Det var becksvart i rummet, trots att ingen rullgardin var nerdragen. Jag sträckte på mig och omfamnade de båda fnissiga barnbarnen, en gosedjurskatt och en gosedjursapa. Sen låg vi där och pratade och myste innan vi var tvungna att stiga upp.
Det åts frukost framför adventskalendern på tv och det gjordes i ordning till lucia och pepparkakstomte. Klockan åtta skrapade sonen och jag våra bilrutor, packade in barn och prylar och bilade mot förskolan.
Ett stilla snöfall på morgonen. Som farmor kunde jag stilla stå utanför förskoleporten, medan mammor och pappor kom halvspringandes med luciaklädda små barn som i all hast föstes in till förskolefröknarna.
Vi fick stå ute i kylan en kvart för att barnen skulle få ställa upp sig och komma i ordning. Sedan var det samling i ett litet rum där skorna skulle av och man fick slå sig ned på golvet. Trångt med mammor, pappor, småsyskon och en och annan farmor och mormor. Strax därefter kom det in tomtenissar, pepparkaksgubbar och gummor, stjärngossar, tärnor och lucior i olika storlekar. Några storgrät efter sina mammor och pappor direkt och försvann ut i tröstande famnar.
Men mina barnbarn stod ståndaktigt kvar och sjöng med höga klara röster alla sångerna. Jag hade fått höra alla sånger redan i går kväll vid läggdags, så jag visste att texter och melodislingor satt. Och när jag såg alla tindrande barnaögon, i synnerhet mina barnbarns, så svämmade mina egna ögon över i tårar. Det var så fint, så fint. Och jag är så blödig....
Kl 9.30 var jag åter på jobbet. Efter alla lektioner blev jag kvar för att knappa in betygen, sista dagen idag. Frustrerad när sidan för elevernas bedömningar låg nere. Jag hade minst 15 elevers arbeten kvar att läsa. Tillslut fick jag ge upp och sätta betygen ändå, kunde inte tillbringa hela kvällen på skolan. Kom hem strax efter klockan 19 och då tog jag itu med att klä skolans luciakrona med buxbom och röda band. Imorgon är det dags för nästa luciatåg.
Tipp tapp, tipp tapp, tippe tippe tipp tapp....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar