onsdag 5 december 2018

Skratt, jubel, ståpäls och så några tårar....

.... det är vad jag har med mig efter kvällen tillsammans med Bo Kaspers orkester


En födelsedagspresent från min kära syster. Tanken var att det var hon och jag som skulle gått, men hon råkade dubbelboka sig, och befinner sig i Spanien just nu, så jag bjöd med en jobbarkompis.

Och nu sörjer jag inte längre för att jag inte hann ut och titta på "Allt ljus på Uppsala" i november, där vissa delar av stan hade olika ljusinstallationer.
För den här kvällen har varit en enda lång ljus- och ljud-installation.
Vilken fantastisk ljus-show, med belysning, bilder, filmer och effekter som kompletterade musiken. Och vilka musiker. Två och en halv timme av ren njutning.

Det var den allra sista, finstämda melodin som fick mina ögon att svämma över. Hade aldrig hört den förut, och den berörde. Ska försöka hitta den någon annan kväll, när timmen inte är så sen.

Sent blev det för att kvällsbussarna i Uppsala tydligen inte är synkroniserade.  Steg av vid Vaksalatorg för att byta, men skulle få vänta över 20 minuter på bussen mot Flogsta. Eftersom himlen var stjärnklar och termometern visade -.4 grader, ville jag inte stå och vänta, så jag promenerade hem.
Och nu har jag duschat och värmt en mugg choklad medan jag försöker smälta kvällens intryck så att jag kan  komma till ro och sova "Innan klockan slagit tolv" (som för övrigt är en Bo Kaspers-låt)!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar