per dag, än när det var som mörkast, så det dröjer inte länge förrän vi är där på riktig.

Låt mig, bara ett tag till!!

Julafton;
Julstrumpor, grötfrukost och yngsta dottern fick mandeln.
Promenad till kyrkogården och tända ljus.
Varm choklad och tända ljus innan anstormningen av familjen.
Glögg och Kalle Anka.
Julbord, snapsvisor och jultal.
Tomten kommer.
Saffranspannkaka och eftersnack.
Soffhäng.

Juldagen;
Sen frukost.
Långpromenad längs med Vårdsätraviken, Lyssnarängsbadet och Alnäs.
Bastu.
Middagsbjudning med tre-rätters.
Start med 1000-bitars pussel.

Annandag Jul;
Sen frukost.
Iordningställande av picknick.
Pulka-häng och korvgrillning med barn och barnbarn i Hammarskog.
Bastu.
Middagsbjudning med julbordsrester.
Pussel.

Och så är juldagarna 2018 över.
Men granen står kvar. Döttrarna är kvar hemma ännu ett tag. Hyacinterna fortsätter dofta. Misteln hänger kvar och glöggen är inte riktigt slut.

Jag håller kvar känslan!
Känslan av lättja och ledighet.
Gemenskap och umgänge.

Låt mig,  bara ett tag till!

O helga natt

Ibland får man förnya traditioner. Vi brukar dricka glögg innan vi klär granen, men i år blev det varsin Gin och Tonic med granskott. Fräscht och törstsläckande!

Och nu är risgrynsgröten färdigsvälld och avlyft från spisen. Skinkan är avsmakad på det traditionella julbrödet. Granen är klädd. De få klappar som vi ska ge barnbarnen ligger inslagna. Dukarna och servetterna är strukna. Julöl och must står redo att lyftas ut i kylan i morgon förmiddag. Julstrumporna hänger uppe. Bordsdekorationer ordnade. I morgon blir vi 15 personer och två hundar som ska fira julafton tillsammans, maken och jag har stått vid spisen en stor del av dagen, och nu tror jag faktiskt att allt är klart.

Nu väntar jag bara in en sak. Nämligen 12-slaget och Jussi Björlings "O helga natt", sen kan jag gå i säng.

Inte Jesus, men Charles!

I natt var det dags! Strax före klockan 3 ringde sonen och bad mig komma över. Jag drog på ett par mjukisbyxor och en jacka över nattlinnet och maken skjutsade över mig.
Kröp ner i sängen bredvid 3-åringen och hunden och försökte somna om, men det var inte så lätt, då tankarna var på bb, och jag mindes värkar och detaljer från mina egna förlossningar, natten igenom. Strax före kl 6 fick jag ett sms om att den nya lilla människan anlänt. Samtidigt vaknade 3-åringen. Tittade först yrvaket på mig, för att sekunden efteråt kasta sig ner emot mig, ta tag i min arm och lägga den runt sig själv, så låg vi där "i sked" och han pratade på om allt mellan himmel och jord innan han gick och hämtade en massa sagoböcker som vi låg och läste.

Vid nio-tiden klädde vi oss och gick ut med hunden och barnvagnen i skogen. Det snöade lätt och var precis lagom kallt, och det var både lycklig hund och lycklig pojke som rullade sig i snön, grävde, letade upp pinnar, hoppade från stenar, sprang och gömde sig under buskar, gjorde snöänglar och kastade upp snö i luften. När lilla barnbarnet vände sig mot mig mitt i ett hopp och med rödblommiga kinder och glittrande ögon utbrast; -Det är roligt farmor!, ja då svämmade mitt hjärta över av kärlek!

Vi tog oss hem till Flogsta och gräddade plättar till lunch, och när farfar kom hem och läste Bamse passade jag på att åka och köpa blommor för att binda en "mamma-barn-bukett".

Trodde jag skulle få överlämna den i kväll, men det visade sig att mamma. pappa och barn blir kvar på sjukhuset över natten, för det är läkarbrist, och ingen har hunnit titta till den lille ännu.

Så nu ska jag lägga mig bredvid en varm, gosig 3-åring med 3 nappar och massor av funderingar. Det måste vara oerhört omvälvande att få ett syskon. 

Hört någon psykolog uttala sig om att de kan liknas vid ett dödsfall, för man förlorar lite av sin mamma och pappa till den nye familjemedlemmen!

Som för övrigt var rysligt punktlig, och verkligen kom på beräknad förlossningsdag.

Så någon Jesus blev det inte, för den här kommer att bära namnet Charles!

Vintersolstånd

Så här i slutet av året dyker det upp olika konsulter som vill sälja coachning, kurser, böcker osv i att "styra sitt liv i den riktning man vill". Hur man bäst ska utnyttja sin "fulla potential" och inte bara låta sig drivas som ett strå i vinden, utan själv välja riktning på vart man ska.
Det kommer väl lämpligt vid ett årsskifte, när man börjar summera året som gått och sätta upp nya planer och mål för nästa år. Kanske är man då mer lättpåverkad till att ta emot stöttning och hjälp för att genomföra sina planer och mål.
Själv har jag ju redan köpt en bok som ska hjälpa mig in i 2019, nämligen "Eftertanke" av Sofia Sievertsdotter, 90 dagar med struktur och riktning. Jag tog en stund att börja läsa lite i den idag, för att förbereda mig, men jag ska inte ta itu med den "på riktigt" förrän vi har kommit förbi jul- och nyårshelgen. Ser fram emot det.

Men först ska allt praktiskt till jul ordnas. Idag rullade jag köttbullar med nyfixade naglar, som min kusin sa; "Det blir festligare att rulla om det är lite pomp! Det är sen gammalt!"

Och vi får väl se om "mitt arbete" leder mig till detta...

Idag öppnade vi i alla fall en flaska bubbel, och skålade för att det nu vänder och går mot ljusare tider!

Mat, mat, mat

Så är nu all julmat inhandlad och kylen är sprängfylld. Kommer bli matlagning under ganska många dagar framöver, med start idag;

Grönkålspizza till middag.

Granola.

Het, söt och salt nötblandning.

Glutenfritt bröd med lingon och morot.

Och så avslutades kvällen med en hundpromenad tillsammans med dottern.

Fast

I lördags kväll, när jag var ensam hemma och det inte var något jag ville se på tv, så bläddrade jag runt på Svt Play och hittade en australiensisk serie som utspelar sig på 1950-talet och handlar om en judisk sjuksköterska som återvänder efter andra världskriget och börjar arbeta på ett sjukhus i Inverness, en rik familj i samma stad och så andra människor runt omkring. En saga som innehåller allt, vackra miljöer, kärlek, spänning och intriger.
Och nu är jag fast!
I lördags såg jag tre avsnitt på raken, sedan har det blivit 1-2 avsnitt per kväll. Istället för att läsa, kryper jag ihop med min tekopp i soffan och låter mig underhållas.
Känner lite som förr när jag blev fast i Familjen Ashton, Onedinlinjen eller Maktkamp på Falcon Crest.
Skillnaden är väl att då fick man vackert nöja sig med att se ett avsnitt i veckan på en bestämd tid, nu är det bara att ta tillfället i akt när tid finns.
Så en del av min julledighet kommer nog att tillbringas med denna serie.

Och i morgon, efter lunch,  när alla betyg är igenklistrade och postade, slöjdsalen låst och skrivbordet i arbetsrummet någorlunda undanplockat och städat. Då, tar jag jul-ledigt!

Arbete och vila

Lite julförberedelser kan börja vara på sin plats nu när det är mindre än en vecka kvar till julafton.

Jag har varit nere på stan och inhandlat lite saker till julbordets placeringar, promenerade hem för att få vistas lite utomhus, det blir verkligen alldeles för lite av det så här års.

Efter middagen skrev jag färdigt julmatslistan, sen kokade jag knäck och satte citrondricka.

Och med en kopp te, framför teven så färdigställde jag tofflorna som ska bli julklappar. Stoppade i sulor och sydde igen.

Julkorten är postade och imorgon ska maken åka och inhandla gran och julgransfot. Han är fortfarande krasslig,  har jobbat ändå men går i säng före nio på kvällarna. 

Imorgon kommer också Boråsdottern och lilla vovven hem för jul-ledigt. I alla fall ledigt från skolan, för nu ska hon jobba extra på Gant-butiken.

Och apropå allt som ska göras och fixas till jul, så behöver vi ta till oss Sofia Sievertsdotters ord om Vikten av vila, i ett blogginlägg från igår.

I väntans tider....

I morse vaknade vi upp till ett fint snötäcke. Inte så djupt, men ändå vintervitt, vackert.
Jag släpade ut min vintercykel ur förrådet, bara för att konstatera att det var punktering på bakdäcket, så det blev till att slira iväg på sommarcykeln i alla fall. Den for lite hit och dit, så det var varken behagligt eller enkelt att ta sig till jobbet.
Intentionen i morse var att komma hem, äta middag och sen gå på ett gympa-pass, men efter nio timmars jobb med 15 minuters rast när jag tryckte i mig lite ostkaka och sylt, så var jag varken fysiskt eller mentalt redo för att gå utanför dörren igen, när jag väl kommit hem.
Jag hällde upp ett glas rödvin och stekte rejäla köttfärsbiffar istället.
Sen började jag skriva inköpslista till julmaten, yngsta dottern var på mig idag och undrade om jag gjort köttbullarna ännu. Det har jag inte, men jag planerar helgen som matlagning och baknings-helg.
Såvida jag inte behöver rycka ut som barn- och hundvakt. Vi går ju "i väntans tider"! Den 22 december är beräknad nedkomst för sonhustrun, men man vet ju aldrig när den lille räknar med att vilja komma ut. Nu ligger mobiltelefonen redo på nattduksbordet, och jag har på ljud även på dagtid på jobbet. Det är så spännande! Vem är den lille personen därinne tro? Ska det bli ett litet Jesusbarn?

Wishing you a really great week

När jag ikväll kom hem från en supermysig middagsbjudning hos min syster, så låg maken nerbäddad och hostade och frös. Malmö-trippen hade inte alls varit trevlig, utan bidragit till någon typ av förkylning med halsont och feber. Men känner jag honom rätt, så tar han en brus-alvedon och cyklar till jobbet imorgon, han har en fullspäckad vecka framför sig, berättade han mellan hostningarna.
Det där med att "lyssna på sin kropp", gäller inte för alla...

Min vecka är ganska så fullspäckad den också. men den består bara av fyra arbetsdagar. Det är dock mycket som måste hinnas med innan höst-terminen är slut. Och så ska det ju fixas en del till jul också.

Men vi tar en dag i taget, och så håller jag tummarna för att bacillerna på maken, inte hoppar över till mig!!

Och så tänker vi positivt inför imorgon och hela veckan, så går allt så mycket lättare!

Sy-dag

Maken är denna helg på sin årliga tripp till Malmö, för konferens och julbord med ett Dentalföretag han arbetar åt.  Det passade mig bra eftersom min symaskin pockade på uppmärksamhet och jag har helt och hållet gått upp i umgänget med den. Struntade i veckostädningen och lagade enklast möjliga mat. Har gått i myskläder hela dagen-ja förutom då jag cyklade iväg på Kundaliniyogapasset, då var det yogakläder som gällde. Hemma igen bastade jag länge, för yogalokalen var så kall och jag var genomfrusen, men sen på med myskläderna igen och ner till symaskinen. Nu ska jag göra lite handsömnad innan det är dags att krypa till sängs.

Plötsligt händer det!

En gång i tiden, när jag valde yrke, så hade jag en tanke/dröm/vision om att jag ville försöka få alla elever att hitta glädjen i handens arbete. Jag ville få alla att hitta lusten i skapandet, för att det ger en sådan tillfredsställelse.
Kan väl erkänna att jag många gånger tvivlat på den tanken och förstått att det inte går att omvända alla till att tycka/känna som jag.
Men så plötsligt händer det!

Har varit en otroligt intensiv arbetsdag idag med elever som gjort färdigt och skrivit utvärderingar. Jag har ju redan satt betygen, men eftersom dagens sista två klasser  varit så dåliga på att lämna in de sista, så lurade jag i dom att jag fått dispens med att sätta deras betyg till på måndag, så att det var väldigt viktigt att dom måste bli färdiga i dag. Och gissa om det blev intensivt arbete. Hade elever kvar till klockan 17, fast dom slutade kl 15!!
Och sen var mitt skrivbord överfullt! Började gå igenom och läsa, och det var då jag hittade följande, skrivet av en ganska tuff kille i årskurs nio;



Roligt att höra att du tycker det jag gjort är bra!
Jag gjorde ju ett till märke av legenderna i sex pistols. Jag valde dom lite udda färgerna rosa och grön. Det var för att det skulle typ ”lysa” om den. Och självklart kommer jag att göra fler. Som punkare har man aldrig nog med märken. Och sen extra coolt när det är DIY. Jag använde samma tekniker på båda två men stygnen på den andra är mycket säkrare och bättre. Det gick liksom dubbelt så snabbt att göra pistols märket. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva mer i och med att allt med märkena är väldigt lika. I framtiden kommer jag nog fortsätta att brodera på fritiden! Så tack för det! :)
Kan lägga till att jag är riktigt taggad på att köpa en skinjacka jag kan sy fast märkerna på. Då får du se hur allt blev.


Att få höra ovanstående mening; "I framtiden kommer jag nog att fortsätta att brodera på fritiden! Så tack för det!", det var som ljuv musik för mina öron! Visst händer det att elever säger att det är roligt på slöjden och framförallt så märker jag det, men att få läsa det så här, skrivet av en femtonårig pubertetskille.... Ja, nu känner jag att jag nått dit jag vill!
Kanske är det dags att sluta jobba, medan man är på topp??!!

I vilket fall som helst, så tar vi helg-ledigt nu!!

Det var inte bättre förr!

Jag tänker att så skönt att Lucia inte längre är ett fylleslag, som det var när jag var ung. Då skulle man lussevaka hela natten och så gå direkt till skolan. Minns också när jag som 19-åring jobbade på en högstadieskola i Skogås utanför Stockholm, hur vi fick muddra eleverna när dom kom till skolan på Luciamorgonen. Gå igenom fickor och väskor så att dom inte tagit med sprit.
Tack och lov att det inte är så nuförtiden!
I morse på skolan genomförde eleverna ett otroligt fint och stämningsfullt  Luciatåg med både traditionella och lite nyare julsånger. Efteråt fikade vi i respektive hemklassrum och eleverna skötte sig fantastiskt bra, inget fniss eller stök, och applådsalvorna efter att tåget marscherat ut var kraftiga och långa!

Och om en vecka är det julavslutning!

Tipp tapp, tipp tapp, tippe tippe tipp tapp....

Tassande barnfötter utanför sovrumsdörren. Ett dörrhandtag som försiktigt dras ned och två små barn som smyger upp i min säng och alldeles tysta lägger sig bredvid farmor (som låtsas sova). 
Det var becksvart i rummet, trots att ingen rullgardin var nerdragen. Jag sträckte på mig och omfamnade de båda fnissiga barnbarnen, en gosedjurskatt och en gosedjursapa. Sen låg vi där och pratade och myste innan vi var tvungna att stiga upp.
Det åts frukost framför adventskalendern på tv och det gjordes i ordning till lucia och pepparkakstomte. Klockan åtta skrapade sonen och jag våra bilrutor, packade in barn och prylar och bilade mot förskolan.

Ett stilla snöfall på morgonen. Som farmor kunde jag stilla stå utanför förskoleporten, medan mammor och pappor kom halvspringandes med luciaklädda små barn som i all hast föstes in till förskolefröknarna.
Vi fick stå ute i kylan en kvart för att barnen skulle få ställa upp sig och komma i ordning. Sedan var det samling i ett litet rum där skorna skulle av och man fick slå sig ned på golvet. Trångt med mammor, pappor, småsyskon och en och annan farmor och mormor. Strax därefter kom det in tomtenissar, pepparkaksgubbar och gummor, stjärngossar, tärnor och lucior i olika storlekar. Några storgrät efter sina mammor och pappor direkt och försvann ut i tröstande famnar.
Men mina barnbarn stod ståndaktigt kvar och sjöng med höga klara röster alla sångerna. Jag hade fått höra alla sånger redan i går kväll vid läggdags, så jag visste att texter och melodislingor satt. Och när jag såg alla tindrande barnaögon, i synnerhet mina barnbarns, så svämmade mina egna ögon över i tårar. Det var så fint, så fint. Och jag är så blödig....

Kl 9.30 var jag åter på jobbet. Efter alla lektioner blev jag kvar för att knappa in betygen, sista dagen idag. Frustrerad när sidan för elevernas bedömningar låg nere. Jag hade minst 15 elevers arbeten kvar att läsa. Tillslut fick jag ge upp och sätta betygen ändå, kunde inte tillbringa hela kvällen på skolan. Kom hem strax efter klockan 19 och då tog jag itu med att klä skolans luciakrona med buxbom och röda band. Imorgon är det dags för nästa luciatåg.

Tipp tapp, tipp tapp, tippe tippe tipp tapp....

Närvaro och känsla

Igår kväll började min dator plötsligt uppdatera sig, utan att jag bett om det, och jag orkade inte vänta till den var färdig. Därav blev det sömn istället för skrift.

Kanske var jag extra trött efter Gong-meditationen jag var med om efter kvällens yogapass. Läste om det när jag kom hem;  Gongens vibrationer är som vågorna i havet, de kommer från djupet och landar på stranden, levererar upphittade "saker" för att sedan dra sig tillbaka till evigheten! Syftet med en gongmeditation är att eliminera spår av emotionellt återkommande karma, genom att leda lyssnarna till yogisk neutralt tillstånd. Upplevelsen av gången fördjupar kontakten med själen.

Eller så var jag bara trött efter att ha tillbringat elva timmar på jobbet......
I vilket fall som helst har jag anmält mig till ett extra långt pass med kundaliniyoga och gong-meditation på lördag, så får jag väl se om jag känner mig lika trött efter det.

Visst kan det låta lite flummigt ibland, men yoga har något som tilltalar mig mer och mer. Bl a så deltar jag i en "adventskalender" på facebook som heter Yogajulkalendern 2018 . Varje dag får man en ny övning beskriven för sig på ett mycket instruktivt sätt, man får också veta tankarna kring varje övning och saker att tänka på och ta med sig under dagen. Idag t ex "Känn dig själv idag. Inga ord är nödvändiga, bara ren närvaro och känsla."  Den är faktiskt riktigt bra!

Ikväll kan jag dock glömma allt vad yoga och meditation heter. Då är det umgänge med barnbarnen som gäller. Jag ska hämta dom på förskolan, sova över hos dom och vara med på deras Luciafirande i morgon bitti.

Återkommer onsdag kväll.

Ge mig kraft och styrka!

För några år sedan, när jag och min väninna tog skärgårdsbåten från Stockholm till Gustavsberg, så la båten först till vid Artipelag. En annorlunda byggnad innehållande konst, aktiviteter, café och restaurang. Då fick vi inte gå iland, men ända sedan dess har jag tänkt att hit vill jag åka någon gång! 

Igår var det dags!

Den här gången åkte vi buss från Stockholms central ut till Artipelag. Det var en födelsedagspresent från min kusin och hennes man.  Vi drack champagne, vi åt julbord och vi beskådade en fantastisk show medan vi åt, av Cirkus Cirkör. Det var akrobatik och  jonglering av högsta klass. Man bara gapade, skrek och ruskade på huvudet. Så där kan man bara inte göra, tänkte vi i stort sett hela tiden.

I tre timmar åt vi, beskådade showen och njöt i fulla drag.

Tillbaka i stan åkte vi upp i Skybar och tog varsin "sängfösare" innan vi tog taxi tillbaka hem till Täby där vi övernattade hemma hos värdparet.

Sov till nio för att sedan bara gå och sätta oss vid uppdukad frukostbuffé. Brasan sprakade hemtrevlig och andra adventsljuset var tänt.

Det blev en lång frukostsittning innan vi gav oss ut i ruskvädret och bilade tillbaka hem till Uppsala.

Eftermiddagen tillbringade jag vid symaskinen. Adventsfika, bastu och så söndagsmiddag på det.

Nu laddar vi för betygsättning.

Ge mig kraft och styrka!

Tack

Här är den!
Låten som avslutade Bo Kaspers konsert i onsdag. Låten som berörde mig och fick mina ögon att svämma över.

Den får avsluta den här arbetsveckan som varit så intensiv. Nu behöver jag en paus.
Den får inleda den här helgen, som är fylld av ännu en födelsedagsuppvaktning.
Återkommer söndag kväll.
Trevlig helg!

Spegel, spegel på väggen där.....

Att direkt efter jobbet, en mörk decemberdag, komma till frissan och sätta sig framför en stor spegel med obarmhärtigt starkt ljus, få en plastmantel över axlarna, tillknäppt om halsen och stirra på sig själv medan de gå hårstråna, penslas med färg, kammas, tvättas och klipps....
Tja, det är inte direkt någon upplyftande syn!
Vem är hon den där glåmiga människan med mörka ringar under ögonen mot den annars vita hyn, och var kommer alla dom där rynkorna ifrån? Hon har ett trött drag över sin blick.
Hur kan hon plötsligt ha blivit så gammal?
Men bortsett från det, är det en trevlig stund. Min frisör Maria och jag har alltid mycket att prata om, vi tycker båda om att yoga, läsa Sofia Sievertsdotter, skriva, träna, tänka positivt, äta hälsosamt och ta hand om oss för att må bra. Dessutom är det väldigt skönt att få håret tvättat och bli masserad i hårbotten.
Tänkte på "kvinnorna jag har omkring mig", när jag bilade hemåt. Frisören, nagelterapeuten, hudvårdsterapeuten, massören. Duktiga entreprenörer och trevliga medmänniskor som jag besöker regelbundet och som nästan blivit  mina goda vänner.
Så att vara fåfäng i livet är alls inte bortkastat.

Och ikväll får jag tänka snälla tankar om min spegelbild!

Skratt, jubel, ståpäls och så några tårar....

.... det är vad jag har med mig efter kvällen tillsammans med Bo Kaspers orkester

En födelsedagspresent från min kära syster. Tanken var att det var hon och jag som skulle gått, men hon råkade dubbelboka sig, och befinner sig i Spanien just nu, så jag bjöd med en jobbarkompis.

Och nu sörjer jag inte längre för att jag inte hann ut och titta på "Allt ljus på Uppsala" i november, där vissa delar av stan hade olika ljusinstallationer.
För den här kvällen har varit en enda lång ljus- och ljud-installation.
Vilken fantastisk ljus-show, med belysning, bilder, filmer och effekter som kompletterade musiken. Och vilka musiker. Två och en halv timme av ren njutning.

Det var den allra sista, finstämda melodin som fick mina ögon att svämma över. Hade aldrig hört den förut, och den berörde. Ska försöka hitta den någon annan kväll, när timmen inte är så sen.

Sent blev det för att kvällsbussarna i Uppsala tydligen inte är synkroniserade.  Steg av vid Vaksalatorg för att byta, men skulle få vänta över 20 minuter på bussen mot Flogsta. Eftersom himlen var stjärnklar och termometern visade -.4 grader, ville jag inte stå och vänta, så jag promenerade hem.
Och nu har jag duschat och värmt en mugg choklad medan jag försöker smälta kvällens intryck så att jag kan  komma till ro och sova "Innan klockan slagit tolv" (som för övrigt är en Bo Kaspers-låt)!

Idag har Barbro namnsdag

När jag letade efter ett särskilt alfabet i korsstygn, på jobbet idag, så hittade jag detta i en gammal märkbok från sent 40-tal. Det var väl då namn som Barbro, Kjell, Leif, Ulf, Gunilla m fl, var populära. Idag har jag inte hört någon döpa sitt barn till Barbro. 

 Men det passade bra att hitta det just idag, eftersom det är min namnsdag. Hurra för mig!

Kanske ska jag ta och brodera det på ett örngott eller en handduk någon dag.

Nu sitter jag och dricker namnsdagste och knaprar pepparkakor. Dom blev extra knapriga och kryddiga i år, riktigt, riktigt goda!

Annars har eftermiddagen och kvällen ägnats åt veckohandling, matlagning, mangling, strykning och så tillskärning av knappt 200 tyglappar till ett nytt sömnadsprojekt.

Skulle gärna sätta mig vid symaskinen nu, men kvällen börjar bli sen, och jag behöver mina sju timmars sömn för att vara snäll mot eleverna imorgon!

Innan jag somnar, läser jag Sofia Sievertsdotters "10 tankar för december".

Ibland behöver vi bara skala bort något.

Använd vila som en väg för vishet.

Lyssna på drömmarna, inte det förflutna.

Frihet är att varken sänkas av kritik eller lyftas av applåder.

Vart och varför är viktigare än hur.

Någonting nytt väntar alltid på att födas.

Tystnad är för själen vad en storstädning är för ett hem.

Ett litet nej kan vara ett stort steg för framtiden.

Livet är bäst inringat av det ogreppbara som ser längre än vi.

Varje cell som sjunger ja är livets sätt att viska; fortsätt, du är på rätt väg.

Monday Lisa

Precis så här kan det kännas, en måndag i slutet av höst-terminen. När man måste ha cykellyse både till och från arbetet. Lamporna tända hela dagen. Ylle-ponchon på inomhus. Skrivbordet börjar bli överfullt av färdiga elevarbeten som ska bedömas. Betygslistorna är genomgångna och man inser hur många elever som ska ha betygen satta om en vecka. Samtidigt vet man hur många elever som ännu inte fått sina obligatoriska arbeten färdiga, som man måste "piska på", skapa extratid till på planeringstid, luncher och efter sista lektionerna på dagen.

Samtidigt som det man helst vill, är att vara hemma och gå mellan symaskinen, vävstolen, kaffekoppen vid köksbordet, fågelborden i trädgården och stickningen i soffan med pod i öronen.

Underverk!

Efter en frukost med första adventsljuset tänt, så gav sig maken och jag iväg till Strandsjön, i Järlåsatrakten. Det blev premiär för säsongens första långfärdsskridskotur! Och vilken tur sen!

Det var + 3 grader och dimma. Isen var hård och blank med ett litet vattenlager. Stämningen var magisk. När man tog skären rakt mot dimman, så blev jag nästan som berusad. Yr i huvudet av att på något sätt sväva i ett ingenmansland. Det var så vackert!

Vi åkte två varv.

Sen bilade vi hem och ordnade med adventsaktiviteter. Som glöggdricka. Lussebulls- och pepparkaksbak till högt spelande julmusik.

Sen badade vi bastu.

Sen åt vi fondue och drack rödvin.

Precis nyss har dottern och pojkvännen gett sig av. Nu återvänder hon till Borås, och nästa gång hon kommer hem, så är det jul.

Och allt som hänt i dag, har varit små underverk!

Jag har ändrat mig.

För ett par veckor sedan visste jag inte vad en Blöj-tårta är. Nu har jag gjort en. OCH jag har haft en Babyshower hemma hos mig. 

Upprinnelsen till det hela var att en barndomsvän till min sonhustru startade en grupp på Facebook och ville överraska med en babyshower. 

Eftersom hon bor i Gävle så frågade hon om plats att ha tillställningen på. 

Jag erbjöd att ha det hela hemma hos oss, och idag lurades höggravida sonhustrun, helt ovetandes hit, där sex vänner och svärmodern och mamman väntade i ett pyntat vardagsrum. Det var serpentiner, ballonger, ljus och ett bord fyllt av pizza bianco, cupcakes, frukt, godis, bubbel och juice.

Och på presentbordet ståtade blöjtårtan! Den ska alltså inte ätas, utan är babyblöjor ihopsatta till en tårt-skapelse. Jag dekorerade med band och hemstickade babysockor.

Jag har ruskat på huvudet åt dylika tillställningar, känt att bebisar inte ska firas förrän dom kommit fram och man vet att allt gått bra. Men min andra sonhustru övertygade mig att tänka på det som ett firande av själva graviditeten. Och efter att nu ha varit med om en, och sett hur överraskad och glad den höggravida sonhustrun blev, så är jag inte sämre än att säga att jag har ändrat mig.
Det var riktigt mysigt och trevligt!

Häret

Jag sitter och suktar över telefonen för att få en glimt från äldsta dotterns kväll. Ikväll återvänder nämligen pojkvännen, som tjänstgjort som soldat i Mali i tre månader.
Ville vara en liten osynling som får se dotterns och vovvens första möte med pojkvännen/hussen, efter den långa frånvaron.
Men vad är jag mer än en mamma/svärmor som inte ens ska lägga sig i!!
Fick bara en "flashback" från när jag bodde i Östersund och maken tjänstgjorde i Umeå och vi möttes och skildes åt på järnvägsstationen. Alltså det var drygt 40 år sedan......
Samtidigt måste jag ju erkänna att det är sunt att hon INTE filmar och lägger ut på Snapchat eller Instastory, utan att hon faktiskt bara "är i nuet" och upplever "häret"!!

Mitt egna "här" denna kväll, har varit umgänge med familjen och god mat.
Nu planerar vi för morgondagen och är nöjda med dagen som gått!

Och på toppen av varje motgång är utsikten vidunderlig

Någonting nytt väntar alltid på att födas. En saga, ett avslut, en fågelunge, ett steg. Vi är gravida med vidder, ljus och svar. Himlens stjärnor skyddar, broar sträcker ut armar och på toppen av varje motgång är utsikten vidunderlig. Rädslor bär mod i sin famn. Sorg är gravid med kärlek. Varje torsdagskväll kan spricka upp i sol,  för överallt, hela tiden väntar något nytt på att födas.

Sofia Sievertsdotter på Instagram i kväll.

Inte var det direkt sol utomhus i kväll. Det var regnblandad snö, och jag höll på att göra en riktig vurpa med cykeln på hemväg från jobbet.
Men det gick bra, och jag kom hem lagom för att säga hej då till dottern som skulle iväg och träffa en kompis. Maken var på möte, så det blev lilla vovven och jag som tillbringade kvällen i köket. Det är köksvecka på jobbet, och jag bakade morotskakor, passade på att göra en äppelkaka och göra granola.
Vid nio kom alla hem och vi fikade tillsammans framför tv-programmet Strömstedts tillsammans där dom träffade skådespelarparet Marie Richardsson och Jakob Eklund, som varit tillsammans i 33 år. Maken och jag har varit tillsammans i 43 år.
Visst väcker det tankar!

No relationship is all sunshine, but two people can share one umbrella and survive the storm together.

Lycka kan vara en ny dammsugarslang!

Strax efter att vi flyttat in i radhuset så skaffade vi en centraldammsugare. Huset består av tre våningar, så vi kände att det skulle vara en smidig lösning. Maken byggde in rören finurligt och nästan osynligt i spaljén som förbinder trapporna mellan de olika våningsplanen.
Det var ca 22 år sedan och nu hade verkligen både munstycket och slangen gjort sitt. Munstycket var uppslitet i metallen och gjorde skrapmärken när man tog bort borsten, som för övrigt var sned och bara "löste ut" på en sida. Slangen gick inte att dra hur som helst, då den vek sig i skarpa veck som stoppade upp hela sugprocessen. Det har faktiskt varit en pärs att dammsuga de sista året.
Men nu har maken köpt en ny slang och ett nytt munstycke. och idag gick dammsugningen som en dans. Det var till och med nästan roligt!!
Med den påföljd att hela huset blev städat OCH adventspyntat! Lite tidigt kan tyckas, men jag har i alla fall inte tänt några stjärnor eller julstakar, det gör jag inte förrän på lördag! Jag tycker det är väldigt mysigt när huset är iordningställt till advent, det blir ombonat och hemtrevligt, och ännu bättre blir det imorgon när yngsta dottern och lilla vovven kommer hem för en långhelg!

Keep calm and prepare for christmas!

Nu har startskottet gått!

I eftermiddags kånkade jag ner två stora kartonger med jul-saker från vinden. Jag började sätta upp jul-lyktan i sovrummet, jag la fram adventsstjärnorna och jul-stakarna i respektive rum. Jag tog fram alla jul-textilier till strykbrädan. Jag köpte en enriskrans till ytterdörren, liksom hyacinter. Jag planterade amaryllis i hallfönstret. Jag köpte hem alla kryddor, inklusive saffran till helgens jul-bak.

Jag beställde årets julkort.

Och ikväll gjorde jag något jag aldrig trodde att jag skulle göra, eftersom jag inte ens visste att det fanns.

Men det berättar jag om på lördag!

Göra en groda och veckans peptalk

Den här lilla grodan, sittandes i yogaställning mellan ljuslyktorna, framför fondtapeten med skog, mötte jag i lördags, när döttrarna och jag deltog i ett meditationspass på Arken Spa.
Notera hur den håller sina händer; tumme och pekfinger möts, formande en cirkel, resterande fingrar hålls utsträckta med handflatan riktad uppåt. Det kallas för Guyana Mudra och sägs hjälpa oss med koncentration och kreativitet och det symboliserar visdom.

Och lite vis kände jag mig idag på mentorstiden. Eleverna skulle svara på några frågor om arbetsbelastning, känsla av trygghet och sociala sammanhang, genom att skriva svar på ett papper. Några gjorde det på två minuter, medan andra behövde 20 minuter.
Just nu är det många som känner sig överhopade med arbeten och tycker att "skolan suger" och att lärare är barnplågare som ger så mycket läxor och har så många prov.

Jag avslutade lektionen med att läsa följande;

Sluta gräma dig I lördags kom min föreläsningsshow Omstart till Östersund. Det gick jättebra, bortsett från att jag vid ett tillfälle i showen råkade säga fel namn på en person jag berättade om. Det ledde till att historien inte riktigt gick ihop, och detta upptäckte jag först efteråt när jag fick det påpekat. Jag märkte det inte själv just då när jag sa det på scen. Jag grämde mig över det här ett tag, ända tills jag började tänka på allt som faktiskt blev rätt. Med tanke på att jag pratade nästan oavbrutet i 90 minuter och lyckades komma ihåg allt jag ville säga utan att titta på några papper, så fanns det ganska mycket att glädjas åt efteråt. Ett fel, två hundra saker som gick rätt.  Det gäller att vara försiktig med att gräma sig. Om du tänker dig två vågskålar, där de 200 sakerna som gick bra ligger i ena, och det där misstaget i den andra, så är det inte så enkelt som att säga att vågskålen med två hundra rätt i väger tyngre.  Ett fel kan väga lika mycket som två hundra rätt. Hur kommer det sig? Jo, för varje gång du tänker på den där missen så blir det som att det har hänt en gång till. Och tänker du på det två hundra gånger så väger det lika mycket som de två hundra sakerna du gjorde bra som du inte tänker på. Det är därför det är så viktigt att lägga fokus på rätt saker. Jag kommer inte att säga fel namn på just det där stället fler gånger, den saken är klar, men när man väl har lärt sig av sitt misstag, så gäller det att ställa om siktet emot allt som faktiskt gått bra. Annars riskerar ett fel att väga lika tungt som två hundra rätt.

Texten kommer från Olof Röhlanders "Veckans Peptalk", Din termos i gryningen. Han är mental tränare, författare och inspiratör och jag har under flera år prenumererat på hans "måndagsbrev".

Vi fick en bra diskussion i klassen, det kändes som att dom förstod vad jag pratade om, och jag hoppas att åtminstone några fick sig en tankeställare som kanske kan få dom att ändra tankebanor.

Man får börja i det lilla och med varsamhet, när man har med tonåringar att göra. Provade för några år sedan att köra ett yogapass på en mentorstid. Vi skulle alla sitta som den lilla grodan på bilden, i Guyana Mudra.  Det slutade dock med gemensamt asgarv, och fick inte den inverkan som jag hoppats. Så där "gjorde jag en riktig groda".....